Status: Katastrofalt

Ja, vad händer egentligen? Jag har väl känt mig ganska anti, osocial och passiv de senaste dagarna. Det är väl det som kallas återhämtning. Molande småont i magen och “attacker” emellanåt börjar bli en del av min vardag. Frossa, varm och kall på samma gång emellanåt. Och jag har börjat ta Lanzo igen.

Händerna blir sämre och sämre och i takt med det även min frustration. Man BLIR jävligt frustrerad när man sitter och skiter och fasar inför att torka sig i röven för att det gör så jävla ont i händerna.
“Phini, kom och hjälp mig öppna den här jävla mjölkpaketen” – känns också pinsamt, att min åttaåring kan något så simpelt som jag inte längre behärskar. Mina händer har gått från att “bara” göra ont när jag gör något till att göra ont hela tiden. Och Panodil, mina vänner – hjälper inte det minsta, men jag har inte gett upp hoppet, jag tar ju panodil ändå.
Mina händer känns som om de ska gå av när jag trycker ner handtaget på en dörr. När jag lyfter en mjölkpaket, för att inte tala om när det är dags att byta blöjan på dottern. Henne får jag numera lyfta med armarna, hon får hänga en bit ovanför handlederna för att jag kan inte greppa henne som oftast.

Arbetsterapeuten i all ära, som läkaren vill skicka mig till – hon kommer inte att ta bort min värk under dessa två veckorna jag har kvar av min sjukskrivning. Jag har ringt läkaren för att försöka komma i kontakt med henne (vilket är svårare sagt än gjort) för att be om en remiss till specialister i Malmö som kanske kan UTREDA för att ställa en DIAGNOS sen kanske ge mig en BEHANDLING.

STATUS: katastrofalt.
Börjar samtidigt undra om jag fan inte börjar bli deprimerad.. Det har onekligen varit ett tufft jävla år hittills. Däremot får jag erkänna att Magnus har underlättat avsevärt. Jag HADE nog fan varit riktigt deprimerad om jag inte haft honom här som muntrar upp mig, pussar på mig och tycker om mig och hjälper mig. Honom har jag mycket nytta av. Älska <3

Du gillar kanske också...

6 svar

  1. Merlyn skriver:

    Usch din stackare.. Vet hur det är.. Om jag får ge dig ett råd så försök få en remiss till smärtbehandlingscentrum i malmö.. Tagit mig 5 år att idag äntligen få en remiss dit.. Blir antagligen ngn omskolning men kommer iallafall få komma till rätta med smärtorna.. Fråga dem ang det.. Krya på dig.. Kram

  2. Kicki skriver:

    Förstår att du känner dig nere :( Hoppas det vänder snart!!

  3. mimmi skriver:

    Det skulle du fått från början, en remiss till Handkirurgiska klin i Malmö, de är ju specialister! De utreder dig, ställer diagnos och ger dig behandling. Be och få en remiss dit, det kommer garanterat att hjälpa dig! Lovar! :heart:

  4. mimmi skriver:

    PS Pandodil hjälper inte mot sådan värk inte Citodon eller Tramadol heller. Nu när du tar Lanzo igen, testa att ta en Ipren. Det kommer att ta toppen av din smärta. Jag vet att du inte får ta Ipren, men så länge du tar Lanzo kan ingenting hända. Testa! ( Ipren – de mjuka kapslarna hjälper fortare)

  5. Linda skriver:

    Men herregud! Har du frågat läkarna/ortopederna om det är normalt att ha såhär ont efter op? Du kan ju inte vara den första, och det måste ju finnas någon anledning till smärtan? Är det nervsmärtor? Då brukar nämligen inte vanliga värktabletter hjälpa.

  6. Jessica skriver:

    :-( usch vad tråkigt

Har du nån tanke? En åsikt? Lämna en kommentar så blir jag glad!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

WP2FB Auto Publish Powered By : XYZScripts.com