ante omnis mea familia

Uppskattning

Igår fick jag ytterligare ett blodsockerfall delux. Det har blivit värre efter graviditeten. Jag är ju diabetes-friskförklarad och har mig veterligen inte högt blodsocker men blodsockerfallen kommer oftare och oftare och det som skrämmer mest är dels att jag är hemma ensam med små barn (den veckan med 3), och att jag inte känner av det lika tidigt längre.
Igår började få lite känning när mitt socker låg på 1.9.
Sen var det brått att få upp mitt socker. När jag väl hade återhämtat mig kände jag mig mörbultad.

Jag hade lovat tjejerna att vi skulle shoppa. Kan hända att jag överför mitt intresse till barnen!
Vi gick till nyöppnade Dollarstore som ligger 5 minuter härifrån. De fick välja massa grejor och var lyckliga (=lycklig mamma) och vi köpte lite grejor till både pojkarna och Magnus.

På kvällen innan Laaiti skulle gå och lägga sig sa han ”Mamma, TACK för alla grejorna! Jag blev så glad att jag nästan blev ledsen. Jag UPPSKATTAR dig, mamma”

Det gjorde allt värt det. Att få höra de orden från min älskade 9-åring, så genuint.
Att då köpa saker till barnen gör nog mig mer lycklig än dem – när de uppskattar det och blir glada.

Jag VET att mina barn är bortskämda. På olika sätt. De får så mycket av allt, både saker och kärlek. Men de får även uppfostran. Jag/Vi försöker i alla fall. De kommer inte undan med fel beteende, de tillrättavisas alltid. Att hitta balans är inte alltid lätt. Att välja sina strider är väsentligt.

Sidetracked, ja..
Men min poäng är, att det betyder så mycket att få uppskattning av sin barn. En mamma behöver det.
Magnus ger mig uppskattning, kärlek och uppmärksamhet dagligen. Jag önskar att mina söner ser detta och lär sig av honom hur man behandlar sin kvinna med respekt. Han är en fenomenal förebild.

Nu gråter Keeron. Han behöver MIN uppmärksamhet!

Ciao!

Lämna en kommentar!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

En tanke om “Uppskattning”

%d bloggare gillar detta: