ante omnis mea familia

So far, so good..

Vi hade planerat ca 45 minuter. Jag mötte upp Jenny 9:45 och vi skulle promenera till 10:30. Vi började gå och pratade om allt mellan himmel och jord. Det finns alltid något att prata om. Och under tiden vi gick slog det mig hur mycket grönt det egentligen finns i min lilla by. Vi gick förbi en stor fotbollsplan vid ett stall och jag passade på att mata några hästar. Vi gick vidare och passerade skolor, dagis och fler fotbollsplatser. Vad fan ska vi med så många fotbollsplatser till?
Våra planerade 45 minuter blev 65 minuter och det kändes, när jag var hemkommen att jag gjort någonting som jag inte brukar göra.
På väg hem gick vi in om ICA för att jag skulle hämta ett paket från ”Anna L”. Det visade sig att någon på mitt ICA inte kan läsa för det stod ”Emma L”.
Det stora gröna vadderade kuvertet var från Emma – (mittlivsomjag.com)! Ett vackert kort med vackra ord och en théburk fylld med hennes favorit gröna thé ”kustfägring” som hon rekommenderade mig. Burken var just precis min stil – hög, rund, svart med vita goshobas! I paktet fanns även en hög svart mugg med goshoba och en thésil..! Kan det bli mer perfekt än denna grunden för min nya hälsosamma vana? Bilder kommer när batterierna till min kamer är färdigladdade. TACK EMMA! Jag blir alldeles bortskämd av gåvor..! Du är underbar Emma, tack igen.

När jag kom hem bestämde jag mig för att cykla. Jag satte mig på cykeln och satte igång Oprah på TV3. Det pratades om skilsmässobarn och naturligtvis fastnade jag för det och cyklingen gick bra. Jag satt 15 minuter och pedalade. Det gick mycket lättare idag och jag tror att promenaden värmde upp mig och jag hade redan fått upp ett litet ”flås”.
Jag var törstig som fan och bestämde mig för att ha en sportflaska med dricka vid sidan om mig och det enda jag hittade var Phini’s spindelmannen-flaska. Den dög bra. Får inte glömma att sätta undan den annars flippar ungen på mig om jag lånat hans flaska. Iiih, hemska tanke.

Jag satte mig ner för att äta lite frukost (en tallrik yoghurt och två knäckebröd) och Babyface intog scenen hos Oprah. Det snackades om hans skilsmässa och deras två gemensamma söner. Sen skulle fanskapet sjunga. Jag är ingen fan av Babyface annars men var tvungen att höra låten eftersom det tydligen var en sång han skrivit till sina söner efter skilsmässan – ”I’m not going nowhere”.
Kan det bli mer smörigt än så? Kan JAG bli mer mesig än så, där jag satt med tårar i ögonen och tänkte på mina egna två söner och undrade tyst för mig själv varför inte de har en pappa som säger så till dem. Vilken orättvis jävla värld. Vilken jävla mes jag är..

Nej, nu ska jag ta ett bad. Hämtar barnen sen och funderar på att ta de på antingen en långpromenad eller cykeltur. Kanske ner till hästarna..?

Lämna en kommentar!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

12 tankar om “So far, so good..”