ante omnis mea familia

Samtal på dagis

Idag var jag på utvecklingssamtal på dagis, på Laaiti’s avdelning. Jag satte mig ner och pratade med fröken och hon visade mig Laaiti’s pärm där de samlar lite utveckling. Det har mätts längd, ritats av händer osv. Vi pratade mest om förhållandet med deras (obefintliga) pappa och hur det kan ha påverkat Laaiti. Laaiti är till synes den som tagit detta hårdast.  Han pratar mycket om sin pappa och säger att han har pratat med honom. Såvida inte Laaiti och Dickhead har en telepatisk förmåga har de inte pratat med varandra. Jag kallar det önsketänkande.
Laaiti är ombytlig i humöret och väldigt envis och har inga problem med att säga ifrån. Fan vad min unge är lik mig.
Det var inte lika mycket negativt som jag egentligen ahde garderat mig inför. Jag fann mig själv med att prata mycket om Dickhead och fick hindra mig själv emellanåt och styra in samtalet på annat. Men när det gälelr Laaiti känner jag att det är nog den viktigaste saken som speglas i hans liv nu och hans utagerande. Det har blivit lugnare de sista månaderna men han påverkas mer än vad Phini gör och jag tror att det beror på att Phini förstår med och accepterar. Laaiti har inte kommit dit ännu.
Vi pratade lite om hans övergång till stora-barns-avdelningen och jag delgav fröken mina förhoppningar och jämförde min tankegång med hundträning. Ni vet när man exempelvis ger hundar övningar där de får tänka lite och jobba – exempelvis när man lägger en godisbit i en låda så ska hunden själv klura ut hur han får fram den. När de jobbat så mentalt hårt blir de alldelels trötta och slutkörda av träningen. 
Så ser jag lite på Laaiti’s byte av avdelning. När han kommer till de stora barnen införs plötsligt nya aktiviteter, nya barn och nya fröknar. Övergången kommer förmodligen gå fenomenalt då han redan börjat gå in till denna avdelningen. När det finns nya barn att observera och nya saker att göra kommer Laaiti nå ett nytt trappsteg på sin utvecklings stege. Jag hoppas att han kommer ha så mycket att göra och lära att han kommer vara mentalt trött och inte orka hålla på med sina bus & hyss och göra mitt liv lite lugnare haha.

Jag minns ju när Phini bytade avdelning även om det inte kan jämföras. Mina barn är väldigt olika som personer. Phini fick en liten trög start. Han var mer tillbakadragen och otrygg än vad Laaiti är men han tog ett halvt dussin jättekliv på sin utvecklings stege efter några månader och kom "ikapp".
Jag ser fram emot avdelningsbyte för Laaiti’s del och har höga förhoppningar om hans utveckling.

Lämna en kommentar!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

14 tankar om “Samtal på dagis”

%d bloggare gillar detta: