Ryggont inför skolstart.

På måndag börjar skolan och dagis igen. Keeron hann ju bara gå några dagar i december innan han blev sjuk så jag undrar hur det kommer att gå och lämna honom nu. Magnus börjar jobba på torsdag så vi har tre dagar helt själva tillsammans. Vad mysigt det ska bli.

Sen är det rutin för hela slanten. Alla barnen kommer vara i skolan/dagis och Magnus ska jobba så jag kommer vara helt ensam hemma. Det har jag inte varit på flera år, undrar hur det kommer kännas. Jag är sjukskriven januari ut sen är väl tanken att jag ska arbetsträna. Jag vet inte hur detta funkar. Det var i alla fall en rekommendation från smärtkliniken att man kan prova arbetsträning i väldigt lågt tempo, och detta skrev de i min sjukskrivning till försäkringskassan. Men vem som håller i detta och styr upp det har hag ingen aning om. Jag vet inte vad eller om det förväntas att jag ska göra något eller kontakta någon eller vad, när, hur i så fall.  Detta kan bli spännande.

Min rygg har varit katastrof hela julen. Den pajade nån gång i december, och jag hade nån enstaka dag då den kändes bättre sen small det igen och har ömmat sen dess, tills idag när jag skulle lyfta Keeron på nått konstigt vis och ryggen small igen. Jag har grymma problem med denna ryggen. Det börjar bli tröttsamt nu.

Nyårslöften har jag gett upp om för länge sedan. Tänker inte hålla något jag inte kan lova. Det känns spännande med ett nytt år framför mig, jag har en tendens att ha åtminstone en stor grej att avverka per år. 2014 kom ju Keeron. 2015 gifte vi oss. Vad som händer detta året återstår att se. Jag har i alla fall inga planer.

Väldigt tråkigt inlägg. Men who gives.

Du gillar kanske också...

Lämna en kommentar!