ante omnis mea familia

Pedofili – Livstid, Dödsstraff eller TORTYR?

Var det någon mer än mig som tittade på Dr. Phil ikväll? Min  mage vände sig, jag mådde fysiskt illa. Dr. Phil pratade om arresteringen utav Chester Stiles – en man som våldtog och videofilmade en då 2 årig flicka. Mamman till barnet, och många andra,  tycker att det hade varit bättre om Chester återfunnits död. Jag förstår men -Jag håller inte med. Jag tycker USA (och alla andra länder för den delen) borde införa lageliga tortyrkammare med livstid x livstids dom.

Ämnet berör mig. Det berör mig och skär i mitt hjärta när jag hör om pedofili och när man på något sätt skadar ett oskyldigt litet försvarslöst barn. Jag kan inte förstå det. Och om jag ska vara helt jävla ärlig så vill jag inte förstå det iheller. Jag vill inte känna förståelse för en man som tar en flickas liv på så många olika sätt och lämnar henne med ett liv av helvete framför sig. Som förstör henne mentalt, fysiskt och känslomässigt och ser till att hon sällan kan fungera till 100%. Som ger henne åtskilliga sömnlösa nätter och kanske även ser till att hon behöver medicineras mot ångest och deprission. Som mördar hennes inre.

Dessa pedofiler kallar man ”Sexual Predators” – sexuella rovdjur.
Och om jag slår upp Predator;

Engelskt uppslagsord
predator
Svensk översättning
rov|djur (subst.)
djur som dödar och äter andra djur

Att döda och förtära en annan människa är inte alls samma sak som att våldta ett litet barn. Rovdjur dödar och äter för överlevnad och det som pedofiler gör har ingenting med överlevnad att göra. Det är naturligt för rovdjur att jaga och äta andra djur, det är ingenting naturligt med att förgripa sig på små barn.

Rent teoretiskt kan säkerligen alla föreställa sig, om ens det, hur det känns att stå på den andra sidan – att vara offret. Det går inte att klä i ord. Aldrig någonsin. Ord kan sällan få andra människor att känna hur det egentligen är. Förödmjukelsen. Smärtan. Ångest. Panik och mardrömmar och flashbacks som följer en genom livet. Man glömmer aldrig det – man lär sig bara leva med det. Man blir ett med det, om man överlever.
För att man har inget annat val.

Ur min självbiografi;

Min kusin mer eller mindre bekräftade mina egna sexuella övergrepp som barn, när hon kom det året och berättade om övergreppen hon utsatts för av morfar (hennes farfar). Tilläggas bör, att jag hade varnat hennes mamma (samma person som uppmuntrat mitt självmordsförsök när jag var yngre) många år tidigare om morfar och hur han förgripit sig på mig många gånger. Jag varnade henne för att ta ut sina döttrar till honom. Hon litade inte på mig och det kostade henne dotterns oskuld. När min kusins mamma berättade om övergreppen kunde jag inget annat än att bli rasande och gråta. Jag kramade om min kusin och pekade på hennes mamma och utbrast ”Jag sa till dig, jag VARNADE dig, och se vad som hänt!!”. Jag tog med min kusin ut och satte oss ner tillsammans där vi pratade lite. Jag berättade om övergreppen på mig och sa till henne att jag vet vad hon går igenom och att hon alltid kan finna tröst och stöd hos mig. Samma kväll kom mitt sammanbrott. Minnen från förr sköljdes över mig från ingenstans och jag var helt oförberedd på dofterna jag kunde känna i lägenheten, hur suddiga bilder från barndomen återvände och svepte över mig som en grå dimma. Jag kunde känna avsmaken i munnen när jag återigen befann mig på morfars bäddsoffa när jag var liten. Jag mindes de sträva händerna, doften av pipan han alltid rökte och hur orakad han alltid var. Jag visste inte hur jag skulle hantera alla dessa minnen, jag visste inte vart jag skulle ta vägen. Jag satt i en hörna i min lägenhet och gungade maniskt fram och tillbaka som jag försökte fly undan alla distinkta minnen. Det ena minnet ledde till det andra och jag tror nästan att jag somnade av ren utmattning den natten. Jag fick en sjukskrivning och erbjudande om anti depressiv medicinering efter denna händelse. Jag tog emot sjukskrivningen men var bestämd att klara detta utan medicinering.

Lämna en kommentar!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

11 tankar om “Pedofili – Livstid, Dödsstraff eller TORTYR?”