STFU, ffs!

Tycker ni att det har varit svårt att hitta min email adress här på missmaddis.com?
För jag har ju fått mail från läsare som hittat min adress här på sidan som inte verkade ha problem att leta upp den. Antingen klickar man “gästbok” eller så har jag haft en länk här på första sidan.

info@missmaddis.com

Är det svårt?

Men enligt Martin så kan man inte få tag på mig. Så för att underlätta för mina läsare och för honom, såklart, så har jag nu trixat till det lite och lagt till en ny sida i min huvudmeny uppe under min header. Ser ni fliken “Kontakta mig”? Det borde ju vemsomhelst hitta? Där finns numera ett formulär så att man kan skicka ett mail till mig. Lätt som en plätt!

Jag får ju relativt ofta mail från läsare som vill berätta något, be om lösenord, fråga någonting som inte har med de aktuella inläggen att göra varvid de väljer att inte lämna en offentlig kommentar och det förstår jag – allt passar inte i kommentarsfälten! (som här exempelvis)

Som diskussioner om umgänge med min dotter exempelvis. Sånt tar man privat, kan jag tycka. Men det var för svårt att hitta min mail adress, som jag har haft sedan 2007 och som han har mailat så många gånger förr.

Martin – du ville ta detta via familjerätten och det gjorde jag. Vi fortskrider på det sättet framöver. Det känns tryggare för alla parter att det sköts snyggt via dem så att man förhoppningsvis kan undvika käbbel.

Merlyn – dina kommentarer är fortfarande överflödiga. Det enda du lyckas med är att blåsa på glöden. Det finns ingen anledning för dig att kommentera min blogg eller att lägga dig i överhuvudtaget. Din inblandning gör saker VÄRRE – både för mig och för Martin. För just nu är det DU som gör mig mer motstridig och förbannad än han.
Han lämnade en kommentar – jag svarade. Han lämnade en till – jag svarade.
Det kunde ha slutat där… om inte du hade lagt din jävla näsa i blöt – IGEN!
Jag tänker inte ens bemöda mig att svara på allt du skrev i din kommentar, känns som om jag gjort det hundra gånger innan men du verkar ha problem med att förstå.

SLUTA – BÄGGE TVÅ.
SLUTA, SLUTA, SLUTA.

Ni snackar om att lägga tjafs åt sidan, sluta röra runt i grytan genom att kommentera min blogg. Ge fan i att läsa den då! Ni snackar om att sköta det snyggt – är det snyggt att ta sånt i kommentarsfält i en blogg på internet?  Och ibland med fejk namn och fejk mails, Martin?! SKÄRP DIG!

Merlyn, vet du, Martin och jag har redan börjat detta via familjerätten – punkt slut. Håll dig på din plats: utanför.
Martin – fortsätt ta detta via familjerätten. Du hade möjlighet att sköta det smidigare & snabbare men du ville inte det. So mote it be.

Nu förväntar jag mig att ni har några samarbetande hjärnceller och förstår vad jag skriver nu: Ni behöver inte kommentera i min blogg längre. Ni behöver inte ens kontakta mig överhuvudtaget. I synnerhet inte Merlyn.
Martin – det är familjerätten du ska kontakta: inte mig.

 

Har jag varit klar tillräckligt nu?

Du gillar kanske också...

17 svar

  1. Jessica skriver:

    Att hitta din mail är ganska så lätt. Vill man bara så lyckas det mesta men det ör bekvämare att säga att man inte vet. Dock måste jag säga att jag förstår att Merylyn eller vad hon heter lägger sig i, det hade faktiskt jag också gjort i hennes sits. Men fortfarande inte som kommentar i en blogg

  2. Tamagal skriver:

    Alltså…

    Ni är alla tre så vansinnigt bittra, egocentriska och omedgörliga att jag bara vill lägga mig ner och gråta.

    I föräldraskap klingar egoism jävligt illa.

    Lägg era egna känslor och sidan och se på det utifrån så kommer ni att inse hur otroligt barnslig hela den här konflikten är.

    ”Du gjorde si, du skrev så, jag vill inte det, du sa det så jag gör det, jag är ihop med han så jag får tycka till, mina barn, ditt fel Ba bla bla”

    Skärp er för helvete och ta hela grejen utanför bloggen.
    Gäller ju då även dig Madde.

    Inte helt otippat att han försöker återupprätta sitt rykte genom att ”inte hitta din mail” eftersom att det är här han anser sig smutskastad.

    Ni har fel alla tre. Ingen av er har rätt till ett jävla skit.
    Bara Keali har rätt till sina föräldrar.

    Herregud, man blir ju mörkrädd.

    • missmaddis skriver:

      Bitter och omedgörlig ja. Jag är bitter som fan att min dotters far är ett kukskaft. Och förbannad är jag också av olika anledningar. Omedgörlig på grund av detta.
      Egocentrisk är fan det sista jag är. hade jag varit det hade jag inte ens erbjudit honom hit flera gånger.
      Det enda jag tänker på är min dotters välmående och dessvärre skrämmer hans roll som ”far” mig till vanvett.
      Mina känslor gentemot honom styr inte lika mycket som rädslan om min dotters hälsa, välmående och framtid med en far som bär vapen och väst, som mordhotar, skriver anonyma elaka saker som en annan tonåring. Jag är rädd att hon växer upp med de värderingarna han sitter inne med.
      Jag tycker jag har hållit min kontakt med honom utanför bloggen för mig veterligen har jag inte skrivit brev till honom publikt.

      och nej jag håller inte med om att Kaeli har rätt till sina föräldrar.
      Hon har rätt till så mycket mer – till VÄLFUNGERANDE föräldrar som kan tillgodose ett barns behov av trygghet, kärlek, sunda värderingar och bättre förutsättningar än vad Martin kan erbjuda.

      Och inte helt otippat heller att han ska släta över så mycket som möjligt nu och visa sig duktig som fan, innan vi ska upp i tingsrätten på måndag.
      Jag har ingen tillit till honom till övers.

      My p-o-v.

      • Tamagal skriver:

        Maddi… Jag förstår fullt ut rädslan.
        Jag förstår också obehaget av att släppa sina barn till personer med andra värderingar.

        Men Maddi… Var var de här tankarna när han slängde ut dina p-piller och du lät dig själv befruktas av honom?

        Kaeli HAR RÄTT att få lära känna båda sina föräldrar.
        Om en rätt bedömer honom olämplig, är så säkert fallet, men varför inte låta honom se sin dotter för att det är tingsrätt på måndag?

        Jag fattar inte hur folk kan vara så manipulativa, tjuriga och för mig helt ogreppbara i sitt handlande som ni är mot varandra.

        ”Jag ska ha faderskapstest! – Nej nu ska jag inte det mer”
        ”Kom och hälsa på I Staffanstorp! – Nej du kom inte snabbt nog!”

        Vad håller ni PÅ med?!

        • missmaddis skriver:

          Nej jag tror inte du förstår rädslan. Jag tror faktiskt inte det. Jag står fast vid att han får komma hit. Min originella plan var att han kommer hit och jag har sällskap av människor som jag känner mig trygg med, det föreligger trots allt ett mordhot på mig. Min plan numera föreligger framförallt på familjerätten – för att det är tryggast så, för alla parter.
          Och det känns inte lämpligt att träffas nu, det skulle säkerligen min advokat instämma om. När detta åskmoln han burrat upp har lagt sig kan det vara mer lämpligt, och då fortfarande under förhållanden där även jag känner mig tryggare.

          Och mycket har hänt sedan han kastade ut min piller, fram till nu.

          • Tamagal skriver:

            Jag har min beskärda erfarenhet av ”farliga killar” och jag bröt med den mannen med orden att jag en dag avser ha en familj och att både han och jag visste att han var en olämplig förälder med den livsstilen och mognadsgraden han hade.

            Tro mig Maddi när ag äger att jag förstår.

            GIVETVIS nu när karusellen är igång är det lika bra att åka för hela biljettpriset och låta bättre vetande bestämma/döma och utvärdera vad som i slutändan förhoppningsvis blir bäst.

            Men i min bok, i min värld… Varför skaffa barn med en ”sådan idiot” som tydligen fler här inne också gjort?

            Jag tror inte Maddi, att du är rädd för att träffa honom, mordhot eller ej.
            Däremot tror jag att du är förbannad, irriterad, pissed off, arg, kokande whatever för allt som hänt sedan ni separerade och hur han betett sig.

            Därav mina ord ”Lägg känslorna åt sidan” och att känna dessa känslor och agera utefter DEM är egoistiskt.

            HAN är om möjligt ÄNNU mer ego, utefter vad jag kunnat läsa och HON likaså.

            Men NÅGON Maddi… NÅGON måste vara den sunda, vuxna och vettiga människan.

            Jag säger inte ”Ge honom Kaeli och låt honom åka hem med henne en vecka eller två!”

            Men låt för fan inte din ilska och besvikelse stå emellan.
            Det är inte rätt väg att gå… Inte rätt väg alls.

            Bara för att HAN inte kan tygla sig, vräker ur sig dumheter och olagligheter betyder inte det att du behöver agera som en barnunge och vara sur.

            Två människor som älskat varandra så pass att de lovat varandra i NÖD OCH LUST, borde väl kunna PRATA med varandra?

            Var är eftertanken?
            Här är iaf konsekvenserna.

            Varför försöker jag ens resonera?
            Lycka till i familjerätten!

            • Ebba skriver:

              Låter som det är läge att låta rättsprocessen ha sin gång. tingsrätten kommer göra sitt bästa för att hjälpa er att hitta en lösning i samförstånd, och med tanke på hur kommunikationen har varit sedan separationen kan det nog vara bäst att föra den dialogen med en tredje part närvarande och inte i en publik blogg.
              Jag kan som förälder förstå att du oroar dig för att släppa in en far som inte har visat mer intresse än din dotters. Men vem vet, han kan ändra sig och då måste du, för er dotters skull, stötta henne i kontakt med honom för han kommer alltid vara hennes pappa.
              Lycka till på måndag!

              • missmaddis skriver:

                Min ”motvilja” handlar inte om min besvikelse för hans bristande engagemang och intresse. Den besvikelsen är min egna och ligger inte till grund för beslut jag tar rörande min dotter. Jag kan skilja på mina privata känslor.

                Jag vet att jag kan framstå som bitter i ovanstående blogginlägg men det finns faktorer som inte nämns i detta inlägg (men i tidigare) om varför jag är livrädd för hans närvaro i hennes liv. Och det har inget med att göra att han inte visat intresse, engagemang eller stöd.

                Det finns också en anledning till varför jag vill ta allt detta formellt, via familjerätten och längre om det nu blir så. Det känns bättre att ha en opartisk yttre faktor som kan styra upp denna situationen bättre.

              • Tamagal skriver:

                Jag känner till vad du skrivit tidigare och varför du kan tänkas vara rädd att låta Kaeli vara i hans närhet.
                Det förstår jag.

                Men med dig närvarande, på en plats inomhus (ex ditt hem) och kortare stunder, förstår jag inte varför det inte skulle kunna fungera att han får lära sig hålla henne, lära sig hur hon doftar, lära känna henne i små doser.

                Och ja, jag vet att han protesterade mot detta.
                Men varför vara långsur?

                Och tro på fan att din advokat håller med ;)
                Hennes JOBB är att vinna rättegången till din fördel *flina*

                Äh, Maddi… Så pass mycket har jag kommenterat din blogg och dagbok genom åren att du vet vad jag menar egentligen, nu lämnar jag detta ämne och önskar dig lycka till på måndag!

                I det läge ni är är det kanske bäst att löpa linan ut.
                Även om sådana som mig har svårt att se det som den rätta lösningen.

  3. Maria skriver:

    Madde du gör helt rätt med att vilja ta allt igenom familjerätten!! Jag sitter i samma båt som du med en grabb på 2 år och en pappa till honom som beter sig värre än en trotsig 3 åring!!har haft ett helvete med honom och hans familj så jag vet vad du går igenom!!

    Och ja det är klart som fan att man får vara bitter!!
    De är jag iaf!

    Min son kommer aldrig att växa upp med sin bilogiska pappa
    och enligt mig och familjerätten och diverse myndigheter så
    kommer han att få det mycket bättre utan honom.

    Ett barn klara sig precis lika bra med endast en föräldre!!

    Kämpa på
    /maria

  4. Jasas skriver:

    Jag såg kommentarerna igår och blev illa till mods .. :-( Så är det lugnt ett tag sen kommer kommentarerna från ingenstans. Kan bara tänka mig hur det känns för dig att läsa dom.. ><

    Jag vet att du vet att du gör rätt genom att ta allt genom familjerätten! Med tanke på allt som hänt så är detta det allra bästa.

  5. The usual old Me skriver:

    Jag fattar ingenting.. Visst kan Maddis va piss i motvind, men ah.. Varför pissa i medvind hela tiden?
    Hon har ju försökt liksom.. Och varför lämna det utanför bloggen? Det är ju hennes ord och tankar. Det hon väljer att skriva står hon för.

    Jag vet inte hälften av vad som hänt och händer men om Maddis tar ett beslut har hon nog tänkt igenom det tror jag. Om inte annat är hon ju den enda som visat att hon bryr sig om Kaeli såsom en vuxen, mogen och riktiigt människa gör om sitt barn..

    Strunt samma, jag är oviktigt men jag fattar inte en del av kommentarerna här faktiskt..

  6. Merlyn skriver:

    Jag ger upp Madde, ger verkligen upp, du är helt jävla otrolig, det enda jag velat var att Martin skulle få ha kontakt med sin dotter men det verkar bli svårt och jag undrar om det kanske inte är bättre ändå att Martin får vänta med att träffa henne tills hon blir vuxen och själv söker upp honom, så trist bara men sånt är livet ibland.
    Sen nu skriver du att du har ett ”mordhot” över dig, skrattretande, är du VERKLIGEN rädd för Martin eller söker du sympati hos dina läsare?? Du vet, likaväl som jag vet att han aldrig skulle röra dig och om du nu är så jävla rädd för honom, hur kan du då kalla honom både det ena och andra här inne på din blogg som du vet att han läser??
    Jag personligen, om jag verkligen varit RÄDD för ngn så inte fan hade jag provocerat med en massa fula ord.
    Ja ja som sagt, jag ger upp och kan bara hoppas att Martin ngn dag får träffa sin dotter. Lycka till i framtiden.

    • netscape skriver:

      Å jag hoppas att han behandlar dig bättre än sin egna dotter som han så jävla mycket älskar att han INTE en endaste gång träffat. Nä, skyll inte på Madde eller någon annan än honom…ja eventuellt dig själv som inte kan förmå din så kallade man att ta sitt ansvar och göra det en pappa bör…..finnas där, bry sig och inte bara betala underhåll! Kvinnor som tycker synd om sådana ”offer” finns det gott om…tyvärr (och även män som sväljer med hår å hull hjärtskärande historier som ”offermammorna” diktat ihop.) Seriöst…om du nu har en gnutta stolthet kvar, håll dig undan! DU är den sista som skall ha någon som helst talan om i fallet (hade varit annorlunda om flickan varit hos er varannan helg eller liknande och du fäst dig vid henne, börjat älska, bry dig…)

      Och du….lär att att inte alltid tro på det du hör…..kärleken tycks inte bara göra en blind…..
      Den kan göra dig döv.

    • Emma skriver:

      Men snälla, ge dig och låt Madde och M sköta det här själv. Oavsett om du bor med M så har du fan ingenting att göra med det här, och nej det har inte jag heller… Men heligt förbannad blir man ju när du lägger snoken i blöt all the time!

    • Kim skriver:

      Vissa vet bara inte när det är dax att lägga ner. Det spelar ingen roll hur mycket du vill engagera dig, DU har inget med det att göra, leave it alone Merlyn.

      Att sen Martin är så pantad & försöker få Madde att framstå som ”the bad girl” är så lågt.. MADDE ville ta detta privat.. MARTIN ville gå vid familjerätten, å NU kommer det klassiska: Ja är det det du vill så får vi ju göra det.. Gaaahhh, Det va vad MARTIN VILLE.. Såå varför tar ni inte slutar läsa & sluta kommentera, allt han vill veta kan han få info om av familjerätten..

      Dåligt av Martin att skylla på att han inte kan stava hennes namn för att han inte träffat henne.. Gaaahh självförvållat eller vad? Sen BTW så står hennes namn i pappret han skrev under & varje månad när han får en räkning om underhåll så står hennes namn så tydligt där.. Svårare än så är det inte.

      Jag personligen ser detta som trakasserier.. Vissa saker tar man privat & man gör sig inte till ett lamm när man vet att under skinnet döljer sig en ulv..

  7. Annika skriver:

    ”Dagisnivå” från alla håll. Kan förstå att man gör saker och säger saker för att man vill såra, så funkar man som människa när man blivit orättvist behandlad i sin mening.. Men för fan ta ett steg tillbaka – svälj era stoltheter och tänk, vem sårar jag egentligen?? Jo en underbart söt, go och oskyldigt litet flickebarn som för resten av sitt liv ska behöva stå emellan och känna sig sliten åt båda håll. Har själv varit där som liten med föräldrar som HATADE varandra var 9 år när jag träffa min pappa 1a ggn, fast min mor kastat ut sig både det ena o det andra så var jag nyfiken på min pappa och ja jag älskade honom från första stund men kände att jag svek min mamma och vice versa..
    Ni får gärna gräla o såra varandra men som sagt tänk efter VEM sårar det i långa loppet.. Ni kommer över bråken men lilla vackra kommer för alltid att stå er emellan med samvete åt båda håll. Här är det bara olyckligt för en och det är lillan eran..

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

WP2FB Auto Publish Powered By : XYZScripts.com