ante omnis mea familia

Trimmern = ångest

Denna helgen är det bonnamarknad i Staffanstorp, lilla byn där jag bor. Markanden arrangeras årligen och det bjuds på det sedvanliga marknadsstånd och tivoli med massa uppstöllningar, drillflickor och annat gott. Detta året har jag inte möjlighet att delta men min mamma fick med sig en summa att spendera på karuseller och småsaker till pojkarna. Det är det minsta jag kan göra för mina barn.

Vädret lämnar oss inget uttöver att önska. Idag är både pojkarna och jag sommarklädda. Kan ni tänka er missmaddis i denna outfit, haha. Why not, who gives a shit.

Det syns att vi är en hel familj, pojkarna är nästan lika "gaddade" som mig, hah. Sådan mor, sådana barn. Hell yah!

Dte börjar bli dags för att klippa håret på pojkarna. Jag fasar. Jag fasar men inte lika mycket som pojkarna. Mina vänner och min mamma flyr fältet  då hårklippning kommer på tal, de klarar inte av att bevittna denna händelse men pojkarnas skrik och gråt och deras envisa mamma. Så det blir till att köpa ett bälte jag kan spänna fast dem med och bakbinda dem med så att jag kan dansa en sväng över deras huvuden med trimmern. Aj, aj aj..

Lämna en kommentar!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

18 tankar om “Trimmern = ångest”