Öppet svar till Merlyn

Alla andra kommenterar friskt och jag antar att jag får göra detsamma eftersom det är min blogg. Min kommentar blev för lång så jag valde att göra ett inlägg av det hela. Grattis, är är dina 15 minutrar, Merlyn. Även om det mesta jag hade velat sagt redan finns skrivet i kommentarerna i inlägget innan.
Min Blogg, M & M. Min blogg; min dagbok. Min dagbok jag fört på internet i tio års tid där jag ventilerar mitt vardagsliv, mina tankar och mina känslor och återberättar mitt liv så öppet och ärligt jag kan, just hur jag mår och tänker just den stunden. Det är min dagbok, ni kommenterar. En liten notis bara..

Detta svaret är till dig Merlyn. För inte ett enda av de orden du skrev kommer från M.

För det första så förstår jag inte varför du känner att jag bör ha en förklaring Merlyn. Jag känner inte dig, och har inget med dig att göra. Jag vet vad du heter och att du är min makes nuvarande sängpartner, thats all I know och mer än så behöver jag inte veta. Jag är faktiskt inte intresserad även om du tolkade mitt inlägg som sådant där jag nyttjade mina två erfarenheter av ”män” som exempel, både W & M. Undrar om W’s nuvarande också ska kommentera och förklara? M och JAG har med varandra att göra och kommer ha att göra med varandra tills vi dör eftersom vi kommer ha barn tillsammans. Vi kommer alltid att vara en del av varandra i detta barnet. Om någon ska ge mig en förklaring så är det HAN, bara han och ingen annan mer än han – inte du och inte ”ni”.  Och det kommer ALDRIG hända att han ska förklara någonting för han har till dags dato aldrig tagit ansvar för sina handlingar utan är en konflikträdd kille/pojke. Alla samtal och sms där jag försökt nå honom, i all välmening och med trevlig ton som han fullständigt ignorerat, fram till en viss punkt. Du ser det inte ännu, men du kommer märka det.

Ja det finns två sidor av varje historia. Min och M’s. Och den sidan han ger dig är samma han matade mig med på en silversked och den kallas lögn och förnekelse. Klart som fan att han förnekar att han stulit mina och barnens sparpengar, trodde du verkligen han skulle eränna det för sin nya tjej som han kämpar att behålla (även om du i dagsläget verkar ganska lättövertalad)? Skulle han erkänna alla felsteg mot mig om han vill framstå i god dager? Skulle han erkänna att han är en patologisk lögnare? Och om han nu är en sådan omtänksam, kärleksfull och respektgivande man som du ser i honom, skulle du acceptera ett sådant beteende och sådana personlighets drag i mannen-i-ditt-liv? I så fall förtjänar ni varandra. I och för sig, ni inledde ert förhållande med lögner om hans äktenskap och barn och avsett hans förklaring till varför så svalde du det och förlät honom en lögn. Du baserar din kunskap och yttrar dig om en människa du har känt i någon enstaka vecka i ett rosenskimrande nyförälskat tillstånd. Du har läst min version och hört hans. Hans beteende gentemot mig: antingen tror du mig (och han mot förmodan erkänt det och står för det inför dig vilket inte verkar sannolikt) och tycker att det är okej och anser det var en god mans handlingar. Eller så förnekar han det och ljuger och du tror på det.

Och att M och jag kommer kunna lösa någonting med barnet jag bär verkar även det osannolikt då han, som nämnt tidigare, är konflikträdd och väljer att fly än illa fäkta. Och han har själv sagt att han inte är intresserad och efter ett mordhot på mig och mina barn känns det mindre lockande att han ska få ha någonting med oss att göra. Det hoppas jag att du är smart nog att förstå? För du känner såklart till mordhotet? Och att påstå till dig (som du gick på) att han inte trodde sig vara far till barnet är rent ut sagt befängt. Lägg ihop ett och ett. Så blev det tre. Vidare tycker jag att du går lite för hårt fram att påstå att du kommer vara inblandad i mitt barns liv i sådana fall – kan man uttala sig om det efter ett par veckors förhållande? Jag förstår att det känns så underbart nu för dig, det gjorde det för mig med i början (han har den charmen) men att påstå att man har ett stabilt och stadigvarande långvarigt förhållande som definitivt kommer stå fast ett halvår senare, är lite att ta i, enligt min mening. Och som du själv sa, du har dina småbarnsår bakom dig och trivs med ditt fria liv, så varför beblanda sig med en man som ska bli pappa till en nyfödd i så fall?

Och självklart är det tvärtom ekonomiskt hemma hos er nu, eftersom M, då han levde med mig, hade inget nämnvärt jobb och inga pengar. De pengar han var berättigad till då blev utbetalt nu i december, i stora femsiffriga belopp, om vardera två utbetalningar och ännu en väntande. Nu har han pengar. Nu har han förhoppningsvis lärt sig den läxan hos mig, att man betalar för sig. Jag gav honom beloppet han  var skyldig mig efter vårt gemensamma beslut om delade kostnader som han valde att inte betala utan ljög och sa att han inte hade fått sin lön, vilket han hade. Men det känner du säkert till.

Och ja, självklart skrev jag om M som en gud. Det var han ju, i början. Han gav mig precis det jag behövde och ville ha. Kärlek och respekt, ömhet och omtanke. Det känner du till, det får ju du också. Det var det han gjorde bakom ryggen som sved. Det var lögnerna som sved.
Och du har helt FEL i att han blev ett avskum när ni blev tillsammans så innan du uttalar dig om det kan du läsa igenom och kolla datum på de inläggen redan i OKTOBER då jag skrev vilket kräk han var.
Den 22/10 – http://missmaddis.com.preview.binero.se/2009/10/22/jag-kastade-ut-dickhead-2/
Den 12/12 – http://missmaddis.com.preview.binero.se/2009/12/12/110/
Då var han ett avskum, och inte tillsammans med dig, som jag förstått det.

Och till din kännedom, har han påstått sig vara singel längre än vad som är sant. När han drog på torsdagen den 10 december, var vi tillsammans. Han skrev han älskade mig, vill vara tillsammans med mig och vi hade inte hörts av överhuvudtaget och inte gjort slut när han blev tillsammans med dig. Så nej, han var varken skild eller singel när ni två blev tillsammans. Även om han sagt till andra under förmodligen hela december och november att han varit singel, men han har varit tillsammans med mig, bott med mig (i omgångar), älskat med mig, grälat med mig.

Merlyn, du skrev: ”Den Martin jag känner är den du beskriver som helt underbar, mjuk, fin och full med respekt, både till mig själv och min familj..” – ja det var samma M som jag lärde känna i början. Hade vi haft denna diskussionen när han och jag barra varit tillsammans nån vecka hade jag hållt med dig. Men nu har han behandlat mig så illa på så många olika sätt och jag känner en sida av honom du inte har sett och som han kämpar med att inte visa dig. Om han hade behandlat dig likadant som han behandlat mig hade du suttit i mina skor och förmodligen sett honom ur ett annat ljus, inte sant. Men eftersom du känner till hela historien och verkar vara okay med det så har vi en väldigt olik syn på människor, värderingar och moral.
Antingen det, eller så litar du på hans lögner och DET förebrår jag dig inte för. Du är nyförälskad och han är fantastisk på att ljuga (dålig kombination), även om jag kom på honom fortare än de flesta.

Att anklaga mig för att ha kontaktat dig via en påhittad facebook-sida är befängt och jag måste utgå från att det är M’s påhitt. Jag hoppas att du, som jag, har bevis innan du anklagar någon? Jag har ingen anledning att vare sig spionera på dig eller kontakta dig, jag har ingenting med dig att göra. Känns som om jag sagt det ett par gånger nu. Det finns inget ”oss 3 emellan” – har aldrig funnits och kommer aldrig finnas. Det finns MIG och M emellan. That’s it.

Och eftersom du (och påstått M) har frågor som surrar i ert huvud, låt mig belysa för ER sinnesro, eftersom ni inte läst tillräckligt i min blogg för att förstå.

Ni/du förstår inte hur man kan lägga ut hela sitt liv inklusive foton, på sin make/fadern till barnet, som man tycker sååååååååå illa om, på något man inte vill ha, för du hade ju raderat allt som haft med honom att göra.
Jag har alltid skrivit min blogg as-we-go. När vi träffades, skrev jag det. När vi gifte oss, skrev jag det. Vad som än hände delade jag med mig och la ut bilder, som jag alltid gjort och jag ser ingen anledning att radera honom ur min blogg eller klippa ut hans ansikte ur foton och plocka bort bilder. Jag är inte 14 längre Merlyn. Han har varit en del av mitt liv och det försvinner inte för att jag skulle plocka bort inlägg eller bilder. De senaste bilderna jag tagit på honom (mellan oktober och december) har jag inte lagt ut. Bilderna från vampyrkalaset när han var här den 5 december la jag inte ut, och inte bilderna jag tog på honom och pojkarna dagarna innan han packade heller. När han påstod sig vara singel i offentlighetens ögon.

Och du förstår inte (om) det nu var så att han stulit barnens pengar, varför fan vilja ha honom tillbaka?
Det ska jag förklara för dig.

Och för mig, är det betydligt lättare att “överse” och att förlåta. Jag kan överse mer än ni anar och förlåta mer än ni tror – för heligheten av familj, för det fenomenala att älska. Det är inte lika lätt för alla och jag kan ha svårt att acceptera det. För mig står enheten av  familj före allt annat. ALLT ANNAT. I min värld är det barnen först. Så jag kan förlåta honom för det onda han gjort mig, för min kärlek till honom har inte dött ändå. Det ska ett helvete till innan jag bara slutar älska. Särskilt som en del av honom växer i min kropp och jag påminns dagligen om det. Om honom.

Det skrev jag i det inlägget då jag var redo och mogen nog att erkänna mina egna fel och brister och stå för MIN del i det hela, i ett inlägg då jag trodde hans ilska och hur han ignorerade mig och ångrade sig om barnet plötsligt handlade om blogginläggen som jag skev om honom men det var ju inte det, Merlyn. Det var du. Så fort han blev tillsammans med dig vände han oss ryggen för gott. Även om han påstår annat till dig, så är det så. Innan han träffade dig har han bönat och bett att få komma hem, att få vara med oss, bedyrat sin kärlek till mig och pojkarna och vårt ofödda barn. Jag har kvar ett långt mail som påvisar det där han bönar och ber och för första gången efter jag bett om det, erkände sina lögner. En del av dem i alla fall. Men i samma sekund som han blev tillsamman med dig och det var ”säkrat” så vände han oss ryggen och det tog honom en sekund att spotta på sitt eget barn.
Men min del av det hela jag outade, är i dagsläget så genomskinligt efter att han gick över gränsen och hotar mig OCH mina oskyldiga små barn, till livet.

Hoppas du fick svar på dina frågor som du inte kunde förstå. du avslutade din sista kommentar med ”för som sagt, detta är något mella oss 3 och fan inte hela världen…” – du har så fel, kära du. Det finns inget oss 3. Det finns han och jag. Och hela världen får veta det jag tycker de ska få veta. Så har det alltid varit och kommer stadigvarande se ut så tills dagen jag inte vill så mer.  Om du nu ansåg det inte vara allas affärer skulle du hållt dig borta från min blogg. Den är inte privar. Du kunde valt att maila mig personligen, men du tog det offentligt så jag gör likadant.
Passa på att njuta av hans varma famn, hans händiga sätt och hur han är behjälplig i hemmet och överse med hans lögner och bedrag. För den M du ser efter ett par veckor, är samma M jag såg de första veckorna. Och om du är en stark och smart kvinna och har den erfarenheten som du påstår, kommer du också snart se hans rätta jag. Han har redan proppat dig full med lögner.

Du har sagt ditt, jag förstår FORTFARANDE inte varför du ringde till mig och ville at jag ska bevisa att han och jag är gifta/ligger i skilsmässa och ifrågasätta vår graviditet. Har jag med det att göra, att du ville reda ut hans lögner? Nej.  Sköt du ditt, så sköter jag mitt.

Jag önskar DIG all lycka till..
Sanna mina ord, du behöver det mer än mig..

Läs gärna de andra kommentarerna rörande detta:
http://missmaddis.com.preview.binero.se/2009/12/29/tell-me-girl-did-you-feel-special-too/#comments

Bland annat denna kommentaren:

x Says:
December 29th, 2009 at 10:08 pm

Martin HAR gjort det förr!! Jag vet inte om du minns Maddis, men min väninna ”x” mailade dig, nån gång i maj tror jag det var, när jag insåg att det var DEN Martin du träffat. Där berättade hon om sitt förhållande med honom och vad han hade hittat på då (x antal år sedan nu). Sexsamtal för tusentals kronor som han fortfarande är skyldig, flyttade in snabbt, bodde gratis hos henne, lovade att skaffa jobb, skumma polare mm. Vi blev alla lurade av honom i början, han var ju så perfekt för henne, och vilken schysst kille! Sanningen visade sig ju vara en annan, och när hon försökte konfrontera så försvann han. Upphörde att existera typ.

Jag vet att mina ord inte är någon tröst alls och kanske borde även jag ha sagt något tidigare, men jag ville samtidigt tro att människor kan förändras med åren.
Jag tycker inte du ska behöva försvara dig för att du blev kär i fel kille, som sagt, det är fler som har blivit lurade av honom. Man styr inte sina känslor, tyvärr.
Jag hoppas du använder all din jävlaranamma för att gå vidare i livet utan honom nu.
Kram!
x

Case closed.

Har du nån tanke? En åsikt? Lämna en kommentar så blir jag glad!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

37 tankar om “Öppet svar till Merlyn”

WP Facebook Auto Publish Powered By : XYZScripts.com
%d bloggare gillar detta: