Tredje gången gillt? (mitt tredje äktenskap)

Evig KärlekOm jag nu mot förmodan skulle få ett tuppjuck och gifta mig igen, för en tredje gång, så tänker jag slå på stort den gången, för tro mig – det blir fantamig den sista. Och ni vet vad de säger – tredje gången gillt..?
Gifter jag mig igen så skulle jag föredra om det blir med mannen som följer mig till mitt sista andetag för jag orkar inte betala fler skilsmässor.

Mina tidigare bröllop var nästan löjliga.
Tillåt mig en kort briefing.

Bröllop #1 med mannen jag inte älskade, då jag tog det jag kunde få och ville hålla fast vid det.
Vi gifte oss hemma i vårt vardagsrum. De enda inbjudna var våra respektiva föräldrar, min makes bästa vän i egenskap av musiker och min makes syster till präst och hennes fru, likaså präst. Det var en intressant upplevelse. Jag bar en beige gigantisk tunika och jeans som jag vill minnas min pappa fick hjälpa mig hitta då det var svårt att hitta jeans när man bar storlek 56. Musikern sjöng ”Time in a bottle” till sin aukustiska och visst kunde det varit romantiskt och alldeles underbart, om inte.. kärleken var som bortblåst. Jag lurade honom och jag lurade mig själv, det var dömt att misslyckas. Det var inte jag. Jag totalvägrade att byta bort mitt efternamn som jag själv tagit från farmor (Ekenstéen) så han tog mitt.

Bröllop #2 med mannen jag älskade men tog utav fysisk anledning då jag ville ha samma namn som min son.
När vår son föddes envisades hans pappa med att vårt barn skulle bära hans efternamn, det var hans stolthet. Han envisades även med att vår son skulle omskäras då det var tradition i deras släkt. Jag motsatte mig omskärelse men kompromissade med att han kunde få hans efternamn. Så blev det. Efter ett tag bestämde jag mig för att jag ville ha samma namn som mitt barn, för att understryka familjeenhet, att han är mitt barn. För att slippa den kostnad skatteverket tar vid namnbyte bestämde vi oss för att gifta oss. Jag ringde till kommunen och bokade tid för vigsel i rådhuset på det nybyggda kommunhuset och datumet jag valde var den 1 april. Dömde jag det omedvetet själv?
Vi gick ner, make #2 höll vår son i famnen när vi sa våra ”Ja” och jag fick hans efternamn och gav upp mitt släktnamn. Jag var nu en Hirschberg. Bröllopet var inte ett dugg romantiskt. Det var stelt och känslokallt. Vi firade inget, vi berättade inte för någon.

Jag är inte särskilt kristen, in fact, jag är inte kristen alls så ett kyrkligt bröllop är uteslutet. När/Om jag gifter mig för en tredje gång ska det ske på MITT sätt, som JAG vill ha det, annars får det va så. Och om jag valt rätt man så kommer han tycka detsamma som mig.

fw5082.jpgJag vill gifta mig i naturen, helst i en vacker skog. Jag vill gifta mig på natten, i månens ljus. Jag vill inte bära en sedvanlig oskuldsfull vit klänning, min ska vara svart – svart som natten  med inslag av violett och/eller blodröd satin. Våra löften till varandra ska vara ljuv lyrik vi skrivit åt varandra och de ska viskas i midnatts timme. Våra vänner ska stå överallt omkring oss med levande ljus och kärlek i sina hjärtan. Vår vigselförättare ska binda oss. Våra ringar ska vara egendesignade – ingen ska någonsin ha skådat dess like. Mitt nästa bröllop ska inte kåras utav något nytt, gammalt, blått eller lånat utan istället av moder naturs egna egenskaper som luft, vatten, eld och jord. Musiken som ska spelas ska vara lugn harmonisk med egna instrument – inga steroanläggningar eller dylikt, bara aukustisk musik, ljuvt i bakgrunden. Gärna flöjter, in fact, gärna keltisk musik.

Det är lite av mina drömmar i alla fall.. alla är vi olika.
Och som toppen på kakan/tårtan, kanske några av dessa är mer min stil?

funny_wedding_cake_top.jpg alt_weddingtopper.jpg 1006-7142-funny-cake-topper.jpg

Lämna ett svar till GirlGoesMom Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

16 tankar om “Tredje gången gillt? (mitt tredje äktenskap)”

WP2FB Auto Publish Powered By : XYZScripts.com