ante omnis mea familia

"Tack för engångsknullet"

55 minuters promenad med Jenny i morse. Jag tror jag behövde det och inte bara för motions skull. Jag behövde komma ut lite, rensa tankarna och bara småprata lite.

I helgen är jag bjuden lite överallt och jag hade svårt för att egentligen bestämma vad, vart eller när eller ens om jag skulle nånstans så jag skickade runt massa vänliga "fuck you" sms till allihop när det plötsligt blev för mycket för mig. Tills jag idag tänkte att jag nog behöver göra något ändå och försöka platsa ihop allt. Så det blir nog till att jag och barnen går hem till Emma med sambo eftersom gubben fyller år. Jag tror han blir runt 90 eller nått (inside-joke – Han är egentligen inte så gammal men äldre än mig och det räcker). Problemet är mest vad i helvete man ger gamla gubbar i present. Var köper man en käpp..?

Jag har nu på sistone suttit och funderat på varför saker och ting i mitt liv alltid hopar sig och undrar om det är någonting jag borde vara tacksam över eller om jag borde förbanna det?
Det är ju alltid så att när någonting händer i mitt liv så är det ofta mycket, stort och antingen dramatiskt eller traumatiskt och det kommer alltid massa grejor på en gång. Och jag är väl medveten om att jag tjatar om det  men wtf, jag kan inte begripa det. Varför ska mitt liv vara en manisk berg & dalbana när jag skulle föredra lite kullar..

Det är inte bara EN kille åt gången, det är oftast två eller fler och det blir bara jobbigt. Inte det att man ska välja men det blir överväldigande. Antingen träffar jag massa killar på en och samma gång eller så är det som en öken i mitt "kärleksliv". Antingen eller.
Det är inte bara så att jag får lite ont i en tand. Om jag nu ska få tandvärk ska det vara ordentligt och jag få käkbensinflammation istället med en dunderkus penicillin. Antingen eller.
Antingen jobbar jag lite eller så jobbar jag enormt mycket. Antingen eller.
Mitt humör är ju faktiskt likadant. Antingen är jag enormt lycklig eller fucking deprimerad. Som tur är så är jag oftast lycklig.

Listan kan göras lång, men ni fattar vinken. Med årens lopp har jag mer kunnat acceptera att det är såhär det är och det gör det lättare när man är beredd på det. För jag vet ju det att om någonting nu händer i mitt liv så väntar någonting bakom hörnan och jag är beredd på det och kan tackla det lite bättre. Nu säger jag inte att det har hänt någonting specifikt i mitt liv på sistone, eller ja, inte mer än det ni läser i de låsta inlägg och bloggar.

Som vanligt när jag och Jenny är ute och går pratar vi. Oftast om killar. Killar.. ska vi någonsin sluta prata om dem..? Jenny och jag är olika på många sätt men lika på andra. Tur är väl det. I dag pratade vi lite om killars ärlighet och rakframhet. Som det där med engångsligg. Jenny undra varför killar inte bara kan säga det rakt ut, att man är ett engångsligg. Och jo visst hade det underlättat. Som Jenny sa, hon vill veta om hon ska radera hans nummer eller om det ens är lönt att smsa honom dagen efter?
Men i ärlighetens namn, frågade jag henne.. när du drar hem en kille, brukar du för vana sitta ner och diskutera sådant innan ni knullar. "Du, innan vi har sex vill jag veta om jag är ett engångsknull eller vad?" Om han säger ja så sabbar han sina chanser att få ligga, inte sant? Eller ja, i alla fall hos de flesta tjejerna men kanske inte hos mig och mina tjejkompisar. För vi skiter i vilket, vi vill bara veta den klassiska "and then" grejen. Men skulle hon själv säga det till en kille att "du är bara kött, du är bara mitt knull för i natt"? Nej det skulel hon inte. Men varför förväntar vi oss att de ska göra det då..? Lite oschysst.
Men  när sen Jenny sagt till nån kille "Tack för engångsknullet" och han svarar att hon inte var ett engångsknull så börjar man undra hur man tolkar det när han sen inte hör av sig igen..? DÅ kunde han passat på att ta chansen att vara ärlig och säga " varsågod" eller nått. Hon bjöd ju faktiskt på den chansen.
Men jag undrar varför killar ska dra med en massa "jag är intresserad av dig och vill inte bara knulla" när de egentligen menar motsatsen. Eller är det så att vi tjejer missuppfattar det? Hör vi dåligt eller menar han motsatsen eller vad? För tydligen ville de bara knulla för de hör inte av sig sen.. man träffas inte igen. När man väl kommit till den punkten att man brutit isen och spänningen och mysitiken försvunnit med knullet så är det den finala "The End". Oftast.

Men det kanske är så att man borde ha en enkät som killen ska fylla i innan man knäpper upp sin behå och låter stringtrosorna falla till golvet.
"Är jag ett engångsknull?" – Kryssa i rätt svar:   □ Ja  □ Nej
"Ska jag spara ditt nummer?" – Kryssa i rätt svar:    □ Ja  □ Nej

Jag tror nog jag ska göra  PKK (Potentiell KnullKompis) – och 1KNULL-enkäter. Kan komma väl till pass så att man vet var man står. Och om killen mot förmodan är ärlig och inte bara vill vara en i mängden mellan mina lakan kan han vänligen få fylla i min PPE enkät.

För jag hatar att inte veta var jag står. Och det gör Jenny med. Det bästa är ju alltid om man vet det i förhand. Jag har inga problem med att vara någons knullkompis, engångsknull eller ens älskarinna – jag vill bara veta vad fan jag är, om det är lönt att jag tillåter mig själv att bli intresserad elelr förälskad, att jag slösar tid på att skicka sms eller så.

Så det så.. Nu har jag svamlat så det räcker. Seeya, madderfakkers.

Lämna en kommentar!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

11 tankar om “"Tack för engångsknullet"”

%d bloggare gillar detta: