Terrorn har kommit till Sverige – men vi slutar inte att älska & hjälpa. 

VARNING FÖR STARKA BILDER. 

Mitt stöd, min sorg och all min kärlek till de drabbade i Stockholm och alla dess nära ??Mina kondoleanser till Sverige. Ditt Sverige, mitt Sverige. Vårt fädernesland. Vårt  neutrala mellanmjölksland. Du gamla, du FRIA! 

”Sånt händer aldrig här” tänker en del. ”Vänta bara, snart är det vår tur” tänker många andra. 

Kunde vi förutsatt detta? Kunde vi ha förhindrat det, undrar några. Jag läser och hör många säga att vi skulle stängt gränserna. Vi skulle vänt ryggen till flyktingarna så att vi inte riskerar att bjuda in terror i vårt land. Ja visst – det är ett alternativ. Men tror Ni inte att om någon verkligen vill utföra ett sådant terrordåd i vårt land, att de hade funnit ett eller annat sätt att göra just det ändå, även om vi stängt våra gränser? För det tror jag. 

Det kan hända att vi nu blev drabbade just för att vi har så öppna gränser – för att vi släpper in flyktingar. För vår medmänsklighet, vår omtänksamhet, vår kärlek och vår vilja att hjälpa. Det kanske är just därför, jag vet inte. Så vad vill de vi ska göra i så fall? Vända ryggen åt behövande? Stänga dörren till kvinnor och barn som riskerar att brutalt dö? Ska vi begrava allt som gör oss människor – medmänsklighet, kärlek, omtänksamhet, hjälpsamhet, för att skydda bara oss själva för att det bara är vi som är viktiga?


Säg mig, skulle du verkligen stänga dörren om någon av de på bilderna knackar på din dörr och gråter och bönar om nåd? Om hjälp? Skulle du verkligen det? Majoriteten av er hoppas jag säger självklart nej. Eller vänd på steken, för all del – om det var DITT barn? Ensam, skadad och rädd. Skulle du vilja att folk som kan hjälpa ditt barn stänger dörren?
Och med det sagt – vi kan inte stänga våra gränser för dessa människor som behöver oss. Även om det innebär att terrorister ska hämnas på oss som ger de skydd. Även om det innebär att att de kommer strida för att göra vårt samhälle lika kuvat av rädsla som deras. Men vi måste säga NEJ. 

NEJ vi är inte rädda. NEJ vi kommer inte sluta att hjälpa. 

Sverige som i hela världens ögon varit en av de tryggaste platser har nu drabbats av en terrorattack. Vart ska man nu vända sig? Vart flyr Sverige när detta händer? Ingenstans, hoppas jag. Jag vill gärna tro att vi fortfarande är trygga. Att vi står på oss. Sammanslagna i solidaritet med Tyskland, med Frankrike, med England. Med resten av världen mot terrorism. Som William Wallace sa i Braveheart ”they can take our lives but they can never take our freedom”. Och jag hoppas och väntar på att vi alla, tillsammans och enade – vi drabbade länder och våra grannar – strider tillbaka en gång för alla. 

Att stänga gränserna är inget alternativ och ingen lösning. Någon måste hjälpa folket som behöver det. Det är det enda RÄTTA att göra. Annat vore fegt. 

Och det är med enorm stolthet som jag ser hashtaggen #openstockholm. Mitt i all sorg och förtvivlan och rädsla gjorde svensken precis som man ska – hjälpte. Privatpersoner öppnade sina hem till alla som behövde det. Främlingar. Företag höll sina kontor öppna för husrum för de som inte kunde ta sig hem. Det bjöds på fika, det bjöds på skjuts, det bjöds en soffa att vila på. Svenskarna ringde ner blodcentralen och erbjöd extra hjälp. Och det är så vi ska göra. Alltid, utan omsvep, no questions asked. Det är sådana vi ska vara och det är sånt som gör mig till stolt svensk. Vi hjälper ALLA. Oavsett om det är Greta som behöver hjälp över gatan eller om det är Hussein som igår inte kunde ta sig hem. 


Samtliga som igår och idag och följande dagar på något sätt bidrog/bidrar i all kris; poliser, ambulans & sjukvårdspersonal och privatpersoner som erbjöd bloddonation, husrum eller skjuts – TACK till er. Till var och en. För det stora ni gör men även det lilla. Det är fantastiskt att se ett folk enas tillsammans och stötta och hjälpa. 

Och nu ska jag göra det som vi uppmanas. Fortsätta som vanligt. Jag är inte rädd. Jag är trygg. Nu ska jag steka bröd & ägg, lägga på en ostskiva & ketchup och kalla det frukost. En helt vanlig dag som inte ska missuppfattas som att jag inte bryr mig om vad som händer. För det gör jag. 

Du gillar kanske också...

Har du nån tanke? En åsikt? Lämna en kommentar så blir jag glad!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

WP2FB Auto Publish Powered By : XYZScripts.com