Utvecklingsamtal – Jag fick det verifierat.

När jag lägger ihop ett och ett och tänker tillbaka så är det ganska självklart och därmed nu verifierat min tes om att barnen har det bättre utan sin ”pappa”. I morse på utvecklingssamtalet med Phini’s fröken på dagis fick jag höra om hans markanta utveckling, hur fröknarna tillsammans förundras över detta jättekliv som Phini tagit på bara några månader och hon hade bevis att ge mig med.
Min son har i stort sett tagit 5 steg i ett enda stort kliv.

När fröken först undrade när jag hade tid att sitta ner och prata tillade hon att det är ju faktiskt mycket som har hänt på bara några få månader som hon ville berätta. Det gjorde mig lite nyfiken naturligtvis eftersom hon distinkt påpekade det. Jag anade att det var något hon ville berätta.
Jag har varit orolig om hur det har tagit på Phini med seperationen från sin ”pappa” som övergivit dem och gjort dem besvikna. Han har ju inte sett sin ”pappa” sedan maj i år (lägg maj på minnet) och trots att han inte visat så tydliga tecken som Laaiti har gjort så tog jag det inte för givet att allt var okay för den sakens skull – jag tänkte, att han kanske säger eller visar något på dagis? Vilket han faktiskt inte gjort. Han pratar knappt om pappa på dagis, fick jag veta.

Fröken hade med sig Phini’s pärm. Jag hoppas att det är sedvanlig rutin på alla dagis, där fröknarna följer upp barnens utveckling och loggar det, som på mitt dagis. Phini har en egen pärm med utvalda teckningar, handavtryck och uppföljande intervju frågor.
Fröken började med att visa mig en intervju gjord i april i år. Frågorna är enkla som ex ”Vad heter du, hur gammal är du, vem bor du med”. Phini’s svar, då i april var irrelevanta. På frågan Vad heter du svarade han något i stil med ”Blå”. Frågan om Hur gammal är du kunde han svara köttbullar på. Irrelevanta svar. Hon berättade att han då var tillbakadragen, hela det första halvåret i år. Han var tillbakadragen, tog inga initiativ och lät ingen röra vid honom. Han fick utbrott och blev väldigt lätt ledsen så fort en fröken ex sagt ”nej” till honom. Så var det hemma med. Han var enormt känslig med mycket ilska och upprörda utbrott.

Phini JayNär fröken då gjorde den intervjun i april diskuterade de emellan varandra och ställde sig frågan om han verkligen förstår så lite.. de undrade om de skulle prata med mig om det men beslöt att låta sommaren gå för att se om någonting händer.
Och när de sen gjorde ännu en intervju i Oktober förundrades fröknarna om hur min son mognat och vuxit, så mycket på så kort tid. Alla hans svar på denna nya intervjun var relevanta och korrekta. Hon berättade om hur han har blossat upp till en sprudlande glad pojke som tar initiativ, leker med de andra barnen, är med och bestämmer och sällan visar det temperament han gjort tidigare. Numera kan man säga ”nej” till honom utan att han slänger sig på golvet och skriker. Utvecklingen är markant och enorm och när man ser på intervjun gjord i april och jämför med intervjun från oktober.. så är det ganska självklart för mig att han har utvecklats bättre sedan han inte haft någon kontakt med sin ”pappa” varav den sista gången han såg honom var precis efter den första intervjun.

Det var en enorm lättnad för mig att höra hur han har utvecklats så enormt på bara några månader. Det har egentligen inte kommit vidare successivt utan mer PANG BOM. Hon nämnde vissa saker som jag inte ens tänkt på men som faktiskt stämmer. Det där med utbrotten till exempel. Hur mycket lugnare han har blivit, hur mycket han egentligen kommunicerar nu. Phini pratar mycket mer och mycket bättre nu. Vi för dialoger med varandra. Han har blivit en riktig liten pojke och det sista av babystadiet är bortblåst, det finns inte ett spår av det alls.

Laaiti har också, trots den psykiska delen, utvecklats enormt och det påpekart många ofta. Att han pratar SÅ BRA för en tvååring. Mycket av det tackar jag faktiskt Phini för. Laaiti ser upp till Phini och ska göra samma saker som brorsan, säga samma saker som brorsan. Även Laaiti är på väg att bli en liten pojke och släpper mer och mer taget om babystadie.

Allt blir mycket lättare för mig nu när pojkarna växer upp. Det blir lättare att förklara saker för dem och visa de saker. Det blir lättare att lära de saker med.

Det går inte att beskriva hur det känns att få möjligheten att följa mina barns utveckling. Att se hur de förändras och blir killar. Allt de lär sig. Det är enormt fascinerande och intressant. Saker de inte kunde för en månad sedan klarar de nu galant. Saker jag aldrig trodde de skulle säga eller göra kommer nu. De är bägge två mitt uppe i en enorm utvecklingsfas och det är nu det gäller att leda de rätt. Och det är upp till mig vad de ska bli.

Det bästa som kunde hända (jag undrar om jag någonsin trodde jag skulle ta mig dessa ord i min mun) var inte bara att deras ”pappa” lämnade oss utan även att han gav upp vårdnad OCH umgänge för det står klart och tydligt för mig att han hämmade deras utveckling. Tro fan det när han inte ens kunde kommunicera med sina barn, hans stolthet stod ivägen för att han skulle ens prata med de på deras modersmål.

Och jag som trugade att han skulle träffa Laaiti för att Laaiti mådde dåligt av seperationen – när jag nu ser att de har det bättre utan honom i sitt liv. Tur i oturen att deras pappa sket i det och inte träffade honom. Så för att främja mina barns utveckling behöver de inte honom alls och det har jag fått bekräftat.

”För ditt eget bästa” har fått en ny innebörd för mig. Jag vet att det låter hårt och kallt att säga att de inte ska få träffa sin pappa. Men vad ska jag göra – deras pappa vill inte träffa dem iheller ju. Och jag märker att barnen utvecklas fortare och bättre när han inte har någon influens/kontakt alls.  Ni känner till historien, gör ni inte det så gå igenom min gamla blogg.

Du gillar kanske också...

20 svar

  1. Anna skriver:

    Man läser så ofta om barn som far illa och tar skada på olika sätt. Det var så otroligt skönt att läsa en sådan här berättelse för omväxlings skull. Jättehärligt att det går så bra för din son!

  2. Linda S skriver:

    Roligt att pojkarna verkar må bra och att dom utvecklas!!!
    NI klarar er bäst själva låter det som!!!

  3. Anna skriver:

    gud va roligt att det gått så bra för barnen.. :) Roligt när man ser att det händer något posetivt.. :)

  4. MansonDust skriver:

    Här har de också pärmar & så tar de kort på barnen hela tiden då de pysslar. :) Skitkul att kika i. :D Kul att det går bra för barnen !

  5. Jessica skriver:

    Har följt din blogg ett tag. Både här och innan dess på lunar. Och jag har förstått för länge sen att den mannen klarar dem sig bättre utan. Sen är det skitsorgligt att han gör som han gör, men i grund och botten så är det verkligen hans förlust

  6. Starsprinkle skriver:

    Åhh,så underbart o läsa att barnen mår såå jäkla mkt bättre nu utan ’pappsen’.
    Vilket är rätt logiskt!
    Här har de också pärmar med deras utveckling,teckningar och annat smått o gott..massa skoj o se hur de utvecklas ju :)

  7. Caroline skriver:

    Gud så roligt att läsa..!! Jag minns ju Phini som den där pojken som bara slängde sig och skrek!! Men guud vad roligt att han blivit gladare och mer positov=)!! KRamar

  8. Tale skriver:

    Så fint at det går så bra med barna! Som mor er det jo alltid godt å få det verifisert fra noen annen!

  9. MansonDust skriver:

    Btw, jag länkar till dej med din banner nu.

  10. Carita skriver:

    Åh vad härligt att höra att det går så bra för pojkarna :)

  11. Marie skriver:

    Vad skönt att höra att allt går bra :D

  12. Ellen skriver:

    Underbar läsning! *krama*

  13. GirlGoesMom skriver:

    Hemskt, men förmodligen sant är att barnens pappa hämnade deras utveckling. FRAMFÖRALLT genom att han gjorde ert hem otryggt, oroligt och allt annat än utvecklande. Men en stor del är säkert det faktum att han vägrade att prata svenska med barnen. Hur skall de då förstå vilket språk det är som gäller? Jag är GLAD att saker reder ut sig för er.. tråd efter tråd nystas upp ur ert garnnystan av trubbel och påroblem. Snart finns bara en rak, röd tråd av familjelycka kvar!

  14. Aleexandra skriver:

    Gud va kul att läsa att det gått framåt :)
    Och sen med att det kan verka hårt att du inte tillåter umgänge med deras far är faktiskt inte det, min mamma kom till en punkt efter 15 år av försummande med mig , att jag inte fick ha kontakt med honom , sen när jag blev myndig fick jag välja själv, jag är tacksam för min mamma gjorde så , jaG MÅDDE MYCKET BÄTTRE, när jag slapp honom !

  15. Ninna skriver:

    jätteskoj att läsa att det går så bra för barnen och att dom faktiskt vågar komma ur sitt skal mer och mer.
    I ert fall stämmer det ju verkligen att barnen har det mkt bättre utan sin pappa. Kanske till o med det bästa som faktiskt kunnat hända? för hur hade dom varit om livet varit annorlunda och om barnens pappa fortfarande bott hos er???

  16. Ulrika skriver:

    Så skoj att det går bra för barnen, även om det beror på att deras pappa lämnat dom med allt vad det innebär..

  17. Teres/Bidosa skriver:

    ihhh, jag ska på samtal för min stora tjej på onsdag! Jag undrar oxå hur förskolepersonalen ser på Moas utvecklig efter separationen vi gått igenom…

  18. helena skriver:

    Nej, det är inte ”hemskt” att konstatera det du gjort; att dina killar klarar sig _bättre_ utan sin biologiska pappa (en pappa i någon annan mening än rent biologiskt verkar han ju inte vara). Ibland är det sådär. Det finns idioter. Och det finns människor som inte lämpar sig för föräldraskap. Du verkar ha råkat ut för en person som drabbats av båda delarna …!
    Du är stark. Det kände jag i studion och det läser jag om nu. Kom ihåg det.

  19. Malin skriver:

    Vad kul att höra att det går bra för pojkarna!! Sen det dära med pärmar på dagis/förskola det har nog alla förskolor infört nuförtiden just därför att de kan se vad barnen kan och inte kan….

  20. MaddeMad skriver:

    1+1=2 2+2=4 4+4=8 8+8=16 etc….. Klart att han ska må bättre OCH utvecklas… DET säger sig själv *JÄTTEGLAD*

Lämna ett svar till Starsprinkle Avbryt svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.