ante omnis mea familia

Småbarnsmammor blir kanske utbytta

Jag tillhör kategorin människor som kommer och går som de behagar. Jag låter mig inte pressas av “jag bör” eller en lista på en massa “måsten”. Jag kommer som jag vill, jag går som jag vill. Jag ringer de vänner jag vill, när jag vill det. Annars låter jag bli. Jag svarar min telefon enbart om jag vill och känner för det. Inte för att jag måste eller bör. Om jag inte känner för att prata så svarar jag inte , varken på telefonsamtal eller sms eller knackningar på dörren. Och det är helt okay med mig, självfallet, att mina vänner och nära gör detsamma.

Men ibland känns det som om.. jag blivit utbytt. Glömd. Särskilt nu efter graviditeten och förlossningen och med vårt tillskott i familjen. Vissa människor som funnits i mitt liv som jag haft regelbunden och nära kontakt med – är borta. Har jag blivit glömd eller har de bara hittat någon annan som lever ett mer passande liv för deras schema nu när jag kanske inte är social på samma sätt längre?
Hur kan det komma sig att när man är socialt tillgänglig för att festa eller hitta på “vuxengrejor” så passar man, men sen duger det inte att umgås längre när det rör sig om en kopp kaffe på en lekplats med barnen lekande på gården med en nyfödd bebis vid bröstet? Är det bara jag som kan njuta av både scenario?

Hur är det egentligen för de som inte har egna barn, att umgås med oss småbarnsmorsor? Är det jobbigt? Är det drygt? Känns det som om ni inte hör hemma, har vi inget att prata om längre? Letar ni hellre upp andra polare och byter ut oss för ett annat socialt nätverk av vänner som kan sitta på uteserveringen med en kall öl nu i sommaren för att det är mysigare än att sitta på en bänk i skuggan och ett glas saft med barnskratt runt omkring?

För lets face it. Jag ser hur jag var mer intressant att vara vän med när jag hade tillfällen och möjligheter att supa och festa. Nu när jag sitter med en nyfödd är det uppenbart att jag är med mina barn och håller mig till kaffe och läskande icke alkoholhaltiga drycker än att klä mig i pushup och svarta sotiga ögon alldeles dimmiga av likörer. och vet ni vad – jag föredrar detta just nu. Jag längtar inte till sprit. Jag saknar inte att festa. Jag trivs såhär med mina barn och önskar att fler av mina gamla vänner gjorde detsamma.

Lämna en kommentar!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

11 tankar om “Småbarnsmammor blir kanske utbytta”