Status: ordinerad vila 

I fredags var vi på väg till en vän. Halvvägs där började jag få väldigt olustiga känslor i underlivet. Som ett tryck. Ett tryck nertill med den väl familjära känslan (när man fött barn 4 gånger innan) att vilja KRYSTA. Det kändes som nått var på väg ut, antingen (eftersom det är så tidigt i graviditeten) ville jag trycka tillbaka vad-det-nu-än-är, eller krysta. Jag fick sån panik att vi fick vända om och köra hem. Denna känslan har jag haft sen dess då och då. Inte lika intensivt men den är där. Hade känslan/trycket kommit i samband med sammandragning och/eller vattenavgång eller slem så hade jag inte tvekat att åka in. 

Idag var jag hos Spec MVC. En vanlig (för att vara specialist MVC) checkup. Lyssnade på bebis hjärta, mätte magen. Hon kunde inte säga vad sett beror på men bokade in mig till läkare. Hon nämnde nått om framfall och ja, tanken har slagit mig men jag vill helst inte tänka på det. Läskigt och äckligt. Får se vad läkaren säger på fredag. 

Min värk har givetvis inte minskat under graviditeten. Tvärtom så har det givetvis blivit värre och jävligare och foglossningen som kommer som ett brev på posten kom tidigare och har slagit till hårdare än nånsin. Min symfys och svanskota känns knäckta. Varje steg är en mardröm för att inte nämna de gånger jag inte har nått val att lyfta (framför allt Keeron). Jag gör vad jag kan för att underlätta för mig själv i vardagen, små saker som ex köra Keeron i vagn (som även ger mig extra stöd) från parkering in på dagis. Jag lämnar tjejerna utanför skolan i samtycke med personal. 

Jag gick över till Citodon och skulle förnya mitt recept på min vårdcentral. Jag har haft dosering max 1-2st, 1-4ggr/dag, vilket blir totalt maxdos 8 tabletter per dygn (vid behov, vissa dagar blir det mer, andra mindre). Min läkare har tydligen gått i pension men jobbar 1 dag i veckan. En annan läkare jag aldrig träffat förr ringde och sa att han inte tänkte förnya mitt recept. Han tyckte det räcker så. Jag försökte förklara mitt behov och så snopen när han bara bet av mig och nonchalant la på luren. Han hade inte läst min journal. Jag förstod inte riktigt vad han sa då han bröt ganska rejält. Några dagar senare ringer en annan läkare som också bröt. Han hade tydligen ögnat igenom min journal som hastigast och tyckte jag kunde få medicinen utskriven men han sänkte dosen till 1,5 tablett/dag. Det är en rejäl sänkning och det täcker inte mitt behov. Nog för att jag både önskar och vill kunna sänka dosen (och tanken är att sätta ut den helt innan förlossning) så blev detta helt fel i förhållande till situation och behov. 

Men igår (efter att jag tagit en egen genväg på vårdcentralen) fick jag samtal från min husläkare. Hon har ju följt mig genom alla år och inte nog med att hon kan det mesta om det som står i min journal, hon har ju dessutom skrivit det mesta själv. Hon känner även till mina hemförhållanden som spelar stor roll. Hon förstod och höll med och ändrade min dos (hon ringde smärtkliniken med) och la även upp en plan. Förutom det, trots att hon förstår alla måsten jag har, så ordinerade hon vila. Så mycket det bara går. Alla möten som kan avbokas och tas via telefon bör göras. Bara vila – för min kropp kommer inte klara detta annars. Att köra bil, att promenera, att lyfta osv är pina för mig. Men oftast gör jag det ändå – för att jag måste. 

Det är en sak att veta det. Hon har ju rätt. Det är en annan sak att prioritera det i vardagslivet. Jag är inte den som klagar i onödan. Jag gör det jag måste för att jag måste. Denna veckan såg ut så här. 


Det är många möten i mitt vardagsliv. Saker som jag känner jag måste göra. Viktiga saker. Viktiga möten med skolan, med BUP. Läkarbesök. Det kanske inte ser mycket ut för er men för min kropp är detta omänskligt. I tisdags när jag var färdig (i kalendern står inget om lämningar, hämtningar, handlingar, matlagning osv) för dagen så fanns det inget kvar av mig. Läkaren ringde igår (onsdags) och då kom vi överens om dosering, medicin och vila. Jag sa jag skulle se över mitt schema vad som kan ombokas till telefon istället osv. 

Men det visar sig att universum tog det beslutet åt mig. Inatt nånstans runt 02:30 vaknade jag av en knivskarp smärta bak mot rygg/rumpa på höger sida och det strålade ner till tårna. Jag kunde inte röra mig utan att det kändes som jag gick sönder. Efter ett bra tag hade jag lyckas ta mig till nedervåningen och få i mig smärtstillande (som för övrigt inte hade effekt) och sen stannade jag kvar här nere – trappan på 14 steg var mig övermäktig. Jag spenderade de närmaste 3 timmarna fram till kl 06 då Magnus kom upp med att ynkligt gnälla i min tysthet att det gör konstant ont och jag kan inte gå. Inte ligga, inte sitta. Ingenting. Det påminner om den gången jag vaknade med samma ont i benet mitt i natten när jag var ensam med barnen och svimmade av smärtan, slog i huvudet i gaveln och ambulansen kom. 

Så med vemod fick jag avboka dagens BUP i sista minuten. Och även om jag brukar göra allt jag ska och måste trots smärta så insåg jag att det går inte idag. Idag KAN jag verkligen inte. Så ja doktorn fick rätt. Jag har inget annat val än att inte röra mig och även då har jag omänskligt  ont. 

Det passar sig inte att det ska var såhär! Jag känner enorm frustration och ångest över allt jag borde och måste göra. Och även för hur det påverkar andra människor som ställer upp och hjälper. Magnus blir påverkad – han fick lämna barn idag. Firman han jobbar på hade räknat med honom imorse sen kommer jag och sabbar det. Känner mig sjukt besvärlig. Frustrerad. Ledsen. Möten som är viktiga som måste avbokas osv. Jag känner mig så värdelös just nu och besvärlig. 

/Dagens gnällinlägg. 

Du gillar kanske också...

6 svar

  1. Viola skriver:

    Åh, kramar till dig <3 Skedarna <3 <3 <3 :/

  2. Patruska skriver:

    Va rädd om dig och lille :rainbow:

  3. Sarah skriver:

    Var försiktigt :heart:

  4. Jessica skriver:

    Man får försöka komma ihåg att just denna enorma smärta är övergående, det kommer inte pågå i all evighet. Men fy bubblan vad det är jobbigt när man är uppe i det

  5. Lotta skriver:

    Långvarig behandling under graviditet kan påverka fostret. (http://www.fass.se/m/produkt/19820312000059/uidpublic)
    Ev. Biverkningar Trötthet, illamående, förstoppning. Kramp i gallvägarna kan förekomma hos personer som har en benägenhet för detta.

    Men det visste du säkert redan 8-) fortsätt kämpa :waving:

  6. Karin skriver:

    Måste bara fråga helt OT men vad är det för kalender? Letar efter en sån i telefonen (iPhone, och som ska gå att synka med partner), just med veckoöversikt, men fan omöjligt!

    Och grattis till en ny liten!

Har du nån tanke? En åsikt? Lämna en kommentar så blir jag glad!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

WP2FB Auto Publish Powered By : XYZScripts.com