ante omnis mea familia

The return of Phea-Leeza

Igår kväll tyckte jag att jag hörde ett familjärt jamande. Jag gick ut på balkongen och såg henne på grannens staket. Hon stirrade på mig och jamade så högt hon kunde. Jag kallade på henne men hon verkade inte kunna hoppa upp från staketet till taket, till balkongen. Så jag gick ner och hämtade henne. Hon kom till mig direkt men verkade orolig när jag bar runt henne till framsidan av huset och in genom porten.

Den första stunden hemma verkade hon nervös och orolig och gick omkring och jamade högt och tydligt. Hon hoppade upp på balkongräcket igen, tittade ner mot andra sidan av staketet än där hon nyss hade suttit några minuter tidigare och började spotta, fräsa och morra och DET – är inga ljud jag är familjär med när det gäller Leeza. Jag har ALDRIG hört henne fräsa eller morra förr. Jag gick fram till henne och strök henne över ryggen och tittade ner och såg grannens svarta katt titta upp mot Leeza och mig med ett självgott leende, sådär som bara katter kan. Som om hon/han hånlog. Och Leeza var pissed off. Jag strök henne och gav henne mitt mänskliga stöd och viskade “Skit i henne, du är värd bättre!!”
Hon följde med mig in igen och strök sig runt mina ben och lugnade sig efter ett tag. Jag klappade henne samtidigt som jag letade efter eventuella fästingar och skador men hon verkade välbehållen om än magrare än nånsin. Hon har ju alltid varit mager som satan men ännu värre nu. Jag plockade fram färskt torrfoder och färskt kallt vatten till henne men hon vägrade att äta om inte jag satt precis bakom henne. En tugga – stryka sig mot mig, en tugga – stryka sig mot mig.
Och sedan hon kom hem igår har hon inte lämnat min sida många minuterar.
Jag märker att hon saknat mig. Och jag märker att hon faktiskt känner sig hemma här. Hon kollade runt i hela lägenheten igår kväll en sväng och gick in och luktade på barnen där de sov.
I morse väckte Laaiti mig och berättade att Leeza var hemma igen. Hon låg och sov vid mina ben och han klappade henne försiktigt och sa “Förlåt att jag var dum mot dig Leeza”…

Det kanske är som de säger..
If you love somebody, let them go, for if they return, they were always yours.
And if they don’t, they never were.

Lämna en kommentar!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

5 tankar om “The return of Phea-Leeza”