Så blev jag hans hustru: 9.9.9

Förberedelser inför bröllopet – klänningen

Jag blev hämtad av Kim och Nicke som körde mig till Lotta, sen väntade vi på att klänningen skulle bli klar. Det var den sista “detaljen” till bröllopet. Jag smsade Bianca 14.40 och undrade om vi kunde komma för provning men hon behövde till prick 15 innan hon var klar. När vi väl kom dit var klänningen färdig och jag satte den på mig. Det var inte mycket till räckvidd och jag blev stel i klänningen. Bianca säger att det är tyget men jag tyckte nog det kändes galet sytt under armarna, just där hon har haft en massa problem. Jag märkte sömmen nertill som var en av de sista sakerna hon stressat med de sista minutrarna när hon sydde upp klänningen, som var bedrövlig. Men som Bianca sa – det syns ju ändå inte. Nej, men jag betalar för arbetet och kvalitén. Tidigare på dagen hade hon smsat mig och undrat om jag ville ha mina korsettdetaljer som snörning får hon hade råkat ta sönder en av öglorna så den fick hamna längst ner på korsetten. Hon hade då gjort allt hon kan för att lösa det och hoppas att jag har förståelse.
Klänningen satt inte bra uppe vid axlarna utan trillade ner hela tiden och visade mina behå-band. Mindre snyggt i en brudklänning.. Hon kanske borde ha övervägt att följa mitt råd med en form av förstärkning just där som håller den uppe. Efter att jag provat kläningen satte jag mig i soffan och sa vad jag tyckte och kände om hela denna episoden och förklarade att klänningen har varit det största bekymret hela tiden. Hon skyllde på tyget, hon skyllde på tidsbrist och skyllde på allt annat men erkände att det inte gått så bra som hon hade tänkt sig. Men som jag ser det, när hon tog sig an detta jobbet VISSTE hon redan tidsramen. Så det är ingen ursäkt. Hon satt med de inköpta tygerna länge innan hon ens började sy i dem och vid några provningar av mallen hade inga ändringar ens gjort. Hon hade lovar leverens två dagar innan bröllopet, absolut senast EN dag innnan. Dagen innan mitt bröllop hade klänningen inga armar ens. Så det sista hon satte på klänningen känns som ett hafsjobb och jag försökte förklarade det för henne. Jag försökte även dra jämförelser med mitt jobb – att om jag blir anlitad för att utföra en piercing som blir sned – men hon verkade inte förstå min liknelse. Klääningen hade säkert kunnat säljas i en affär, med en sådan röd lapp med prisavdrag för att nån söm inte är bra. Och desto mer för passformen. Men Bianca gav inget prisavdrag, vilket jag tycker hon borde ha gjort när hon själv erkänt sina misstag och själv sett resultatet. Hon sa sig  vara nöjd med klänningen och om det är vad hon anser vara en bra sydd klänning, är jag nog mest tacksam att hon inte har detta som ett  betalt heltidsjobb. Jag kommer således inte anlita henne fler gånger, inte heller rekommendera henne. Jag vet att man lätt kan skylla på omständigheter som barn, jobb, övningskörning.. men jag lever likadant – jag har också barn, jobb och övningskörning. Det kallas prioritering. Hon kunde ha gjort en egen beräking om sin tid innan tog sig an detta jobbet jag anlitade henne för. När hon först tog jobbet hette det “jag har ändå inget liv, så det är inga problem” – tydligen var det ett problem, Bianca. För när hon insåg att hon tagit sig vatten över huvudet skyllde hon på att hon inte hade haft tillräckligt med tid. Jag fick en klänning i alla fall. Den motsvarade inte mina förväntningat och hennes arbete och kvalitén (som jag betalade henne för) var INTE värt det. Hade det inte varit för att det var sista minuten och min bröllopsdag hade vi diskuterat huruvuda hon skulle haft betalt eller inte. Om jag vore henne hade jag skämts som en hund att ta emot så mycket pengar för den insatsen. Men jag är inte henne.

Lotta och jag gick tillbaka hem till henne, Hon gjorde sig iordning och jag fixade smink och hår. Vi drog på klänningen och Lotta gjorde vad hon kunde för att komma på hur i helvete hon skulle hålla den uppe. Så hon ringde Cindy som skulle hämta oss och bad henne ta med säkerhetsnålar så vi kunde nåla fast kläningen i behån. Sagt och gjort. Jag fick på mig halsbandet som mina vänner gav mig och när Cindy kom nålades jag fast i klänningen. Lottas son Sander tyckte jag såg ut som en vampyrbrud. Och den liknelsen gör mig ingenting, det var ju nästan lite häftigt haha. Lotta tyckte mer jag såg medeltid ut. Vi packade ihop och styrde kosan mot skogen..

Bröllopet – i skogen.

Vid parkeringen såg vi Björn och Tessi. Meningen var att ingen skulle få se mig så hon sprang ut och dirigerde dem vart de skulle gå. Sen kom vigselförättaren dit, som vi aldrig sett förr. Hon gissade på att vi var sällskapet. Efter hälsningsfraser sa hon att hon sett mig i tidningen för nån vecka sen men det slog henne först när hon läste artikeln att det var mig hon skulle viga – för hur ofta vigs man i skogen, den 9.9.9? Det var kul det där, att hon redan visste vem jag var. Hon var väldigt trevlig och jag fick goda vibbaar från början.
Kim och hennes familj anlände och skjutsades mot gläntan och i ett mindre tåg kom jag, Lotta och vigselförättaren. Hon sa att hon aldrig vigt någon i skogen och definitivt inte med en sådan klänning som jag hade så det kommer hon nog minnas länge.
När vi kom fram stod min pappa där, som skulle lämna över mig och mina två vackra söner, som skulle gå framför mig och pappa med Lotta och blåsa bubblor. Och vet ni vad.. när min pappa såg mig sa han att jag var fin. Det kan jag inte minnas att han nånsin sagt till mig förr och jag trodde i ärlighetens namn inte att han skulel tycka det. Så det gjorde mig varm i hela kroppen. Emma stod också där, med ett paket innehållande min bukett och hon såg på mig och sa att jag var fin. Och lika  vacker var Emma när hon berättade för mig hur jag skulle hålla denna buketten med röda och svarta rosor och en enda vit ros som Lotta berättade skulle stå för en ny början. Buketten var vacker – inte för mycet och inte för liten. Den levererades prick på bestämd tid och Josefina som gjorde den har erfarenhet och r väldigt duktig. Om jag kan rekommendera någon som vi anlitat till bröllopet blir det nog Josefina. Trots att rosorna trillade av lite här och där, men jag antar batt det är så det blir när så många höll buketten – den hölls inte stilla precis.
Emma gick ner till sällskapet och musiken startades. Braveheartmusik i bakgrunden och Lotta tog mina barn och gick längs gången kantade av tända marschaller i vår egen lilla skogsdunge. Några sekunder därpå kom jag, arm i arm med min pappa och lugnt fram till Martin som stod halvvägs väntande, med sin best man. Pappa tog Martin i hand och sa “Nej du, jag har ångrat mig, du får inte henne”. Martin och pappa skrattade och jag tog Martins hand och tillsammans gick vi ner till sällskapet och ställde oss hos vigselförättaren. Vi hade Lotta och barnen på vår vänstra sida och best man om vår högra. Musiken stannades och hon började prata om att vi hade samlats på en speciell plats på ett speciellt datum.. inom kort var vi deklarerade man och fru och det  var enkelt och koncist deklarerat, precis som jag föredrar det. Jo vi tar varandra – i nöd och lust.
När vi var förklarade  man och hustru tog vår vigselförrättare några steg bak och vi vände oss om och möttes av värsta paparazzi. Alla våra vänner stod med kameror som blixtrade, precis som under självaste akten. Ingen var blyg nog utan gick runt oss, ner på knä – allt för den perfekta vinkeln, den bästa bilden. Resten av tiden i skogen gick ut på att bli fotograferade i olika vinklar, med varandra och med andra. Det var en lugn oc lättsam stämning och så bekvämt och skönt med alla mina närmsta som jag känner så väl och kan bara vara mig själv med. Med mina kamera togs inte så mnga bilder och de få där fanns var inget bra. Tur att alla andra har bilder,
Vi gick tillbaka till parkeringen och åkte hem till oss och jag gick direkt ut i köket och satte igång ugnen för att göra baguetterna. När mina vänner kom hit var de snabba med att kasta ut mig från köket.
– Jo men jag..
– UT!
– Jag ska bara..
– UT!!
– Men ni vet int..
– UT!!!
Emma såg nog lite panik i mig och tog mig om armen och lugnade mig och lät mig prata klart, INNAN jag blev utkastad. Hon kände nog av att jag behövde bara berätta vad jag hade tänkt. Sen stod mina musketörer i köket länge och fixade med maten under tiden jag minglade. Det kändes konstigt att någon annan fixade mat hemma hos mig, i mitt kök.
Maten serverades och uppskattades och åts med god aptit. Räkbaguetter och skinkbaguetter till bubblande dryck. Efter det serverades alla våra kakor och tårtan som Kim hade gjort åt oss. Den var i två våningar, svarttäckt och med röda rosor och ett rött hjärta ovanpå. Vi skar upp tårtan och enligt konstens alla regler matade vi varandra. Jag fick hindra Martin från att trycka upp den i nyllet på mig och det med “Jag har smink på mig!!” – det funkade. Men han hade ingen ursäkt så när det var min tur att mata honom fick han sin bit i nyllet. Det är kärlek det!!
Mina vänner serverade och donade, vi åt kakor och tårta, drack kaffe och pratade och jag njöt av sällskapet. Sen fick Maetin och jag sitta ner och öppna presenter. Det var faktiskt den delen jag ägnat MINST tid att tänka på och jag väntad emig inte så m,ånga gåvor som vi faktiskt fick. Några av dem hade lagt ihop till ett IKEA presentkort. Cindy och Micke gav oss en riktigt bamse förstoring av min favorit bild av mig och Martin, Emma hade scrappat ihop två tavlor med foton av mig och Martin, och Björn hade graverat två vackra glas med Martins och mitt namn och datum.. personliga presenter, det går  alltid går hem hos mig och kittlar min mjukis sida.
Jag blev så himla glad att veta, att folk verkligen hade tänkt till att ge oss något som de verkligen visste vi skulle vilja ha. Och med en sådan lista som jag hade, med “vi önskar oss ingenting för vi har redan allt” – well, de lyckades i alla fall. Och jag belv förvånad med när Cindy sträckte fram en gåva från sin mamma med familj – det var väldigt oväntat men oerhört uppskattat!!
Och jag har även blivit rörd av alla lyckoönskningar, både från nära och de på långt håll, av de jag känner och av de jag inte har en susning om vem de är. Alla kort som dykt upp i brevlådan från läsare, alla kommentarer i min blogg, alla mail och alla hundratals inlägg och kommentarer på facebook. Ni har alla bidragit till vår lycka genom att göra er hörda och för det är vi er tacksamma, för att ni uppmärksammade vår dag.

Och jo bilder kommer, jag ska försöka samla ihop dem av våra vänner. Jag fick en skiva av Emma men just nu är jag begränsad till min lilla laptop.. men bilder kommer. Från alla håll och kanter.

Du gillar kanske också...

15 svar

  1. Ninna skriver:

    Låter som en helt underbar dag för er.
    Men jättetrist att din klänning blev en så stor besvikelse för dig.
    Kollade på bilderna som Kim har lagt in på Facebook, tyckte du var jättevacker i klänninger o på just dom bilderna kunde iaf inte jag se att den var för stor till dig så ni måste ha ordnat det bra med säkerhetsnålarna ;)
    Men som sagt, himla trist att dom ens behövdes :(
    Ser framemot att få se fler bilder :)

    Önskar er all lycka nu och i framtiden som äkta makar *hart*

  2. Veronica skriver:

    Låter som en görbra dag ju :D synd det med klänningen! :( men det löste ju sig tillslut iaf! :) pöss

  3. Jenny skriver:

    *harrt* Grattis än en gång.. *harrt*

  4. Bara jag skriver:

    Och med knäckebröd i sängen fick ni er välförtjänta bröllopsnatt..:)

  5. Linda skriver:

    Ett stort Grattis!! fan vad härligt ert bröllop verkade vara.
    Grattis än en gång :)

  6. Kicki skriver:

    *cheer* *cheer* *cheer* Foton! Foton! Foton! *cheer* *cheer* *cheer*

  7. Sara skriver:

    Grattis, jag är så glad för din skull. Jag hoppas ditt äktenskap kommer att bli fullt med kärlek och harmoni. Och vilka underbara vänner du har! Grattis än en gång

  8. Tirren skriver:

    ÅH! Vad vackert! GRATTIS tusen gånger om! :D

  9. Andie skriver:

    Grattis! *harrt*

    Synd att du blev besviken på klänningen jag känner igen den känslan. Men trots detta så känns det ju som att ni hade en underbar vigsel och en trevlig bröllopsmottagning.

  10. *harrt* tycker om er massor…;) *lavlooo*

  11. Jessica skriver:

    Atort grattis på er stora dag.
    Vad gäller klänningen så tycker jag du ska gå vidare med det. Hör av dig till nån tidning vet jag :) . Det där var din stora dag, och som du skriver så visste hon om tidspressen och hon tog det på sig ändå. Sådär får det bara inte gå till

  12. Louise skriver:

    *harrt* Stort grattis! Vilken härlig beskrivning av vigselakten, kunde verkligen se det framför mig! All lycka till er. Kram Louise

  13. netscape skriver:

    Usch så tråkigt med folk utan vett på att ha skam i kroppen! H U R kan man ta betalt för ett dåligt utfört arbete och till råga på allt gällande en så viktig sak som en bruds klänning? *bash*
    Snacka om att allt var romantiskt och sagolikt?! *woohoo* Verkligen ett originellt bröllop! Fick lite idéer till mitt……

Lämna en kommentar!