ante omnis mea familia

Prioriteringar i en småbarnsmammas liv.

Jag kunde ju ändå inte sova..


Då föreföll det sig som så – att det kom till min kännedom att hushållets bröd var slut. Likaså yoghurt. Sådant som de yngre äter till morgonmat (de förkastar allt som inte faller i deras smak, dessa bortskämda små svin) tycks ha tagit slut under dagen. Det känns som en evinnerligt evig syssla det där, att upprätthålla lyxen med frukost varteviga dag. De äter så mycket. Och de är ju så många!

Och eftersom jag ändå var vaken och klockan började närma sig morgon så kände jag att jag kanske måste gå upp och baka istället för att sova. Klockan var ju trots allt 04. Yngste barnet börjar oftast gapa om några få timmar.

Så här sitter jag nu. Väntar på första jäsningen. Varför valde jag en deg som ska jäsa två gånger och så onödigt länge? Först 45 minuter. Sen ytterligare 1 hel timme? Vilken sadistisk sate kom på den idén?
Jag antar att jag kan skylla på den tidiga timmen för mitt något korkade val.

Under tiden degen drygar sig med sitt jäsande så kanske jag ska passa på att sy klart vantarna till Keeron. Eller ska jag vila lite? Slumra sött en liten stund. Risken finns att jag inte vaknar eller orkar göra klart frallorna om jag skulle somna.

Val. Dessa val och  prioriteringar i en småbarnsmammas liv.

Lämna en kommentar!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.