The reluctant ”hello”

Vad hände där? Bara sådär? Jag förstår ingenting. Plötsligt har människan som en gång varit en nära vän blivit en total främling. Från att en gång i tiden vara min allra bästa vän just då som jag drack och dansade med, grät inför och skrattade med så är det ett uppenbart motvilligt ”hej” jag möts av när vi går förbi varandra. Om ens det – somliga tittar så uppenbart åt andra sidan, ner i en telefon eller startar plötsligt en konversation med någon bara för att UNDVIKA kontakt med mig och oftast då bara ett simpelt ”hej”. Plötsligt är vi främlingar och känner inte varandra längre..Och inte bara en vän eller två utan flera. Det tycks vara så man gör och jag förstår inte! Och eftersom jag inte förstår det så blir jag enormt frustrerad. Och ja, irriterad.

Är vi ovänner? Om så, när blev vi det och varför? Vad har jag sagt/gjort för att stöta mig med denne? Har vi bara växt ifrån varandra? Jag vet ju ingenting eftersom ingen säger någonting! Människor idag tycks avsluta vänskaper genom att plötsligt sluta hälsa. Ta bort mig på Facebook och instagram och dessutom blocka mig överallt – jag förstår inte? Varför? I min enfaldiga värld så blockar man någon från att kontakta en när man verkligen inte vill ha kontakt och det föreligger en risk att de gör just det – kontaktar en. Det är ju knappas lönt att blocka någon som inte ens skriver till en?

Anledningen till att jag inte förstår är för att jag inte gör så och – ingen har någonsin talat om för mig VARFÖR man gör så. Så ni som gör så får gärna förklara varför ni gör så – bara slutar att hälsa. Utan att tala om för den ni plötsligt ska ignorera varför ni avslutar relationen. Är man konflikträdd? Det är det enda jag kan tänka mig. Jag köper att relationer kan plötsligt rinna ut i sanden. Jag förstår även när/om man växer ifrån varandra – får olika livsmål och väljer olika vägar. Det är inte problemet. Problemet för mig är att förstå de som medvetet avslutar relationen, blockar & slutar hälsa UTAN en förklaring.

När jag avslutar en relation så vet människan i fråga om att jag gör det. Människor behöver sällan undra vad jag tycker om dem, det är tydligt. Jag vill gärna tycka att jag är en tydlig människa. När jag avslutar relationer så är det tydligt att jag gjort just det. Ett mail, sms, telefonsamtal eller face to face med ett enkelt ”dra åt helvete”.

Majoriteten av gånger jag upplever detta fenomen så bryr jag mig inte – och med det menar jag att jag inte tar åt mig, jag blir varken kränkt eller ledsen. Jag grämer mig sällan. Jag förutsätter det det är jag som måste gjort eller sagt någonting däremot – som kränkt någon annan eller gjort de antingen förbannade eller ledsna. Men de vågar inte säga det rakt ut till mig men inte alltför sällan – till alla andra.

Men vissa gånger kan jag bli ledsen. Inte för att relationen i sig uppenbarligen är över utan för hur jag behandlas. Som ingenting. Var inte vänskapen värd någonting alls – inte ens den lilla anständigheten att förklara och lägga korten på bordet?

För tänk OM – tänk om jag inte ens inser vad jag gjort eller sagt för fel och med den bryskt avslutade relationen aldrig får chans att förklara mig, försvara mig eller ens be om ursäkt om det vore på sin plats. Tänk om det egentligen handlar om ett löjligt missförstånd och vår vänskap begravs För ingenting? Vidare som jag nämnde så har de flesta däremot inga problem att tala om vad de egentligen tycker till alla andra (då är man tuff?) men vet de egentligen om de ens har rätt? Eftersom de de facto aldrig ens frågade eller förklarade sin anledning till avslut.

Fundera på det en stund nästa gång du bestämmer dig för att avsluta en relation. Var och en kan åtminstone ha så pass mycket respekt för sig själv och den egna moralen att handla RÄTT och MODIGT i en sådan situation.

För mig handlar min ärliga öppenhet mot andra oftast inte om andra människors rätt eller ens om deras känslor. Sällan om de överhuvudtaget. Jag agerar som jag gör för att jag har en stark moralisk grund. Jag gör det som jag anser vara RÄTT för att det är den typ av människa jag är och vill vara. Jag vill att människor i mitt liv ska kunna lita blint på mig och om inget annat alltid veta att jag är 100% ärlig. Även om man inte alltid gillar mina val, mina svar, mina ageranden så är jag åtminstone alltid ärlig och rak på sak. För sådan vill jag vara. Och inte alltför ofta är det just på grund av det som människor blir kränkta.

Med denna rapporten borde man ha en en rapport där man avslutar relationen också. Kanske hade vi alla upplevt färre missförstånd och många hade vetat vart de står i förhållande till andra.

För hur jävla svårt ska det vara att bara vara ÄRLIG, ÖPPEN och RAK PÅ SAK?

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

En tanke om “The reluctant ”hello””

WP2FB Auto Publish Powered By : XYZScripts.com