Stackars blodiga barn, min älskade son.

Igår tog vi två flugor i en smäll. Laaiti på sin årliga kontroll och Phini’s hörsel skulle dubbelkollas. Det visade sig att det var tydligen falskt alarm sist för denna gången hörde han perfekt. Vi kollade hans syn en gång till och han ser perfekt. Med andra ord så är min unge perfekt. Såklart – vad trodde du?

Laaiti’s kontroll gick perfekt likaså. Hon såg vad jag menade när jag sa att Laaiti är min lilla vilda. Han kunde allt och mer därtill som han ska vid denna åldern. Hon frågade mig om Laaiti kan säga minst 3 ord i en hel mening. ”Skojar du?” frågade jag. ”Problemet är inte hur lite han pratar, utan tvärtom, hur får jag tyst på honom?”. Jag förklarade att Laaiti lätt säger minst 10-30 ord i en mening och pratar mycket bättre än vad Phini gjorde i samma ålder. Vilket är vanligt för småsyskon.

Hon observerade dem när de lekte och sa till mig att hon tyckte de verkade mycket tryggare nu. Jag förklarade som hastigast hur vårt liv förändrats det senaste året. Hur mycket mer socialt aktiva vi är. Hur små saker kan förändra mycket, exempelvis att dra upp persienner och släppa in ljus i hemmet. Hur mycket mer tid jag spenderar med dem trots att jag egentligen har mindre tid. Phini exempelvis, sitter i mitt knä just nu som jag skriver detta (vid spar av första utkast). Han kommer bli en fenomenal bloggare.

Hon fick smakprov på hur vi är mot varandra och vilket avslappnat förhållande vi har mot varandra, hur uppkäftiga vi är, med glimten i ögat. Hon undrade om jag hade några frågor innan vi gick. ”Ja, får man slå dem?” Hon skrattade och sa ”Nej. Trodde du jag skulle säga ja?”. Carina är underbar. Hon var med från början sedan dess att Phini föddes och är utan tvekan den bästa jag träffat inom sjukvården. Det är med ett tungt hjärta vi tar förväl nu när hon tar tjänstledigt. Igen. Fan.

Kvällen var hysterisk. Just precis som barnen skulle göras iordning för att nattas hörde Phini’s näsblodjag Phini gallskrika från hallen. Jag ilade ut och såg honom hålla sig för ansiktet. Jag satte mig ner och försökte ta bort hans små fingrar och såg hur blodet forsade från hans ansikte. Jag såg inte var det kom ifrån och kände hur paniken växte inom mig. Jag plockade upp honom i famnen och bar in honom till badrummet, satte honom på tvättmaskinen och blodet fortsatte forsa.

Tusen tankar hann rusa igenom min Näsblodhjärna inom loppet av några sekunder. Hade han slagit ut en tand? Var näsan knäckt? Jag måste ringa mamma! En ambulans! HAN FÖRBLÖDER! Och allt detta samtidigt som jag ska visa Phini hur lugn jag var och försöka ta reda på vad saom hände och vartifrån han blödde. Han lugnade ner sig och berättade att Laaiti hade sprungit emot honom, rakt på näsan. Jag torkade upp allt blod och tvättade av honom. Stackars barn.. med feber slemhosta och näsblod.

Idag tog Phini och jag en tripp till Burlöv Center. Vi mötte upp Kim med barn och Midnight Muskpromenerade tillsammans. Jag tittade som hastigast in i parfymerian för att höra om de mot alla odds har fått in min parfym som alltid utgår men kommer tillbaka igen. De sista tre gångerna jag varit i butiken har de inte haft den men i dag hade de! Min Midnight Musk! Det är Maddi-doft, som fan. Jag kan GARANTERA att om/när mina ex fått denna doften i sitt system hade de enbart kunna fokusera på mig. Det är så Maddi doftar. That witchy musk. Stackars kvinnor vars doft kostar flera hundratals kronor, jag har hittat maddidoft för under hundralappen och har haft denna doften i väldigt många år.

Kim har fått nått om bakfoten det där med att fika. Hon fikar INNAN hon stressar runt i butiker, jag brukar i regel stressa runt först SEN varva ner med en fika. Vi gick till Espresso House där Phini fick en juice och jag tog en Mocha Latte toppad med grädde – farligt onyttigt men förbannat gott. Vi fick sällskap av Kim’s svåger med hustru.
Efter fika gick jag in till Gallerix med mina 6st förstoringar av utvalda Turning Torso bilder och förhörde mig om inramning av dessa. Försäljaren hade en annan idé  än vad jag hade men jag var nog ganska bestämd innan jag gick dit, om vad jag ville ha. Det skulel ta dem en timme att ordna till allt så jag hade inte mycket till val än att gå omkring på köpcentrat – som om ag inte gör det tillräckligt..
När jag kom ut ur butiken var Kim borta. Jag fick ringa henne för att ta reda på att hon sprungit in på Lindex. Vi tog en ciggpaus och gick runt i några butiker innan jag hämtade mina bilder igen. Hur kan det komma sig att inramning är dyrare än vad förstoringarna var?

På väg hem stannade vi till hos Charlotte som bl.a hade en liten gåva till mig. Hon hade specialbeställt ett halssmycke åt mig – en bricka med mitt namn och en döskalle på med en svart ros i munnen. Det är ju därför man älskar vänner? N är de visar sin omtanke, uppskattning och kärlek på små spontana små vis. Hon hade även samlat ihop lite småsaker som inte inte ville ha kvar, små ljus, krukor, decostenar etc. Tack Falått.

Mot eftermiddagen blossar Phini’s feber upp igen. Hur kan det komma sig, att han är feberfri varje morgon, varje dag men mot eftermiddag/kväll kommer febern igen och det oavsett aktivitet under dagen. Laaiti’s temp brukar inte vara så oberäknelig.

Väggen ovanför sängenSen var det grejen med att hänga upp tavlor/bilder. Jag hade ett vattenpass till hjälp. Jag mätte. 44cm åt ena hållet, 18cm åt andra hållet, upp & ner, höger & vänster. Det blev snett. På nått jävla vänster blev det snett varje gång och de 20+ ”betongkrokar” jag köpte specifikt för ändamålet gick åt och har lämnat hål lite Väggenvarstans på väggen. Fuck it, jag suger fett. FUCK IT. Så jag bestämde att min enda chans var att hänmga de osymmetriskt och ÄVEN DET blev snett..?! Va fan är detta? Men det får hänga såhär tills vidare. Tills min framtida händiga make kommer och löser detta problem åt mig – eller pappa kommer över med SITT vattenpass. Så skratta på, kära läsare, det bjuder jag på.

Jag är bra på nålar & tänger men KASS på spik & hammare.

Men nu ser jag mig själv runt omkring i mitt rum, det slår en tavla med en bild på nått ställe jag aldrig varit på eller ens kommer åka till..? Nu blev det med ens personligt och ger mig fina minnen.

Lämna ett svar till Bina Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

16 tankar om “Stackars blodiga barn, min älskade son.”

WP2FB Auto Publish Powered By : XYZScripts.com