Så föddes bloggmobbing…

”När det gäller den omnämnda inspirationen jag har gett andra, är det på gott och ont. Somliga av dem är genuina i sitt försök att övervinna sina egna demoner, andra inte. För andra handlar det om exakt det du nämnde, när de söker sympati. Men faktiskt, tyvärr – har bloggvärlden fått en spurt och det handlar om statusen om vem som har flest besökare, flest kommentarer och vem som ligger högst upp på alla förbannade blogg topplistor. Och det är så, har jag märkt efter flera års bloggande, att de inlägg som fångar uppmärksamhet och lockar läsare, är allt det negativa, trumatiska och dramatiska. Sex & våld vinner tyvärr i alla lägen. I min dagbok på lunar (som jag skrivit i sedan år 2000) märker jag att de inlägg med flest läsare är alla dem som har en negativ titel ”jag blev våldtagen” exempelvis. Och om man lägger ett inlägg med en negativ rubrik så märker man genast hur antal besökare ökar, kommentarer ökar osv och därmed sporrar vissa att komma på fler negativa saker att skriva. Det kommer en dag när det är passé, när besökare/läsare kommer underfund med detta vilket i sin tur kommer göra människor misstänksamma mot det som skrivs och blir mindre empatiska/sympatiska vilket drabbar oss som är genuina från början.”

Ovanstående text är ett utdrag ur ett mail jag skrev till en av mina läsare, som jag för övrigt fått god mailkontakt med. Hon är en väldigt smart kvinna och har verkligen huvudet på skaft. Hon är en kvinna jag önskade bodde närmare mig då jag är nästan säker på att hon och jag kunde sitta med kaffe (eller förvisso förmodligen thé i hennes fall) i flera timmar och bara prata.
Vi har en del gemensamt likaså, förutom att vi är bägge två förbannat intelligenta, och jag placerar henne i kategorin om kvinnor som är mest lik mig i många olika avseenden.

Som just den citerade delen handlar om just bloggvärlden och bloggskribenter. Jag har själv skrivit dagbok/blogg ganska länge på olika ställen på internet, vissa mer populära och publika än andra. Och när man surfar bloggar kommer man över alla typer av skribenter. Mode och inredningsbloggar är vad det är och ganska poulära och i stil med fotobloggar är de ganska opersonliga. Läsarna till de bloggarna engagerar sig inte privat eller personligt.
Men det finns de bloggarna som är mer ingående och djupa och det är de som vinner stamläsare, som engagerar sig och fördjupar sig i en bloggares liv. Dessa bloggar vinner oftast inte mycket i antal unika besökare (men fler återkommande), som exempelvis de lite mer ytliga bloggarna kan göra. För i bloggvärlden börjar det handla mer och mer om status, det kan ingen av oss undgå. Det handlar mycket om vem som ligger på topp. Vem som hart flest unika besökare och flest kommentarer. Jag ska inte sitta och klandra någon och utge mig för att vara så mycket jävla bättre – klart som fan att jag också vill vara på topp med min blogg. Tro fan det, jag lägger ner mycket tid och energi på att skriva och dekorera min sida. Men när man fyller ut sin blogg med en massa dravel bara för att hamna på topp listor tycker jag att det blir förbannat smaklöst.
– När man skriver 20 inlägg om dagen med en mening per inlägg – för att hamna på en ”aktiv” lista.
– När man medvetet skriver deprimerande, negativa inlägg för att locka läsare och spelar på sympati – för att få fler kommentarer.
– När man medvetet ändrar sitt innehåll på sin blogg till någonting man egentligen inte skulle ha skrivit för att man sett i andra bloggar vilken respons det har fått – för att locka fler stamläsare.
Listan kan göras lång men du förstår vad jag menar. Bloggandet är inte lika genuint längre. Blogging/Dagbok är inte personligt längre. Det är ett rankningssystem. En tävling. Somliga märker det, som jag nämnde i emailet, hur några av de mest populära bloggarna är de som är snäppet MER än andra. Mer öppna, mer ärliga men framförallt, m er utelämnande. Och om det är utelämnande i deprimerande eller negativ ton, ju mer populärt blir det. Tro mig, jag talar av erfarenhet. Och somliga bloggare strävar efter att ligga på topplistorna – inte för att nå ut till människor, utan för att de tror att det gör dem bäst bloggare. Jag vill också ligga på topp, men som jag har pratat med mina vänner om, av en helt annan anledning – samma anledning som jag skriver min bok. Jag har massvis med knep, tips & trix om hur man ökar sitt besöksantal – jag har till  och med en outnyttjad annons på google värd 500:- för att marknadsföra min blogg. men inte för att jag vill vara den bästa bloggaren och rankad därefter, utan för att jag vill nå ut till människor.

Och i många bloggar bråkas det bloggar emellan. Vi ser svartsjuka och avundsjuka. ”Du stal min idé” – ”Du skrev om samma sak som mig” etc. Vi ser hur bloggare klandrar varandra och snackar skit om andra bloggar. De bloggar om bloggare. De tar åt sig och bloggar om det tillbaka och så har bloggmobbing fötts.
Och innan jag nu startar nya trådar i massa andra bloggar, som kan komma blogga om mitt blogginlägg – nej jag syftar inte på någon speciell alls. Ingen. Detta är bara mina tankar jag har haft efter mitt bloggsurf. Gör ingen stor sak i det, i din egen blogg. För det vore ju bara alldeles för jävla uppenbart att verifiera min tes så förbannat tydligt. Kom med din egen idé, var uppfinningsrik.

Denna blogghysterin är sanslös. Helt sanslös. Jag är tacksam och stolt att jag motiverar några till de med genuint inspirerade inlägg men känner mig äcklad av de bloggar som våldför sig på inspiration av mig och gör det till något jävla besöksragg på min bekostnad – för att de inte KAN själva. Varför ens blogga, om man inte kan själv?

Du gillar kanske också...

16 svar

  1. GirlGoesMom skriver:

    Oj, Maddis verkar arg!

    Jag håller med dig om att jag tycker det är pågår en fånig jakt på toplistor.
    Jag skiter i om jag ligger etta, tvåa, trea eller tia…
    Bara jag får lite ny trafik!

    Jag bloggade oxå tidigare på lunar, då bara privat för mina vänner och VÄLDIGT utelämnande. Hade i snitt 10-20 läsare om dagen som var tillåtna i min blogg.

    Jag bytte dock till en anonym blogg, i oktober förra året, just för att jag tröttnade på att sk ”vänner” frossade i mitt privatliv som en jäkla dokusåpa.

    Men jag hade fortfarande behovet av att skriva av mig.

    Jag har skrivit utelämnande i olika inlägg, olika perioder, sedan jag började.

    Först hade jag 2-4st läsare/dag men de ökade och nu pendlar de mellan 55-300st.

    Jag vill nå ut, beröra och ha återkommande besökare. Fukk them som bara kikar in en gång.. de räknas inte.

    Toplistor drar besök, därför satsar jag på 10-top på dem jag är med på. Jag har inga knep, förutom min kunskap att skriva, att dela med mig av mitt liv och min person och att hoppas att mina läsare tipsar varandra.

    Jag har en del kort i bakfickan som jag skulle KUNNA marknadsföra om det bara handlade om klick. Men jag vill inte ha KLICK jag vill ha LÄSARE!
    Och jag vill att de skall läsa av RÄTT ANLEDNING.

    Att det jag skriver är intressant.

  2. GirlGoesMom skriver:

    Jag tror säkert du inspirerat andra.. och det är väl bara bra, kan jag tycka?

    Själv har jag skrivit dagbok på samma sätt, i olika forum (läs tidigare LUNARSTORM) i *räkna* ojfan… 7år! Hjälp vad tiden går…

  3. GirlGoesMom skriver:

    Jag kanske missförstod… för jag läste det som att du menade att de som börjar skriva utelämnande efter att ha läst hos dig äcklar dig?

    Borde det inte vara bra att du hjälper dem våga att dela med sig av sitt innre?

    Jag tycker sjäälv det är förlösande att skriva ut sina mörkaste tankar, hemligheter och upplevelser.. men därför håller jag mig bakom mitt alias, för jag vill inte att alla skall frossa i mina privata angelägenheter av fel skäl..

    Men tex när jag skrev om min abort för ganska prick ett år sedan, (2006-dec-30 16:50) kunde jag äntligen sluta det kapitlet och glädjas åt att jag inte hade två, men iaf en levande liten själ att älska.

  4. GirlGoesMom skriver:

    Oj kom på nu att jag eg publicerade den på Lunar Måndagen den åttonde mars 2004. Iaf första gången… Men den behövde publiceras igen för min del..

    jaja du vet ju hur det är det där med saker som ligger och gror.

    Tycker du inte det är skönt att andra kan öppna sina lock när de ser vad stark du är?

  5. GirlGoesMom skriver:

    För det är en av sakerna jag vill åstakomma med min blogg… Som du märker berör det här inlägget mig, just för att vi tycker så olika.

    Kan någon läsa hos mig och bli stärkt nog att inse, att det händer andra, inte bara mig… Så har jag tjänat ett syfta med att dela med mig av min SKIT!

  6. GirlGoesMom skriver:

    Ok, men då har jag nog missuppfattat helt vad du menade… fast jag ahr svårt att fatta vad du menar.. Men ja.. fan.. det är för sent för djupa samtal *fnissa trött*

    Nej, nu skall jag lägga mig.. hoppas ditt budskap når ut på rätt sätt till resten a dina läsare. De kanske inte läser in sama saker som jag gjorde!

    Natti!!

  7. GirlGoesMom skriver:

    Ja, jo jag fattar hur du menar att man inte skall blogga BARA för att BLOGGA typ? Men vem är det som avgör hurvida personen som bloggar behöver skriva av sig, ”vill ragga sympati” eller bara delge sina läsare om saker som personen anser viktiga i hans/hennes förflutna?

    Jag vet att du varit utsatt för hemska saker (jag läser ju din pågående självbio) Men det som för dig är ”en piss i nilen” kan vara oerhört stort för en annan person som inte har din bakgrund?

    Jag mår ex inte jättedåligt över min abort. Inte mer än att jag ibland slås av en tanke vad som hade kunnat vara, medans andra tjejer får sammanbrott och lider av det hela sina liv?

    Vem är jag då att förringa deras sorg/smärta/ångest eller behov av att skriva av sig?

    Och betyder det då att JAG för att jag inte mår nämnvärt dåligt av det idag, sålde ut mig för besök när jag valde att låta mina bloggläsare ta del av det för att se att ”Det har hänt fler, Man kan gå vidare, Det behöver inte vara traumatiskt i flera år efteråt”?

    På något sätt tycker jag man måste se att allt är relativt.

    Det som är ens egna problem är alltid störst. Och det som är litet ör den ena är stort för den andre.. osv osv…?

  8. GirlGoesMom skriver:

    Ah… låt oss enas om att jag inte fattar ett skit istället! *skratta*

  9. MansonDust skriver:

    Kan inte annat än hålla med.

  10. Jessica skriver:

    Allting nytt som kommer går till överdrift. En vacker dag har dom döpt om blogg till något annat och det är ännu mera exklusivt eller vad man ska kalla det och ställer till mera problem.

  11. Tale skriver:

    Hmmmm, I wonder if some people out there didn’t get their coffee in their throut ringht now. And maybe a sting of guilt. That would be good…
    And it also would have been good if we lived a little closer so we could have met for a cup of coffe/thé. Or.. a cup? naaa, think we would have needed a bucket or two before we were finished talking. But even if that’s not the case, I can atleast enjoy your blog from here. And whenever I see a mail with ”missmaddis” in my inbox, I run for the kitchen to put on kettle and look forward to spend some interesting time by my computer :-) I feel hounord that you have taken the time and effort both to read my mails and writng back to me!

  12. Ninna skriver:

    Håller fullkomligt med dig!
    Själv så bloggar jag knappt på lunar längre utan har öppnat en ny blogg igen efter att tröttnat på min gamla, dock är jag fortfarande för feg för att göra den publik, dock mest för att jag känner att allt för många sk vänner frossar i min olycka osv. Det jag är ute efter när jag skriver blogg är att man kommenterar och jag älskar att höra andras åsikter & tips om saker o ting.
    Är även en sån person som gillar att diskutera saker o ting. Men en dag kanske jag vågar skriva adressen här så du och även andra får läsa min totalt ointressanta svenssonblogg ;-)

  13. MaddeMad skriver:

    Det visste inte jag att dom tävlar men samtidigt så tävlas det i allt!
    Då ställer jag mig frågan….
    Vill man ha kvantitet eller kvalitet?

  14. barbieRosa skriver:

    Känns jobbigt att det ska behövas analyseras varför man bloggar si eller så. Vill man blogga för att få besökare gör man det. Vill man blogga för att få seriösa läsare gör man det, vill man blogga av andra syften gör man det. Livet är allt för betydelsefullt för att fundera på petitesser. När man läser runt i alla möjliga bloggar känns det som nåt typ av bloggkrig… vi lever på 2000-talet och folk har inte än idag lärt sig vad respekt är.

  15. barbieRosa skriver:

    Blev fel…, …….vi lever på 2000-talet och folk har inte än idag lärt sig respketar varandras åsikter.

  1. 14 januari, 2008

    […] skrev ett inlägg om bloggmobbing som resultat av en kvälls surfande runt bloggar. Jag är medlem på mer trafik där man ska få […]

Har du nån tanke? En åsikt? Lämna en kommentar så blir jag glad!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.