Sista-minuten-städ och lämna nycklar!

Kaffeinlägg!

Nu är det över. Helt över. Allt är klart och det är en enorm tyngd som lyfts från våra axlar. Vi har nu officiellt lämnat Staffanstorp helt och hållet, till hundra procent, för gott.

Denna flytten har varit en mardröm på så många olika sätt. Det har varit fysiskt och mentalt krävande och den dyraste flytten någonsin och utdragen av många olika anledningar. Det har varit en enormt sparsam skara människor som hjälpt oss, och de få som ställt upp kommer att ha min tacksamhet och uppskattning för alltid för deras osjälviska stöd och hjälp utan att kräva något i gengäld utan haft förståelse för vår situation.

Vi äger för mycket

Det första och största lasset togs med en stor lastbil som våra vänner Emma och Richard kom med. Emma, som har en skadad axel hjälpte till trots att hon har ont. Det var en väldigt lång dag, och jobbigt tung. De bar ut i lastbilen under tiden som jag packade det sista i köket och vi alla hjälptes åt att hålla reda på barnen. Barnen var faktiskt inga problem – jag trodde det skulle vara jobbigare än vad det var, att vi mer eller mindre skulle behöva jaga dem men det behövdes inte. Just som vi skulle köra lasset öppnade himlen sig och ösregnet var ett faktum och strax därpå började det åska och blixtra. Det dundrade så nära och högt att till och med jag reagerade, som älskar oväder. Lagom väder att flytta i, inte sant?

Lastbilen tog givetvis inte hela vårt bohag. Det blev mer än vad vi trodde, som lämnades kvar. Vi hade dessutom ett överfullt förråd att tömma.

Både Magnus och jag har brutalt missbedömt mängden av grejor vi äger. Det är vansinnigt hur mycket man hinner samla på sig under 5 år, vilket är tiden vi bodde i förra lägenheten, och i synnerhet då man aldrig rensat ut heller. Vi tycks ha levt med mantrat ”Imorgon. Vi gör det imorgon”. Kan ni ens föreställa er mängden kläder efter 6 barn under 5 års tid, där barn växt ur, lagt undan osv? Magnus och jag har förmågan att spara grejor som man skulle kunna kasta. Vi är ju bägge två kräftor – nostalgiska och sentimentala. Vi sparar grejor för att det kan vara bra att ha, man kanske kan laga det nångång, man kanske kan ge det till någon annan, man har minnen förknippat med grejen.. ja ni förstår. Vi sparar grejor. Jag hade bestämt att jag skulle kasta så mycket som möjligt i samband med denna flytten och även om jag tycker att jag kastade mycket så har vi fortfarande löjligt mycket prylar. Och jag har pinsamt mycket kläder. Jag menar, behöver jag verkligen 27 par byxor? Och varför köpte vi 2 våningssängar när vi inte behövde det (vi tyckte väl att det kunde vara bra att ha)? Vi är väl lite ha-galna..

Köra, lasta. Köra, lasta.

Och förutom lägenheten i Staffanstorp så hade ju Magnus ett magasin han hyrde, med hela sitt möblemang sen då vi flyttade ihop. Han flyttade in till mig, i trerummaren, och magasinerade hela sitt hem tills vidare – det fick ju definitivt inte plats. Så det skulle också tömmas nu, i samband med denna flytten.

Vår bil har drag, men elen kopplad till den här varit knas så vi hade inte kunnat koppla på släp och hade inte haft möjlighet att fixa med det heller.

Så förutom att vi har haft massa grejor att hämta, så har vi ju dessutom haft hela huset att packa upp och komma iordning med, och ja – ta hand om våra barn också. De två yngsta pojkarna fick ett eget rum här, vilket de inte haft innan, och även om jag tyckte det var trångt och vi HAR många grejor så hade vi ju inte möbler till killarna. Meelo har sovit i sin STOKKE-modell, en stor spjälsäng man kan bygga om och nu skulle han få en ”riktig” säng. Jag var säker på att vi hade kvar 2 växasängar men tydligen inte. Så mitt i allt fick vi köra till Ikea. Och köpte en KURA-säng till killarna som dr älskar.

Magnus har fått köra flera vändor fram och tillbaka och hämta grejor. Vi plockade ut säten i bilen och fick lasta i den så gott det gick. Det har varit många tunga turer för Magnus, till både Staffanstorp och Lund.

Städfirma

Jag hade ett krav med denna flytten – anlita städfirma. Jag fick många offerter och hade bestämt vilken firma vi skulle anlita, jag väntade bara på att lägenheten skulle vara tömd så jag kunde boka datum med städfirma. Det hände aldrig. Lägenheten blev tömd lite i sista minuten. Så när Magnus kom och påpekade att nycklarna skulle lämnas om nån dag fick jag panik. Han körde och fixade sista lasset och jag insåg att min förhoppning om att slippa belasta min kropp med ett tungt flyttstäd gick förlorad. Jag skrev ett inlägg på Facebook där jag efterlyste hjälp och erbjöd givetvis kompensation för både arbete och resekostnad. Jag vet av erfarenhet att människor oftast har en benägenhet att mer vilja hjälpa till om de får nått för det. Och givevis vill jag ersätta de som ställer upp i sista minuten. Jag hade några vänner som ställde upp. Förvånande nog, några människor jag inte hade förväntat mig. En vän som jag inte umgåtts med på 10 år, som jag knappt ens pratat med. Men hon vet var hon har mig och vice versa. En vän som jag aldrig ens träffat i verkligheten då vi kom i kontakt på Messenger pga gemensamma nämnlare, som jag pratat med i över 6 (!!) år – och hade med sina tonårsbarn. En oväntad gammal vän som jag inte umgås med kom förbi en stund osv. Mina äldste barn var med och städade.

Städningen gick överlag bra. Jag skrubbade i köket och sprang fram och tillbaka. Det är spännande med ap många olika personligheter som aldrig träffats förr men ska mer eller mindre städa tillsammans. Alla städar på olika sätt och alla har olika standard. Jag personligen ville göra det bra och snabbt jag brydde mig inte om det var perfekt, jag ville bara avsluta.

Vi var hemma nånstans runt 23.30 den kvällen, så det tog enormt lång tid. Jag var helt slut då jag hade överarbetat min kropp.

Jag betalade de vänner som ville ha betalt, skickade pengar som tack till tonåringarna och har sagt att jag bjuder på middag när vi är iordning till de vänner som inte ville ha betalt utan ställde upp gratis.

Så denna städningen kostade oss mer eller mindre lika mycket som en städfirma, allt som allt, fast det blev inte lika professionellt städat. Men det var vårt enda alternativ så det får det vara värt.

Dagen efter lämnade Magnus nycklarna. Lägenheten besiktigades och Magnus är som jag, alltid ärlig och han/vi tar fullt ansvar för allt som lämnas i sämre skick. Vi hade planerat att måla om osv men det blev aldrig av. Besiktningsmannen var schysst iaf och vi slapp ersätta en del i lgh, eftersom det var så nära inpå deras obligatoriska renovering. Vi har bott där i 5 år men sällan hört av oss till hyresvärden och aldrig fått renoverat.

Så nu är det avklarat. Vi har officiellt lämnat Staffanstorp. Och även om jag inte berättade vart vi skulle flytta så vet såklart folk redan om det. Det har googlats och informationen finns att hitta. Jag förstår däremot fortfarande inte varför folk bemödar sig att googla vart en människa bor, som de inte känner eller har med att göra? Varför tycker folk att de är berättigade den informationen och vad ska de göra med det? Och varför höra av sig till mig och skriva ”Ska jag köra förbi och ta foto på ditt hus eller?!” – eh? Jag såg på en sida på nätet, att i min kommun är JAG den mest efterfrågade personen, som folk sökt på. Det är fan skrattretande.

Varenda en av er som googlat mig för att veta vår adress- ni är så jävla PINSAMMA! Ni har verkligen gått över en gräns och ni borde skämmas.

Så nu återstår det att se om vi får vara ifred, om jag verkligen lyckats komma bort från människor som inte har ett eget liv utan måste snoka på andra hela tiden. Spännande.

Och med det sagt; så skönt att slippa människorna i Staffanstorp

Ciao

Lämna ett svar till Kattis Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

6 tankar om “Sista-minuten-städ och lämna nycklar!”

WP2FB Auto Publish Powered By : XYZScripts.com