Ops, motorfel på flyget?

Igår var en sån lång dag. Så lång och tröttsam att jag faktiskt inte orkade sitta ner och skriva. Jag gick upp 4:45. Konstigt nog var det inga problem att kliva ur sängen med tanke på de få timmars sömn jag hade bakom mig. Jag gjorde mig iordning och packade det sista, kysste min älskade farväl och satte mig i bilen med Emma och körde till Sturup. Det nyaste tillskottet som är väl uppskattat på Malmö Airport är Espresso House. Om jag hade vetat det hade jag inte köpt kaffe i kafeterian.
Jag behövde inte vänta länge innan jag fick boarda, jag hann precis läsa lite om Michael Jacksons oväntade bortgång som blivit en världsnyhet inom loppet av några sekunder. In fact, Martin berättade det för mig innan vi gick och la oss kvällen innan, klockan ett på natten. För mig var det ingen big deal att Wacko Jacko dött. Jag kände inte honom. Och miljontals av de sörjande känner inte heller honom. Han har gjort en del bra musik under sina år men hans förfall blev pedofilanklagelserna. Då försvann han från min lista. Och att säga att han absolut inte förgripit sig p små pojar är som att säga att Elvis fortfarande lever. Grattis till det.

Jag slapp vänta på Arlanda och gick direkt till min andra gate och slapp vänta där med. Jag satte mig på min plats och fick två yngre killar bredvid mig. Just som alla var fastspände berättade piloten att  vi skulle bli försenade med ca 20 minuter eftersom de var tvungna att inspektera den ena motorn. Jippi. Sånt vill man höra innan man lyfter. Jag sket högaktningsfullt i vilket, för jag somnade. Jag vaknade när vi var i luften, knäppte upp mitt bälte, lutade tillbaka stolen och satte mina fötter på armstödet på stolen framför och lutade mitt huvud mot fönstret Godnatt för mig. Vilken stil! När vi landade vaknade jag och när jag gick av stod den manliga flygvärden och tog farväl av alla passagerare. ”Hejdå, ha det bra, hejdå.. hejdå.. hejdå..” Sen kom jag. ”Hejdå, hoppas du sovit gott!” Haha, Jo tack, det hade jag.
Jag väntade på mitt bagage sen gick jag mot flygbussen ocg tackade min lyckliga stjärna att de tar kort på dessa bussarna för jag hade inga kontanter. Men min lyckliga stjärna gav mnig ingen större tur för natur,igtvis så tar bussen andra kort – men inte  mitt maestro. Visa eller mastercard.Maestro  – Mastro, you say tomato, I say tomatoe. Gah. Chaffisen var schysst i alla fall och lät mig åka gratis. Tack min lycklig stjärna.

Jag hann in till Östersund och öppnade studion som var fullbokad. Hela dagen hade jag fullt upp med kunder, ändra fram till 19 då jag stängde för dagen och gick för att handla micromat. Sen var det en lugn kväll och jag somnade i dagsljuset runt 23. Här blir det inte mörkt, förstår ni. Alls. Inte alls.

Pappa ringde och väckte mig i morse men det var okay, klockan skulle ringt fem minuter efter ändå. Idag är här inte lika mycket att göra. Varmt som satan, tackafan för fläkten.

Nu är min rast slut. Seeya!

Du gillar kanske också...

2 svar

  1. Lorelai skriver:

    nope, inte mörkt. Inte det minsta… här är det som kl 14 solen när kl är 23… väldigt märkligt. Så man kan gå ut tio på kvällen för att sola. *vetej*

  2. Bea skriver:

    Vilken cool blogg du hade, snygg design också :)

    Lägga till varandra på blogglovin??

Lämna ett svar till Lorelai Avbryt svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

WP2FB Auto Publish Powered By : XYZScripts.com