Uppenbar tjockis

Jag tänker inte alls på det där längre. Någonstans har jag fått för mig att det står skrivet i min panna, att det syns på mig och att människor gör sig till och gör sig dummare än vad de är när de tappar hakan och blir förvånade och min reaktion känns mest som "dö’h.. hallå..? Det ser du väl".
Jag snackar om min viktminskning. Att jag varit fet som fan.
Jag vet inte hur vi kom in på det men samtalet i ära, på dagis med fröknarna på Laaiti’s avdelning,  ledde till att jag nämnde att jag gått ner över 70 kilo, att jag vägt 122 kilo. Och fröknarna tappade hakan och kunde knappt tro det. De har alltid sett mig som den lilla nätta mamman. Yeah right. Jag? Fröken sa att hon alltid sagt att pojkarna måste ha fått de där lilla nätta efter mig. Not likely.
Och en del av mig undrade varför de såg så förvånade ut för. Det är ju (för mig i alla fall) uppenbart. Har de missat något? Ibland får jag ju för mig att det står skrivet i min panna. Och om inte där så på mina sladdriga, hängiga överarmar. Det är ju uppenbart att jag är en tjockis!  Men jag lovade att ta med bildbevis så det får jag göra i morgon bitti.

Häromnatten låg jag i min säng och kollade på film. Jag satte igång Sex and the city filmen på datorn och mös med mina 5 kuddar och mitt dubbeltäcke och klockan var runt 01:00 när jag hörde små tappande steg från hallen och sen kom Phini in i mitt rum och kröp upp bredvid mig. Han hade somnat halv sju i soffan och jag hade inte lyckats skaka liv i honom, ens när jag bar in honom i sin säng. Så det var givet att han skulle vakna tidigt men klockan ett på natten kändes lite overkill.
Hans huvud vilade på min arm som om den vore en kudde och han tjattrade sådär som bara barn kan. Jag satte mig upp och Phini satte sig bredvid mig och han njöt i fulla drag av vår alldeles egna tid, bara han och jag. Så jag lät honom vara uppe och se film med mig. Mitt i natten. Och det var så mysigt, kan ni tro! Vi såg klart på filmen tillsammans innan  jag gick upp för att förbereda kaffekokarn, ta en sista cigg och borsta tänderna innan jag kröp ner i sängen bredvid min son som somnade gott igen.
Och igår kväll, när pojkarna skulle plocka upp leksakerna blev det plötsligt knäpptyst. Och när det blir så tyst  vet man att någonting är på gång. Jag var säker på att de hittade på jävelskap men det visade sig att de hade krupit upp i sina sängar. Laaiti hade somnat men Phini låtsades. Så han kom upp, jag borstade hans tänder, sen satte vi oss i soffan i vardagsrummet där jag hade 13 levande ljus tända. Och vi mös. Och Phini njöt åter igen av vår tid tillsammans. "Mamma, nu myser bara du och jag igen själva! Dessa gyllene tillfällen. Dessa små stunder som gör ALLT värt det. När barnen visar kärlek och omtanke, när jag får den uppskattning som mamma, att jag gör rätt. När de uppskattar mig.

Idag ska jag träffa min nya tatuerare. Han ska ta en titt på mina armar och komma underfund med vad som behöver göras och hur mycket jag ska betala för det. Detta är ett projekt som legat på is och långt nere på min prioteringslista och det känns som om jag kan börja med detta nu. Why not, liksom, jag har så mycket på gång redan som kostar massa pengar, kan likväl få ALLT överstökat, körkort, glasögon, gaddar. Och leva på nudlar ett tag.

Så det så.

Du gillar kanske också...

8 svar

  1. Andie skriver:

    Låter som ni har riktigt mysiga stunder ihop du och barnen. Och jag önskar dig lycka till med tatueraren och att ni kommer fram till ett bra resultat.

  2. ninna skriver:

    hmm..kan nog tänka mig att man fastän man är smal ser sig själv som tjock.
    Dock har jag ju varit pinnsmal visserligen för över 9år sedan men ändå, minns när vi flyttade tillbaks hit till hålan igen, man var allt rädd för vad folk skulle tycka och tro, menar gå från pinnsmal till detta? Jag skäms det gör jag faktiskt. Ser jag någon gammal skolkamrat tittar jag mer än gärna på andra hållet för att jag ”tror” att dom inte kan se att det är jag.
    Många säger ju, jamen det är ju BARA till att gå ner i vikt.
    Vadå BARA till och?
    Sånt gör mig förbannad. Även en annan sak som gör mig förbannad är att det finns dom som anser att dom som genomgår en OP för att gå ner i vikt väljer den lätta vägen.
    Jag anser att ingen väg är den lätta. Att klara av att behålla vikten och verkligen kämpa med att äta rätt efter en OP för att inte sabba alltihop igen är lika jobbigt som för dom som bantar..

    MEn jag förstår personalen på dagis, hade heller aldrig kunnat tro att du vägt 122kg *cheer*

    Låter Mysigt med egentid, känner att min 2.5 åring med behöver det speciellt när lillasyster lagt sig för kvällen. Får nog införa en dag då hon får lov att vara uppe längre och mysa och titta på film med oss *kjerlek*

  3. Therese Anerland skriver:

    Om jag inte hade läst din blogg innan så hade jag inte heller kunnat tro att du har vägt 122 innan.
    Det syns inte alls på dig.
    Min ena granne har gjort magsäcksoperation och på henne syns det att hon har varit stor.
    Kan förstå att dom mysiga tillfällena är speciella.
    Lycka till hos tatueraren.

  4. miss attitude skriver:

    Den där stunden med ditt barn lät hur underbart som helst. Så mysigt! *yay*

  5. frida skriver:

    guuud så mysigt! längtar verkligen tills min son blir så pass stor att man kan sitta/ligga o mysa,prata m.m. ett liten barn kan inte ligga still så länge och vill jju upptäcka världen. bara det att ens eget barn springer fram o kramar en måste vara heeelt underbart!

  6. Emma skriver:

    *kjerlek* Eller så kommer du hem på lasagne och massa annat med kidsen och får matlåda med dig hem…:D

  7. Karin skriver:

    Jag är inte förvånad att dom inte sett det på dig. Det syns inte. Inte ens om man vet om det!

    Svar: Tja enligt kommentarer jag fått är ”kändisen” en ”medioker rappare” som uppmanat folk att storma slottet och våldta prinsessan Madeleine för en 10-12 år sen…

  8. Jessica skriver:

    Det är ju inget direkt man tänker på så direkt när man träffar dig. Men det slog mig senare att du har fan bantat nått enormt… Och jag kan verkligen inte fatta att DU har varit tjock. Det går liksom inte riktigt att föreställa sig. Det är verkligen en stor eloge till dig som lyckades och lyckades så bra

Lämna en kommentar!