ante omnis mea familia

Så blev det.

Idag fick jag skickat det där brevet jag har försökt att skriva väldigt länge. Jag fick påminnelse igår utav en av de berörda och kände både press och stress att få klart brevet och skicka det så det fick slutligen bli vad det blev. Resultatet av detta blev inte vad jag hade hoppats men definitivt som jag hade förväntat mig. Så blir det när man känner en människa väldigt väl. Jag antar att min livsstädning fick rensat ut av sig själv utan att jag gjorde det, människor som valde att kliva av min båt efter att jag lättat min börda och varit så ärlig jag kan vara med det lilla jag har tillhanda.

Det finns alltid mer än en sida till varje historia och det finns alltid så många olika sätt att välja att tolka en historia. Jag har inte alltid rätt. Jag har inte all fakta. Men man får göra det bästa man kan med det lilla man har och faktiskt försöka lyssna till sin inre röst också. När man tycker att nått är åt helvete så kan man väl få säga det… men då får man vara beredd på att det tar hus i helvete och att man mister det som man håller kärt.

Nej jag har inte alltid rätt. Men mina känslor är vad de är och det kan man inte komma ifrån.

Jag visste det skulle bli såhär.
Skulle jag gjort det annorlunda nu när jag vet? Nej.

Lämna en kommentar!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

2 tankar om “Så blev det.”

%d bloggare gillar detta: