Var ska jag börja..

Det känns tungt att andas. Jag känner varenda andetag. Det är tungt.
Det är överväldigande. Allt är mig övermäktigt och oftast känner jag mig både maktlös och hjälplös. Detta året har hunnit ikapp mig och jag hittar ingen sköld nära tillhands. Jag ber om lugn och ro och jag önskar så innerligt att få kunna komma till ro. Att kunna andas utan ansträngning.

Nej det känns inte bättre. Det känns inte bättre alls – hur skulle det kunna det när ingenting har förändrats? Jag gör det jag kan. Mer än så kan ingen begära.

Och samtidigt som min kropp inte riktigt vill återhämta sig lika fort som jag hade velat så faller mitt psykiska välmående i samma takt och allt detta som alla vanliga vardagsbekymmer känns tyngre än vanligt – jag orkar ju inte. Var ska jag börja? Vilket ska jag ägna min fattiga energi åt?
Min kropp som ger upp eller mitt närstående vansinne? Eller barnet som har det jobbigt i skolan eller läkarbesöken eller ekonomin eller den närstående julen?
En sak i taget säger man.
Men allt behöver mig. Jag måste göra allt. Och jag måste göra det själv. Ingen annan kan ta mina läkarbesök, uppfostra mina barn och ta hand om mitt vardagsliv.

Detta året har hunnit ikapp mig. Och jag hinner inte med och orkar inte med att beta av allt.
Jag gör det jag kan. Jag vet inte vad allt beror på men jag söker min anledning – min förklaring så att jag kan lösa det.
Kurator..
Skippa hormoner som KAN vara bidragande orsak.
Skippa all medicin som KAN vara bidragande orsak.

Och murphys lag säger..
När jag har det som jobbigast.. Så ska det adderas mer.

Julen är stressigt som det är. Min son har det väldigt jobbigt i skolan vilket är stressande för oss bägge. Mina tramadol ska sättas ut för de gör mig en jävla björntjänst och det är stressande.

Ännu ett andetag.
Ge mig sinnesro.

20121126-192644.jpg

Du gillar kanske också...

7 svar

  1. Helen skriver:

    Hoppas du snart får styrkan åter och att situationen i skolan blir bättre.

  2. Ulrika skriver:

    Vet inte vad jag ska skriva :(

    KRAM!!

  3. Jenny skriver:

    Vad du ska göra vet jag inte. Utnyttja nätverket runt dig. Be om hjälp av föräldrar och vänner. Kontakta soc för avlastning. Ja jag vet inte.. Jag hoppas du mår bättre snart.

  4. Sandra skriver:

    Tråkigt att läsa att du mår så dåligt! Sätt fram julsakerna o låt barnen pynta fritt :)) kanske inte blir det snyggaste men barnen kommer vara stolta och du slipper dra i det :)) beställ julklappar på nätet så slipper du fara runt. Kanske finns där en annan vuxen som kan hjälpa din pojke med skolproblemen?!?!? Lite tips från mig, men det kanske inte passar in hos er!! Krya på dig och försök att strunta i de där sakerna som inte är så viktiga, vet att det inte är lätt men fortsätt kämpa! Du fixar detta!!!! Du e stark!! Kom igen Maddis!!! Kämpa!!! Du kommer klara dig igenom detta!!! Kämpa!!!!

  5. Madde skriver:

    Men gumman då, de känns jättetråkigt att inte kunna göra något. Sandra skrev något om att be om hjällp från andra. Självklart är det en superbra idé, speciellt när det gäller ben i skolan. En manlig vän som du litar på, kan den hjälpa dig och dina barn? Björn kanske?
    När livet känns skit är de bara att bita ihop och sänka tempot litegrann, de behöver inte va julfint överallt. Om du vill att de ska vara de, fråga barnen om de vill pynta fint på sitt sätt?
    Förstår nog kanske din känsla, men ändå inte.
    Du klarar mer än du tror, kämpa på! JAG tror på dig!
    kram

Har du nån tanke? En åsikt? Lämna en kommentar så blir jag glad!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.