Panikångest gör sig påmind

PANIKPanikångest. När hjärtat bultar så hårt i bröstet och det gör så ont att man undrar om hjärtat håller på att slå sin väg ut ur kroppen. Man känner dunkandet upp i halsen där strupen snörpts åt och man kan inte andas. Det krävs en kraftansträngning för att kippa efter ett enda andetag, till slut hyperventilerar man för överlevnad. Värmen kommer från fötterna och rusar genom hela kroppen på någon millisekund och värmen bränner hela vägen, upp i ansiktet tills man känner svetten, som om man satt i en bastu. Händerna skakar och man kan inte hålla någonting stadigt. Hela kroppen börjar skaka och man blir instabil. Synen blir suddig och man kan inte fokusera på någonting. Plötsligt är det som om tid och rum kryper på en, in under skinnet och alla röster blir plötsligt fler och det låter som om alla ljud i rummet ekar, långt borta.

Så var det för mig, väldigt ofta, för några år sedan. Särskilt i nya sammanhang, i trångbodda sammanhang. När jag skulle träffa nya människor, när det var långa köer eller för många människor omkring mig. Jag klarade inte det. Inte utan att få panikångest. Ibland kunde jag få en panikångest attack utan anledning. Jag trodde jag skulle dö. Att jag höll på att få en hjärtattack trots att jag var så ung.

Ta de panikångestattackerna och addera det med att jobb i en liten butik, proppfull med julshoppare, i julstress. När butiken fylls med människor som inte ens får plats att röra sig. Hur de stressar att hinna med alla julklappar. Hur fem stycken ber om min hjälp samtidigt som jag ska ta betalt av en kund och slå in ett paket. Barn som gråter och föräldrar som suckar och skriker. Julvecka i butik.

PANIKDet var så jag faktiskt botade min panikångest. Min första jul på India 2002 var det värsta jag varit med om. Jag kände paniken inom mig när butiken ganska fort fylldes med kunder. Vad skulle jag göra, vart kunde jag rymma?
Jag hade ingenstans att gå, jag hade ett ansvar gentemot mina kollegor och min chef. Ett ansvar som jag frivilligt tagit på mig. Och jag ville ju så förbannat mycket ha detta jobbet. Det var ju mitt drömjobb. Så  med det djupaste andetaget svalde jag min egen panik, torkade bort handsvetten på byxorna och gjorde det bästa jag kunde. Jag gav mig fan på att jag skulle klara det. och det gjorde jag. Flera dagar på raken. Till slut blev det lättare och till slut gick det faktiskt bra. Nu är jag där igen, efter några år.

De senaste åren har jag fått några enstaka panikångestattacker vid traumatiska upplevelser – extrema upplevelser. Jag känner inte samma panik inför julveckan i år som jag gjorde 2002 – och jag vet, att jag kommer klara det. Även om jag kommer känna mitt hjärta misshandla min bröstkorg, även om jag får svårt att andas, så kommer jag att klara det, med leende och glada ”God Jul” hälsningar till våra kunder.

Det bästa botemedlet, tror jag, mot exempelvis panikångest eller rädsla – är att utsätta sig själv för det man räds eller det som utlöser panikångest. Att bita ihop, lokalisera situationen och ta sig igenom det. Det man inte dör av blir man starkare utav. Det var så jag tog mig igenom det (och gör det fortfarande) – och det rekommenderar jag.

Du gillar kanske också...

7 svar

  1. Linda S skriver:

    Vet hur du känner dig!! Bara ge sig fan på att man ska klara det så brukar det kunna ordna sig rätt ok!! Hoppas på en bra jul vecka för dig!!

  2. TinTin skriver:

    Jag har provat MÅNGA gånger med ”ta dig i kragen” ”Ryck upp dig” ”Bara ge dig fan på det, sen är det över” ”Det är bara för en kort stund” Glad att det funkar för er, men ibland GÅR det bara inte…

  3. Ninna skriver:

    vet så väl hur det känns, ibland är det fruktanvärt svårt och så jädrans jobbigt men som du säger det man inte dör av gör en bara starkare. Man får kämpa på med att utsätta sig för just sådant som man är livrädd för just för att kunna övervinna den där känslan.

  4. MaddeMad skriver:

    Du har rätt inställning gumman trots att d e lättare sagt än gjort. Jo gå görl, rock on! :+

  5. Jessica skriver:

    Usch ja, klastrofobi är hemskt, lider själv av det. Detta är min första jul i affär, men där är inte så farligt, butiken är ju lite större. Men jag aktar mig noga för att gå in på till exempel Bo Ohlsson…..

  6. Anna skriver:

    Ja jag kan inte annat än att hålla med dig. Jag mår skit ibland av att göra vissa saker men man måste tvinga sig.. Jag vill också passa på att tipsa dig om att läsa boken om ”svullos” liv som han tjej har skrivit om dom och deras liv.. Super bra bok. Jag kunde inte sluta läsa den när jag började så jag läste klart den på två dagar. på liv och död heter den..

  7. faster Ankan skriver:

    Är det ett släktdrag????
    Har haft en del sådana jag också och det är shitjobbigt,men blivit bättre på äldre dar.Försök att dricka vatten och ta djupa andetag.Kram!

Har du nån tanke? En åsikt? Lämna en kommentar så blir jag glad!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

WP2FB Auto Publish Powered By : XYZScripts.com