Vad ska jag med KÄRLEK till, jag har det ju så bra.

Det blev en bra dag igår, med Cindy på jobb. Men det var en lång dag för mig och jag var astrött när jag kom hem. Jag gick upp runt 7 på morgonen, gjorde oss iordning och lämnade killarna på dagis, gick hem till Emma och körde iväg. Vi satte oss på ett fik och pluggade teori lite och körde sen till mitt jobb. Jag jobbade fram till 20 och hade turen att en kund/vän-till-en-vän erbjöd att köra mig hem. Jag var hemma vid halv nio istället för halv tio om jag hade tagit bussen. Så skönt det ska bli när jag har mitt körkort i handen.

Idag ska bli en kul dag på jobb. Idag är vi tre. Cindy, jag och en snubbe. Jag känner inte honom ännu men det kommer onekligen bli en intressant dag.

Idag ser min dag ungefär likadan ut som igår. Jag har nyss lämnat kidzen och ska ta mig hem till Emma. Ni anar inte hur jag tackar min lyckliga stjärna att jag har Emma i mitt liv. Hon pushar mig och leder mig och det kan inte gå fel när hon finns här för mig. Om det inte vore för henne hade jag förmodligen gett upp allt vad heter körkort och bil för länge sen. När jag blir miljonär ska hon få en present som heter duga.

Så allt det där funkar i mitt liv. Det går på rätt väg. Jobbet funkar bra, kidzen funkar bra, körkort grejen går på rätt väg.. Det är bara en aspekt i mitt liv där jag är förvirrad och velig. För velig är någonting jag absolut inte är annars så det grämer mig lite att jag inte kan bestämma mig och ta tag i denna biten. Kärlek. Ena dagen känns det bra och jag vill, jag vill, jag vill. Och det behöver inte ens bli en ny dag förrän jag ångrar mig och vill mest lägga benen på ryggen och skita i det. Det är ju så jävla jobbigt. Jag vet inte ens vad jag själv vill, hur kan jag då begära att andra ska veta vad de vill…?  Det finns alldeles för många gråzoner när det kommer till kärlek och jag är inte bra på de nyanserna. Antingen ÄR det eller så är det INTE. Kan det inte bara vara så istället..?

Idag är en sådan dag när jag mest känner “det kommer inte funka ändå, jag vill inte, jag orkar inte” – på den aspekten av mitt liv. När det kommer till relationer till andra människor, där jag inte har kontroll och kan bestämma, då går allt åt helvete. För med mitt jobb har jag kontroll och koll, med mina kidz har jag kontroll och koll, med min ekonomi har jag kontroll och koll, hela mitt liv. Men inte relationer och definitivt inte över andra människor.. Och det är alldeles för jobbigt för mig och jag undrar om det ens är värt det? För jag har ju det så bra utan.

Du gillar kanske också...

7 svar

  1. jane skriver:

    *cheer* hejhej..god morgon..fin blogg du har!!! *cheer*

  2. alma skriver:

    Thats the way loooove goes… hoa! thats the way love goooes…! *harrt*

  3. Therese Anerland skriver:

    Vad är det som gör att du inte vill? Är det rädslan över att bli sårad/lämnad?
    Det är värt att satsa.
    Ibland måste man släppa taget om skyddsmuren och låta någon annan komma in.
    Tro mig det finns inte bara ruttna karlar där ute.

  4. maria malmgren skriver:

    …glöm inte… det blir till vad man gör det till…. Endast DU kan göra förändringen i ditt liv….

  5. Kicki skriver:

    *yay* Du har ju jättemånga bra relationer till dina vänner! jag förstår inte varför du inte vågar ha en bra relation till en man *vetej* . Du analyserar väl inte sönder relationen innan du släpper in en ny vän? så tänk inte så jävla mycket utan ta det så som det blir! *clap*

  6. Anna skriver:

    Hej du fina själ!
    Förstår din känsla och vet du, jag är medlem på en sajt som heter http://www.personligutveckling.ifokus.se
    Där finns en coach som har vuxit upp i dysfunktionell familj som delger mycket och har en mycket omtyckt Distanskurs där som handlar just om medberoende och maskrosbarn.

    Titta om du har intresse för att hitta kärleken igen.

    Lycka till.
    /Anna

Har du nån tanke? En åsikt? Lämna en kommentar så blir jag glad!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

WP2FB Auto Publish Powered By : XYZScripts.com