ante omnis mea familia

Vecka 38 idag, men vänta liiiiite till.

Godmorgon! Som ni förmodligen märkt ser bloggen lite annorlunda ut. För vissa är den ändå något familjär. Jag tyckte att det var dags för en liten förändring och jag gillar faktiskt denna stilen, med de senaste inläggen där uppe. Bloggen ses bäst i Internet Explorer, vissa funktioner funkar inte i Firefox, som exempelvis menyn till sidorna, men jag har inte ork att sitta och pilla med koder i evinnerligheter.

Helgen har gått bra. Laaiti blev firad och fick presenter och tårta och han var nöjd och glad med det. Mina föräldrar hade köpt en cykel till honom så nu är det dags att lära honom cykla utan stödhjul men det får dessvärre bli ett projekt tills efter jag fött barn.

Phini är på utflykt idag, med skolan. Jag kom på det igår, att jag hade glömt köpa matsäck när jag var på ICA på morgonen och jag hade så förbannat ont mot eftermiddagen när jag kom på det att promenad till ICA och bära påsar var ganska uteslutet. Så jag ringde Tessi för att fråga om hon hade tid och lust att köra mig till affären men hon föreslog att jag kunde köra själv och låna hennes bil. Så det gjorde jag och jag tyckte det var kul som fan att få köra en annan bil. Vilken skillnad det är från bil till bil.. Men det gick bra, jag kom både fram och tillbaka och med matsäck till pojken som han själv hade fått bestämma. Jag sa dock nej till kakor, jag tycker inte det hör hemma i en matsäck.

Idag är det även dags för Laaiti’s 5-års kontroll på BVC. Jag är inte orolig, men förväntansfull att se om han är där han ska vara. Klart han är. Laaiti är dock inte lika förväntansfull som mig och om han hade kunnat slippa hade han med största sannolikhet gjort det. Men dit ska han och därmed basta.

Jag har ringt viktiga samtal för att ordna upp mitt absolut sista “hinder” i livet. Som det ser ut nu verkar det gå vägen men jag fortsätter att terrorisera myndigheter tills jag får som jag vill och lägga lite push på dem. FK ringde mig också för att förhöra sig om vissa uppgifter (min arbetsplats, min lön) och sa även att de GODKÄNNER min sjukskrivning. Åååh, vilken LÄTTNAD. Det var en stor börda av mina axlar. Och efterlevnadsstödet… well, sa jag det att pensionsmyndigheten har en handläggningstid på TRE MÅNADER?! Det är sanslöst – de kanske borde överväga att anställa fler handläggare? Jag tyckte FK var slö med 30 dagar men det slår då fan inte PM. Att ringa pensionsmyndigheten är lönlöst. Som ni minns satt jag i telefonkö i över 3 timmar för att sen bli bortkopplad. Och mailen jag skrivit har tagit två veckor att svara på. Och när jag förhörde mig om det fanns något vis man kan skynda på handläggningen fick jag det svar jag förväntade mig att alla ärenden såklart handläggs i tur och ordning (men jag tyckte frågan var fri i alla fall). Sen svarade de även “Du kommer att få de pengar du har rätt till retroaktivt så du förlorar inga pengar. Men har man svårt att klara ekonomin fram till dess kan vi bara hänvisa till kommunens socialförvaltning.” – och det känns som en spark i magen att bli hänvisad till soc. Så jävla mycket bekymmer för att man blir sjukskriven och så jävla mycket bekymmer när någon dör. Men nåja – hinder är till för att överkommas. Och det skall de göras.

Idag går jag in i vecka 38 (37+0). Är jag inte färdigbakad nu? Jo, hon kan faktiskt komma vilken dag som helst. Varje dag är en sådan dag då man vaknar och undrar om det är hennes födelsedag idag. Varje sammandragning ägnar man numera lite mer uppmärksamhet för att se om det är samma som innan eller om det börjar kännas annorlunda. För någon dag sedan fick jag molande värk i magen, ungefär som mensvärk. Då började tankarna snurra, såklart. Jag märker hur kroppen ställer in sig och förbereder. Magen sjunker och jag känner hur stor hon är och hur trångt hon har det i magen. Ni anar inte hur ont det kan göra när en fullgången bebis utan plats gör en 360 i magen. Fy fan.. Och bebisen är beräknad den 7/6 – med en veckas marginal på bägge hållen eftersom måtten som sagt inte stämde. Så vilken dag som helst. MEN – om JAG får bestämma, finns det bara en liten detalj jag försöker få ordnat innan jag vill att hon kommer. En liten, pytteliten detalj men ack så viktig. När jag får klartecken, så kan hon komma precis när hon vill.

Barnet förbereder sig nu för att födas. De flesta av alla barn som föds i Sverige kommer ut mellan vecka 37+0 och 41+6. Ungefär fyra procent föds före vecka 38. Det råder oklarheter om vad som sätter igång förlossningen, men en forskning säger att det är barnet som bestämmer när det vill komma ut. Man anser då att graviditetslängden finns i ditt barns arvsanlag. Det anlaget har alltså bestämts efter vad som är normal graviditetslängd i din och din partners familj. Att barnet vuxit till en viss storlek har ingen direkt betydelse för när förlossningen sätts igång, men moderkakans livslängd spelar in.

Källa: http://www.vardguiden.se/Tema/Gravid/Graviditetskalender/Veckor/Gravid-vecka-38/

20 dagar kvar…

Lämna en kommentar!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

4 tankar om “Vecka 38 idag, men vänta liiiiite till.”