ante omnis mea familia

Rätt ska vara rätt: En dementi

Nja, sådär jävla mycket as kan jag ju nu säga, att vårdcentralen inte är. Ni minns att jag skrev om räkningen jag fick för en sen avbokning? Well, den är nu makulerad och det trots att jag inte har kontaktat dem och gnällt som en klimakteriekärring. För det var så här, en torsdag på väg in till jobb, där jag satt i bilen och skrålade för mig själv och min telefon ringer. Ja, jag vet – minuspoäng att man svarar när man kör bil. Jag svarade det dolda numret och fick en presentation av en anställd på vårdcentralen. “Hej jag heter *** och ringer från Vårdcentralen och jag läser din blogg…”
Fan, nu är det kört, tänkte jag. Nu måste jag säkert gräla med någon och bli skälld på och behöva skälla tillbaka. Nu ställs jag mot väggen för att jag kallade dem jävla as. Men det är smällar man får ta – har jag skrivit det får jag fan stå för det. Hon berättade att hon hade gått in och kollat och hade inte hittat den avbokningen en måndag och jag satt ju i bilen och kunde inte dra fram några papper med datum och grejor på. Hon sa att hon skulle prata med dietisten (som jag hade avbokat hos) för att de brukar ju aldrig skicka en räkning när man har avbokat en måndag. “Men betala inte räkningen än så ska jag prata med henne” sa hon. Och jag visste inte riktigt vad jag skulle säga – egentligen. Jag var mest förvånad och chockad.. att jag inte blev utskälld? Man brukar bli det när man kallar någon as..? Haha. Hon var supertrevlig!
Senare fick jag ett sms där hon skrev att hon hade mailat dietisten och skulle återkomma med svar.
Sen hade jag fullt upp (som man kan ha när man är ensam mamma till tre) och glömde bort det lite. Men just som PULS kom och skulle fixa stoppet i toan där jag hade stått i två dagar med toaborste och skvätt bajsvatten över halva mig och halva badrummet, och mått så jävla illa att jag nästintill spydde ner mig, så ringde hon mig igen. Hon hade pratat med dietisten som faktiskt inte minns vilket besök som var vilket (vi har bägge avbokat varandra några gånger i omgångar) så bestämde de sig för att makulera räkningen. “Man behöver kanske inte en extra räkning när man är själv med tre  barn” sa hon till mig. Så sant, så sant.. Ni anar inte vilken tacksamhet jag kände. Till HENNE. Att hon faktiskt BRYR dig och gjorde något..! Hon sa även att de inte gillar att ha arga patienter, haha. Sant, förstås.
Så dagens tumme-upp ger jag till henne. *** på Vårdcenfuckingtralen. Tack – för att du gjorde en god gärning!
Så ja, jag tar mig rätten att ändra min åsikt lite (det får man lov att göra). Alla på vårdcentralen är inte några jävla as. Det finns en skara “good people” där med (jag har ju faktiskt skrivit mestadels gott om dem, sköterskan Malin & sjukgymnasten exempelvis).

Lämna en kommentar!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

En tanke om “Rätt ska vara rätt: En dementi”