Vad gör man med en rödhårig unge?!

“Tänk om man får en RÖDHÅRIG unge?! Vad fan gör man då?!”
Värsta skräcken. Är jag den enda som har tänkt och sagt så? För det vore ju det sämsta jävla utgångsläget. En rödhårig unge. Och jag sa alltid att jag minsann ALDRIG sett en söt rödhårig unge.
Sen vet vi ju att statistiken säger att rödhåriga blir lättare mobbade. Och jag kan med handen på hjärtat säga att alla rödhåriga jag känner (med undantag från EN) har blivit retade för sin hårfärg. Åtminstone nån gång i sitt liv. Och som JAG känner till rödhåriga är de oftast något tillbakadragna och klassens plugghäst och största mesen som man kastar suddgummi på. Åtminstone de rödhåriga killarna.
Jag vet jag låter fördomsfull. Och det trots att min första make hade en kalufs som man kunde missta för en hårig morot. Han hade glasögon med. Och han hade blivit mobbad. Sen har vi motsatsen till honom – hans mobbare. Som också har en morotsfärg till huvudbonad. Undantaget. Min vän Björn. Som jag retar på skoj ibland för att han är rödhårig. Så ja, det är inte konstigt om man börjar undra om min dotters anlag när man vet att en av mina närmsta vänner är en rödhårig kille. What if..! ;)

Och det var först när Nina och jag diskuterade saken, som hon slog huvudet på spiken när hon sa “hellre en rödhårig flicka än en rödhårig pojke” och ja, det ligger lite i det.
Nina har också en orange ton i sitt hår. Men jag har svårt att placera henne i MIN kategori “rödhårig” – för hon är så gudomligt vacker med sitt långa hårsvall. I min värld är ju rödhåriga fula som stryk.

Och så visar det sig att min dotter har rödlätt hår och det är en stor “risk” att hon därmed växer upp och blir en rödtott. Så jag tar mina ord och kör upp det i arslet – ja, vad GÖR man när man får en rödhårig unge? Man kan faktiskt inte göra så mycket. När man ringer adoptionsbyrån i hopp om att kunna dumpa ungen där får man bakslag så fort de får veta ungens hårfärg. Tydligen finns det ingen marknad för de barnen, ingen vill adoptera en rödhårig unge. Och att sätta ut annonser är tydligen olagligt. Åtminstone om man vill sälja eller skänka bort en unge. Och det går inte heller att stoppa tillbaka henne där hon kom ifrån. Och absolut inte att färga håret på henne – ammoniak VS bebis är förmodligen ingen bra kombination och det föreligger en större risk än vad jag är villig att ta, att jag hamnar i en cell. Antingen i häktet eller på psyket. Kanske kan man raka av det? Ack! Och gubbfrissan sen.. ! Whoa.. Hon fick inte de bästa förutsättningar, flickebarnet.

Men vet ni vad – hon må vara rödlätt och hon kan bli hur rödhårig som helst, för hon är så jävla söt. Hon kan ha grönt hår, lila hår, gult hår for all I care. För hon är så jävla söt och jag älskar henne gudomligt mycket. Med gubbfrissan (som påpekas ofta från alla håll och hanter) och den rödlätta tonen.

Det enda jag behöver förbereda mig på är det typiska humöret för de rödhåriga (Jepp, ännu en fördom!). De kan vara några aggressiva jävlar. Och med anlag från MIG och hårfärgen vågar jag inte ens föreställa mig hennes tantrum som komma skall.

Så jag är nyfiken på hur hon kommer att se ut. Rödhårig? Bruna eller gröna ögon?
Kommer hon nånsin få MER hår..?! och framförallt, kommer det jämna ut sig?!
Hahaha!! Kolla in läget.

Kaeli (7) Kaeli (10)

Kaeli (83)

Fria kommentarer – nu när jag har blottat strupen: Skjut mig.
Alla ni föräldrar till rödhåriga ungar, alla ni rödhåriga själva: Skjut mig.

Lämna ett svar till Ebba Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

40 tankar om “Vad gör man med en rödhårig unge?!”

WP2FB Auto Publish Powered By : XYZScripts.com