Pappa överlevde bypass

Idag var dagen för pappas operation och jag har dolt min nervositet hela dagen. Redan på jobb idag undrade Cindy hur det är med min pappa och jag sa direkt att jag itne ville prata om det. Jag försökte hålla mig upptagen med annat och prata om annat hela dagen för att låta bli att tänka på min stackars pappa. Starka, stackars pappa.
På något sätt känns allt overkligt. Jag var inte beredd på detta och har fortfarande inte förstått vad som hänt. Jag trodde han bara skulle få några piller och bli bra igen.. inte att de skulle skära sönder min pappa..
Pappas operationstid var runt lunch idag. Läkarna hade lovat att ringa upp mamma efter den beräknade 3 timmar långa operationen – mamma i sin tur skulle rapportera vidare till mig. När klockan var runt 17 hade jag fortfarande inte hört en suck så jag tog en extrapaus och ringde upp mamma som började gråta när hon hörde min röst och mitt hjärta började med ens slå dubbelslag. Mamma berättade hon itne hade hört någonting. Ingen hade ringt henne och hon var så nervös hela dagen. Jag sa åt henne att lugna ner sig, att inte oroa sig. De har säkert bara missat det, och det vet jag av erfarenhet att de kan vara dåliga på just sådant här, att höra av sig. Jag sa åt henne att ringa till sjukhusety själv, till bägge avdelningarna han varit på om det så behövdes, och tala om vem hon är, vem pappa är och fråga hur det har gått.
Ett tag därpå ringde mamma upp mig lättad och berättat att hon gjort som jag sagt och fått goda besked om en lyckad operation och att pappa då sov djupt med smärtstillande. Min pappa lever!! Men hans återhämtande har jag en känsla utav kommer bli långdragen.. han är ju bland annat diabetiker..

Så när jag slutade på jobb idag vid 18 blev jag hämtad på jobb av Lotta & co. Vi körde till Svedala för det sista mötet innan råkken i morgon. Kim & hennes familj kom också dit, Kim ska ju jobba med oss. Vi är verkligen en musketör trio. Kim hade med sig en present till mig, faktiskt – "Du har ju fyllt år" nämnde hon. Jag var alldeles för nyfiken för att vänta.. I paketet fann jag ett paket Virginia Super Slim (massa feminina ciggisar) och en massa småflaskor vodka. Så förbannat perfekt för mig och det roligaste var det som Kim och Lotta sa åt mig, om NÄR jag skulle halsa en flaska.
Vi fick alla varsin crew-tshirt och våra pass och grillade gott och blev sen blev crew-fotograferade innan vi drog oss hem relativt tidigt.

Mamma hade redan nattat pojkarna i deras sängar här hemma så mamma och jag satte oss och pratade lite. Vi pratade om pappa och vi pratade om Mr. Östersund. Min mamma och jag kan prata om allt så jag bertättade (nästan) allt.
Och ni som kan missmaddis-lösenord, kommer kunna läsa (nästan) allt om ett tag……. om min mr. Östersund *note*

Du gillar kanske också...

10 svar

  1. Caroline skriver:

    Sköönt att höra att pappsen mår bra=)

  2. Milippa skriver:

    Ja, vad bra att allt gick bra med op. Och bra att du sa till din mamma att ringa upp. Å vad jag är nyfiken på hur det gick med Mr. Östersund. Kanske kan jag också få ett lösenord? *angel*

  3. Caroline skriver:

    Vad skönt för pappis, mami och dig + pojkar att allt gick bra med op! -andas ut- Så spännande att läsa om DIN mister ö. Ta hand om dig.

  4. Sandra skriver:

    Härligt att det gick bra för pappa din!

  5. Lotta skriver:

    Skönt med din pappa… *blomma*

  6. Therese Anerland skriver:

    Skönt att det gick bra med din pappas operation.
    Jag har samma relation med min pappa, vi kan prata om precis allt.

  7. Sarah skriver:

    Skönt att det gick bra för din pappa.
    Massa krya på dig till honom.
    (kan det heta så? Kändes lite kontigt att skriva iaf,
    men du vet vad jag menar)

  8. Emma skriver:

    Skönt att det gick bra med operationen.

  9. Anna skriver:

    *blomma* Skönt att höra om din pappa. Han kommer att klara av det här bra.

  10. Karin skriver:

    Skönt att det gått bra för din pappa!!! Fy fan för att vänta på någon som är på operationsbordet. Väntar på en tredje operation på min man just nu. Blir inom en månad… Den operationen tar ca 6 timmar. Undrar om dom kan söva mig samtidigt så jag slipper oroa mig?

Har du nån tanke? En åsikt? Lämna en kommentar så blir jag glad!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

WP2FB Auto Publish Powered By : XYZScripts.com