Stackars naiva människa…

Idag lämnade jag Phini på skolan och just som vi är framme på skolgården hör jag en flickröst tjuta “Phiiiiiiiiiiiiiiiiini!!” och fram springer en flicka i rosa overall med utsträckta armar mot min son, som springer därifrån snabbt som fan.
Det måste vara jobbigt, min son. När tjejerna jagar dig. Well, vänj dig vid det, du är snygg.

Semesterpapperna har kommit från dagis. Den där gula lappen om inför sommarledighet som vi ska fylla i och lämna tillbaka. Det känns jävligt avlägset såhär i februari med snödrivorna intakta på marken. Men nåja. Det ska väl ske i tid men jag undrar hur många föräldrar som har hela sin semester färdig redan. Hade jag inte varit gravid så hade jag överlämnat denna uppgiften till min mamma och bett henne fylla i om hon velat ha barnen lediga över sommaren något. Men nu kommer jag ju vara “ledig” denna sommaren, för första gången på länge.
Och semesterlappen börjar på vecka 23 och slutar på vecka 35 och det råkar ju vara lägligt nog att bebisen är beräknad till just vecka 23 detta året. Så jag ska nog ta bägge barnen ledigt 100% från den veckan och fram. För det kan vara skönt att komma hem med bebisen och ta det lugnt utan att behöva stressa upp på morgonen med frukost, påklädning, lämning på dagis och fritids och sen hämtning några timmar senare, med en nyfödd bebis som vi ska hinna lära känna och vänja oss med. Sen är jag säker på att min mamma vill ha pojkarna lite under sommaren med.

Det blev en häftig diskussion i Lottas blogg. Hon skriver ju inte lika ofta eller ingående som jag gör men jag tittar in och läser, hon är ju min vän. Jag kommenterar dock sällan, vi smsar ofta våra tankar till varandra istället. Häromdagen hade hon plötsligt fått en kommentar från någon varken hon eller jag känner personligen eller privat. Och för att vara “bara” en läsare hade hon väldigt uttalade åsikter om hur Lotta är som person och som mamma. Kommentaren kom till ett inlägg om nätmobbing. Det blev intressant att se och jag började undra vartifrån hon bildat dessa uppfattningar och hennes kommentar var något av ett slag under bältet. Så jag lämnade en kommentar efter ett tag. En ganska lång och relativt ingående med vad jag själv tyckte. Dessvärre verkade hon bara snappa upp att det var jag, missmaddis, som kommenterade, för det var det enda hon kunde svara på min kommentar men inget om det andra jag ville poängtera. Hon svarade inte de andra kommentatorernas åsikter, bara min. Vilket gör att jag får en känsla av att hon läser min blogg med (hon vet i alla fall att jag varit gift tre gånger och bär mitt tredje barn och jag ska därför hålla käften om allt) 
Och jag började tycka så synd om denna människan. Denna människa med så många förutfattade meningar som tycks finna nöje i att klanka ner på andra. Stackare..

Nåja. Nu ska jag göra mig i ordning för jobb.

Du gillar kanske också...

2 svar

  1. Bara jag skriver:

    Ja vad kan man säga. Jag tycker synd om henne faktiskt. Men det roliga nu e ju att det börjar ta form om vem hon e. Skall bara finna sättet att bevisa det så jag kan få kräka ordentligt över henne i en blogg.

    Synd e ju att det inte går att diskutera alls med henne. Hon e likgiltig och hävdar sig som om hon va drottning över internet..

    Nåja hennes fall kommer.

  2. Jessica skriver:

    Nu blev jag nyfiken och bara måste in och läsa =)

Har du nån tanke? En åsikt? Lämna en kommentar så blir jag glad!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

WP2FB Auto Publish Powered By : XYZScripts.com