The truth of my dream

Nu börjar saker och ting sakteliga göra sig uppenbara inombords. Jag har så smått börjar reda ut trasslet av känslor och reda ut tankar och funderingar och alla mina omvälvande omvärderingar. Jag har dock fortsatt att hålla mig ifrån de flesta människor och det märks att det påverkar andra. Jag har bett dem personligen och även skrivit det i bloggen som jag de facto VET att människor i mitt liv faktiskt läser så de borde ju rimligen FÖRSTÅ kan man tycka, även om de inte vill förstå. Många har haft respekten att hålla sig på distans som jag bett, men nu när det gått en tid och jag börjar “återhämta” mig känner jag av bitterheten, som jag varit blind för i mitt eget självarbete och min egen självupptagenhet. Oftast blir det så (om det inte redan var så innan) när människor sitter och snackar och gaddar ihop sig och bollar sina tankar. För en sund hjärna fungerar lite så att en tanke bollar en annan tanke sen är det i full rullning och spekulationer har blivit någonting än vad det faktiskt kanske egentligen är. Kanske borde sluta spekulera så mycket och ta det för vad det är eller ännu bättre – ta mig på orden. Och sen är ju människor så snuskigt äckliga på att PIKA. Jag förstår inte nyttan med att pika, det är imbecillt infantilt. Jag är inte dum – jag är inte född i går. Jag vet att det finns saker som vill bli sagda men inte vågas så det pikas istället. Det gör mig bara sanslöst irriterad.

Give me one reason to stay here
and I’ll turn right back around..
– Tracy Chapman 

Det gör mig även konfunderad när man får en respons av “det är okej” som senare kommer att visa sig att det tydligen inte var okej alls. Hur gick det där till? Var det när det kom till känna att det faktiskt blev som jag hade önskat som det plötsligt inte var okej längre?
Sen har människor en lustig förmåga att vända allt mot sig själva och ta saker personligt. För det kanske är lättare att göra så än att försöka förstå någonting som man inte fått någon förklaring till? Nya spekulationer som jag inte tänker lägga vikt vid. Mitt eget ansvar ligger vid mitt eget välmående – inte hela jävla världen och inte min familj eller mina vänner heller. Jag orkar inte släta över någonting för att få andra att må bättre. Men jag får erkänna att det var ett misstag att ge ett svar på en fråga för inte så länge sedan när jag uppenbarligen inte visste vad jag vet idag. Jag vilseledde någon av omtanke men det var aldrig min intention.

And sudden I faced
the truth of my dream
My love had only been a picture, a scene
I suppose I needed too believe
Didn’t want too see…
You had never been close to me

En jävla klockren låt för att beskriva min sinnestämning ikväll…

 

 

She’s got her ticket
I think she’s gotta use it
Think she’s gonna fly away
– Tracy Chapman

Du gillar kanske också...

4 svar

  1. Jessica skriver:

    Jag är sån som nästan alltid tar allting så satans personligt. Vet inte varför men det gör jag. Vill man inte umgås med mig eller unviker mig så tror jag direkt att jag gjort nått så jag går och grubblar fram och tillbaka på allt jag sagt, inte agt, kanske glömt nått och gud vet allt plågar mig själv med tankar. Plus blir lite tjatig för jag vill ha ett svar. sen kan jag nog allt bli sur när jag inget får :) .
    Så detta var ju lite nyttigt för mig att läsa ändå även om det inte gäller mig då vi ej är vänner. Men det kan ju faktiskt vara så att när mina vänner verkar unvika mig så är det kanske inte alltid så personligt mot mig. Får hoppas de så kanske jag slipper alla miljoner tankar :P

  2. nina skriver:

    go maddie, hoppas du tar steget någonstans på något sätt och gör det som är rätt för dig! vi har levt i fiskarnas ålder länge nu och därmed stängt våra hjärtan, men detta är ett år då de ska öppnas och låta oss ställa oss upp och ta strid för oss själva. själv gör jag samma sak.

    lycka till!

  3. Andie skriver:

    Jag förstår helt och hållet hur du tänkter och känner, att arbeta med sig själv är inte alltid lätt och människor runt omkring en kan ibland vara väldigt kortsynta och inte förstå att man behöver utrymmet för att bearbeta sina känslor och tankar i lugn och ro. Stå på dig och låt inte någon förstöra ditt arbete med dig själv.

  4. mimmi skriver:

    Håller helt med Andie ovan! De som inte riktigt helhjärtat förstår, är inga riktigt nära och bra vänner. Man MÅSTE få må dåligt eller vilja vara själv ibland! Stå på dig!

    Har under gångna år haft liknande bekymmer, det har gjort mig sååå irriterad att folk liksom inte riktigt tycks fatta!
    Hur svårt kan det fucking vara att fatta. Att förstå och respektera sin vän, är samma som att visa sin kärlek!

Har du nån tanke? En åsikt? Lämna en kommentar så blir jag glad!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

WP2FB Auto Publish Powered By : XYZScripts.com