ante omnis mea familia

Sjukgymnasten med ett skrämmande bra minne!

Jag ringde sjukgymnasten och berättade mitt problem. Vi snackade en stund och sen skulle han ge mig en tid. ”Madeleine Ekenstéen hette du?” frågade han.
”Vilket minne du har! Eller tar du anteckningar under tiden?” skrattade jag.
”Jag känner igen ditt namn. Vi har nog träffats förr, du hade väl problem med din axel…?”
Och mycket riktigt, det hade jag nästan glömt.
Han frågade hur det var med min axel, om det hade blivit bra och jag undrar hur i helvete han kan minnas mig. Det var 2009 jag var där. En gång. I omkring 10 minuter. Och i hans yrke, som med mitt, träffar man nya människor på löpande band.
Nog för att jag har dåligt minne men inte fan brukar man minnas en människa man pratade med i tio minuter EN gång, för nästan två år sen?
Jag skrev om det här: http://missmaddis.com.preview.binero.se/2009/11/13/mina-barn-fick-varsitt-gevr-i-nven/

Antingen har han ett fenomenalt minne eller så måste jag hunnit, på tio ynka minuter, göra ett sjuhelvetes intryck.
För JAG minns då inte kunder jag piercade 2009, de också med tiominuters-intervaller.

Jag fick en tid i alla fall. Den 29/3.

Ikväll sitter jag med en febrig flicka. Jag luktar sur spya som hon förärade mig och väntar på att hon ska somna så jag kan ta ett varmt skumbad.
Jag anade hon skulle bli sjuk. Hon sov apdåligt inatt och ville bara sova i min famn med huvudet mot mitt bröst. Mysigt ja, men obekvämt.
Idag har hon sovit mer än vanligt och varit klängig. Hon har ju börjat krypa efter och sträcka upp armarna och gnälla när hon vill vara i famnen. Och idag har det varit mycket av den varan.
Men varför vara trött på kvällen…?

Lämna en kommentar!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

En tanke om “Sjukgymnasten med ett skrämmande bra minne!”

%d bloggare gillar detta: