Sanningen är.. att jag inte står ut mer.

Klick KlickJag beklagar att belasta er med ytterligare ett inlägg som handlar om mina barn. Det är inte uppskattad läsning av alla, det finns ju de som ratar ”mammabloggar” – men vet du vad – Jag är ledsen att behöva säga det rakt ut: Jag skriver inte för er skull. Jag skriver inte vad ni vill att jag ska skriva. Om jag skulle få betalt hade jag fan övervägt det. Jag skriver för min egen skull. Min blogg är min dagbok och jag skriver what da fack jag vill, när jag vill, hur lite eller mycket jag vill och är man inte intresserad så är man ett klick bort från min blogg. Det är inte svårt. Så redan nu, vän eller inte – vill du inte läsa ännu ett inlägg om mina barn, så sluta nu och klicka bort. Det gör jag när jag ska läsa inlägg som jag själv tycker är tråkiga, t.ex renovationer, inredning osv. Orka materialisktiska bloggar, kalla och känslolösa.  Klick, klick.

Mitt i detta nattningsdilemma med Laaiti snörptes mitt hjärta åt ikväll när jag tittade åt Phini’s del av rummet, ner i hans vita lilla säng där han skulle sova. Jag har förundrats över storebror och hur väl han alltid somnar trots Laaitis skrikande, sparkande och enormt högljudda toner i flera timmar. Ni vet själv hur irriterad man kan bli när man är trött men Phini har aldrig klagat på Laaiti, hur mycket han har skrikit om kvällarna. Ikväll såg jag varför – stackars barn.

Så här somnar Phini om kvällarna:
Phini står ut…

Och det låter jävligt elakt att säga det men Phini och jag härdar ut. Jag, på gränsen, men vi står ut i alla fall. Jag längtar efter dagen då sömn inte är någonting Laaiti är rädd för längre. Kvällen då Laaiti kan somna tryggt och veta att mamma kommer finnas här – hela natten och i morgonbitti med. Men vad ska jag göra tills dess…

Charlotte var här ikväll och fick ta del av en halvtimmes skrik, sparkandes, uppsprungandes och säkert 50 nattningar. Hon har inga tips eller råd att ge.

Det har varit såhär, i stort sett varje kväll sedan den 20 september. Dagen D. Dagen då pappa aldrig kom. Och några dagar senare blev det värre. När pappa inte kom då iheller.  Sen bröt helvetet loss när pappa, för en tredje gång, inte kom.. och inte ens hörde av sig. Det är tre månader sedan. För mig, en väldigt kort period men för en tvååring, en hel livstid.Står inte ut.. 

Det börja verkligen tära på mig detta (om det är så jävligt för mig, undrar hur boetie mår?!) Jag vet inte vad jag ska göra, min idéburk är slut, mitt tålamod sinar och Laaiti verkar inte må bättre.. faktiskt tvärtom. Utbrotten blir värre, kommer oftare och mer kalla. Sömnen mer orolig. Han mår inte bra.. Min son mår inte bra och jag vet inte vad jag ska göra..!! Jag är ensam med barnen, de har bara mig om kvällarna. Jag är inte allsmäktig, jag kan bara fylla halva deras föräldrabehov, men jag försöker gottgöra för den andra biten som jag inte har.
De har mat på bordet tillräckligt för att fylla deras hunger och näringsbehov. De har ett tryggt hem  utan våld med överflöd av kärlek. De har rutiner, vanor och fasta gränser. De får presenter ofta, uppskattning varje dag och jag vet att de känner sig behövda och älskade. De har varsin säng att sova i, alla leksaker de har önskat sig. De har snygga, hela kläder som värmer dem. De har vänner omkring sig och ett socialt nätverk, de får komma ut varje dag och springa av sig som barn bör. Jag kan inte göra mer än så..? Kan jag?

Du gillar kanske också...

15 svar

  1. Jenny skriver:

    det gör ont i mammahjärtat att läsa.. ja att se bilden på din sovande son.. har tyvärr inga råd att ge. jag hoppas bara det snart vänder..

  2. Kattis skriver:

    Åh Maddis.. har heller inga råd att ge. Jag håller med om att du gör allt du kan.. Kan bara säga att jag tänker på dig och även jag hoppas att det vänder, och det snarast. Förstår att det inte är lätt för någon av er där hemma..

  3. Tale skriver:

    it’s absolutly nothing to excuse! You write whatever you want, and we read what we want. Your blog is honest, and how could you be honest without writing anyting about your boys when they are such a big part of your life!

    And maddi, I think there is one thing you ought to do! I might be wrong, but i get the feeling this is going so much on your nerves that you are starting to doubt that you are doing enough, and that this will pass. DON’T! You are doing the right things, and it will pass! It doesn’t help you, nor any of your boys if you doubt. Easy to say, not easy to do, I know. But trust yourself, Maddi!

  4. Madde skriver:

    Det känns verkligen i hjärtat när jag läser din blogg ikväll. Jag förstår din känsla av hjälplöshet, men du gör helt rätt, fortsätter du så kommer det vända. Det är kanske lätt för oss att säga, men du kan nog inte göra mer än det du redan gör. Kanske finns det någon annan som kan försöka hjälpa dig och honom, specialpedagogen, kan inte hon ge råd om någon?

  5. Malin skriver:

    DU är en underbar Mamma och tro mig det kommer blir bättre det kommer bara ta en massa tid. Min lillasyster mådde inte bra för 2år sedan först nu har hon börjat komma tillbaka mer och mer. Stackars lilla Phini som somnar så.

  6. Jessica skriver:

    Äger inga som helst råd tyvärr. Önskar verkligen jag hade. Hur du prkar med detta natt efter natt och sen tar dig igenom dagarn avet jag inte.

  7. Sabbe skriver:

    Tårarna rinner ner för kinderna när jag läser din blogg idag. Det värker i hjärtat.. Det hjälper dig inte det minsta men du ska absolut inte tvivla på dig själv som mamma, det är inte därför att du inte är där som han är ledsen. Styrkekramar till dig

  8. TuffLoysan skriver:

    Självklart ska man skriva för sin egen skull. Skita i vad andra tycker om det man skriver. Som sagt; vill man inte läsa om vissa saker så är det bara att klicka bort.

  9. MaddeMad skriver:

    Självklart ska du skriva om DITT liv & det innefattar ju självklart dina barn *off course*! Du skriver om väsentliga & betydelsefulla saker om dina barn. Och du vill även ha råd för du är inte allvetare ang barnuppfostran men du försöker och VILL! Så fortsätt du Maddi och skriva om DITT liv. Dina vänner, fester, killar, dater, jobb, samhälle, funderingar, dickhead OCH din familj som handlar givetvis 99% om dina pojkar & resterande om dina andra familjemedlemmar. Nä Maddi jag tycker du gör en bra variation i din blogg. Hade blivit urtrist OM du bara hade skrivit om dina pojkar & shopping bara men d e bara en liten del av ditt utbud.
    Ang Laaiti så e d jättesynd om honom. Du gör vad du kan göra men jag undrar hur d går m spec ped?
    Det enda du har kvar e tålamodet (du behöver ha avlastning ngn kväll) OCH ditt hopp! Kärlek skriver jag inget om för den e lika självklar som att kunna andas.
    Hur går d när dom e hos dina föräldrar?
    Lider m Phini när jag ser han på bilden…

  10. Kimberly skriver:

    Ingen ska bry sig om vad du skriver om Maddi, du skriver för att DU vill. Om det handlar om barnen, om dig, pengar, mat.. Ja vad tusan som helst så får dom som läser acceptera det eller skita i att läsa!! Ang barnen så blir jag så ledsen att läsa detta, stackare lilla grabb.. Har inga råd att ge tyvärr eftersom detta är inget jag gått igenom.. Jag vet att du e oerhört stark, men en dag briserar det även för dig, vi e trots allt inte mer än helt vanliga simpla människor.. Du vet vars jag finns om du behöver mig..

  11. Ninna skriver:

    stackars liten, inte lätt varken för dig eller för honom. Hoppas innerligt att detta är övergående både för din och för din sons skull. Man orkar inte hur länge som helst, men var ska man göra, man kan ju inte mer än kämpa på och försöka göra vad man kan för att det ska bli bättre.

  12. Sarah skriver:

    Fortsätt du skriva om det du vill, för det är det som är bäst.
    Du skriver jäkligt bra om livet, barnen, ja vad som, och det gillar jag skarpt!

  13. Sandra skriver:

    Stackars lilla barn. :(

  14. patruska skriver:

    innan jag läser hela bolgger vill jag bara skriva att du inte ska beklaga dig. trots att folk skriver nu att dom ogillar ”barnbloggar”. du har ju alltid kört ditt race och skrivet som du gör. bara för att detta med ”barnbloggar” är uppe på tapeten just nu så ska du inte ändra på dig.

  15. Anna skriver:

    Tycker sååå synd om honom..

Lämna ett svar till Jenny Avbryt svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

WP2FB Auto Publish Powered By : XYZScripts.com