ante omnis mea familia

Skulle ni sakna mig om jag dör?

Av alla människor som någonsin korsat min väg på ett eller annat vis så är det bara en människa som förstår – som verkligen förstå, just en specifik – liten, men ofantligt viktig detalj, om mig. Jag behöver inte försöka beskriva för henne det som mitt ordförråd helt tagit slut på att försöka när jag ska berätta för andra. Och denna människa har jag aldrig haft nöjet att få träffa i verkligheten. Vi är olika på många sätt och vis men lika på andra. Men just denna grejen som vi har mest gemensamt har börjar kännas som.. det är vår grej. Vi är nog mest ensammast i världen om detta. Så känns det för mig. Jag har aldrig “träffat”/stött på någon – som kan förstå – som verkligen kan förstå. Hon gör det eftersom hon känner exakt likadant – det som jag var säker på att jag var ensam om. Det ger mig stöd. Det ger mig mycket att kunna prata med henne om detta. Jag är så enormt tacksam att jag känner att åtminstone EN människa förstår.

Jag har lärt känna så många människor över internet de senaste åren. En del av dem har kommit mig väldigt nära, trots att vi aldrig setts i verkligheten, trots att vi inte ens pratat i telefon. Men man kommunicerar ju ändå. Man lär känna varandra. Vissa mer än andra. Man kan hitta likasinnade. Ibland efter att man sökt, ibland av en slump. Och jag är ju en öppen människa utan några hemligheter och delar gärna fritt med mig.

Tänk.. att några utav de som man kallar sina närmsta – sina vänner  – människor man börjat fatta tycke för och bryr sig om – är människor man kanske inte ens träffat i verkligheten.

Tänk att man kan sakna någon man inte träffat? Att man kan bry sig om någon man aldrig träffat. För ni som läst bloggen länge – skulle ni sakna mig om jag dör i morgon, trots att ni aldrig träffat mig? Skulle ni bli ledsna, ens det minsta?

Om ni hade haft möjlighet att närvara vid min begravning, skulle ni det, trots att ni aldrig träffat mig i verkligheten? Skulle ni skicka kondoleanser till mina anhöriga och beklaga sorgen, trots att ni aldrig träffat mig?
För jag skulle i alla fall uppskattat det – även om vi aldrig träffats.
Och ni vet ju att jag kommer gå igen och hemsöka er alla om ni INTE gör det

Lämna en kommentar!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

16 tankar om “Skulle ni sakna mig om jag dör?”