ante omnis mea familia

Vem bor i SKÖVDE?!

Nu är min resa över och jag ska tillbaka till Skåne. det gick bättre idag än vad det gjorde igår och jag hade lite flyt i studion. När jag slagit ut min dagskassa stack jag iväg för att möta upp chefens mamma (aka chefens chef, eller hur) för att reda ut det sista. När vi väl var hemkomna till deras lägenhet gjorde hon kaffe och mackor åt mig vilket jag verkligen uppskattade. Vi (läs: jag) fikde och pratade glatt om skillnader mellan människor och personligheter. Vi pratade länge om allt mellan himmel och jord innan jag tittade påklockan som visade lite över 20. Shit, tåget! Och jag som inte ens var helt säkser på vart det låg?! Och jag som inte packat ihop mina grejor! Eller kastat soporna eller ordnat allt jag hade planerat. Jag tackade artigt för mig och vi kramades adjö innan jag med väldigt raska steg (för att vara 159cm kort) gick tillbaka mot studion och hoppades jag skulle hitta dit.
Jag kom fram och man kunde trott att jag var stålmannen och de där strecken man såg var egentigen bara jag so ilade fram och tillbaka och skulle ha ihop alla mina saker, lägga ordning i studion och packa ihop sopor som jag egentligen inte var säker på vart det skulle kastas. När jag var så säker man kan bli på att jag fått med mig allt jag skulle ha rusade jag snabbt ner mot samma håll som jag vill minnas jag gick med Kerstin igår morse. Tur att jag har en fenomenal spatial förmåga. Jag hittade stationen väldigt lätt men blev genast lite mer osäker på vilket tåg jag skulle på så jag gjorde det mest självkara och plockade upp biljetten och visade den för en konduktör som ick bekräfta att jag stod vid rätt tåg. Och vagnen jag skulle upp på var naturligtvis den som var allra längst bort.

Inte fick jag ha en kupé för mig själv denna gången  heller. Och jag hade mindre tur med sällskapet denna gången. När jag hittade min kupé stod där en annan kvinna som försökte ösa upp sitt bagage på översta bädden och mumlade nått om att jag också har bagage. No shit, sherlock? Men jag satte mitt på golvet. Det är ju knappast som om någon ska vanka av och an där ändå på den minimala ytan. Jag gjorde en ansats till konversation och det var redan där jag märkte av med hela hennes kroppsspråk, tonfall och hållning hur hon inte är upplagd att konversera. "Gud, vad varmt här är inne" sa jag och hennes svar var väldigt kort med ett litet "Du kan öppna dörr’n" vilket jag gjorde.Vi satte oss ner och kort därpå anlände den tredje damen i vår 3-bädds damkupé som hängde av sig sin jacka, la upp sitt bagage och satte sig ner. That’s it. Bägge två är äldre än mig och stämningen och alla vibbar i den lilla kupén var krystat och jobbigt så jag plockade upp lappis och modem och började leta upp bistron. Jag mindes att jag gått upp på vagnen längst bort så rent logiskt skulle jag gå det hållet för att nå en annan vagn. Det jag nådde var slutet av tåget. Jag började gå andra hållet och jag tror nog att jag gick igenom 4 eller 5 vagnar för att nå hit till bistron.

Hela tåget är överfullt och alla kupéer är fullbemannade, alla sittplatser upptagna och tilloch med en del ståplatser. Det snackas om något evangemang någonstans som är den elaka boven. Tåget tycks underbemannat på personal och bistron var full när jag kom fram men jag hittade en ledig plats vid ett bord. Känns jävligt "big brother" varning att sitta här och skriva, ungefär som om alla läser det jag skriver över min axel och bevakar mig. Men what the fuck, det bjuder jag på.

Jag har en känsla att denna resan inte är långa vägar från att slå min resa upp. Tåget gick 20:45 och jag anländer i Skövde klockan 7 i morgonbitti där jag får vänta i 2 timmar på nästa tåg till Nässjö där jag ska byta igen, dock med kortare vänte tid. Vad i helvete ska jag göra i SKÖVDE i två timmar?! Var ligger SKÖVDE, vad fan ÄR Skövde?! Om du bor där så kom ner till stationen och bju på latte.
Framme i Malmö C är jag ca 13 i morgon eftermiddag. Jävlar vilken resa.

Min tågflirt och jag har hållt kontakten hela dagen via sms och telefonsamtal. Det är en frodande början på någonting gott som varit rak från första början. Han säger att han vill träffa mig igen och jag har redan hunnit förklara läget för honom – hur jag jobbar, att jag är ensam med två kidz och allt det där. Han vet att jag inte har så gott om tid och möjligheten för mig att ta mig någonstans är begränsad. Får se hur länge han fixar det. Och som jag känner killar blir det lätt att man utgår från den erfarenhet man har när man träffar någon ny. Att det han vill är förmodligen det som de flesta män vill ha och det har jag faktiskt inga problen med så länge jag åtminstone får veta det. Jag hatar att inte veta var jag står. Och denna tågflirten har varit noga med att poängtera att han faktiskt vill mer än så. Såpass att vi fick prata om det i telefon för att han tyckte jag skulle veta det. "jag är ingen player" sa han på telefon innan idag. "Nä.. men jag är" blev mitt svar och jag kunde nästan ana en ton av besvikelse i hans röst så jag fick snabbt utveckla det jag hade sagt så att han inte började tro lågt eller illa om mig. Men med korten på bordet långt innan någonting påbörjats kan det väl ändå inte bli helt galet?
Han kallar det ödet. Att det var bestämt vi skulle träffas så. Och ni som följer mitt liv på håll vet att jag också tror på ödet och att allt händer av en mening. Och kanske är det just så? Och inte bara att jag fick chans att träffa och lära känna honom under natten på tåget, utan även min rummis på väg upp som jag faktiskt uppskattade att vara rummis med. Vi hängde liksom ihop hon och jag. Det kan jag känna var ödet, att det var just i våra liv där vi befinner oss just nu, att vi skulle träffas, prata så öppet och lära av varandra. Jag tror nog att jag kommer bära med mig detta genom hela mitt liv.

Så summeringen; min första resa till östersund var ljuvlig. Det var då jag fick reda på att jag var gravid. Östersund vann mitt hjärta. Min andra resa (denna) blev jag uppvaktad på tåget med en servett levererad av en konduktör från en snygg kille i min ålder. Kan det bli bättre än så? Östersund.. i mitt hjärta.

Och fan.. klockan är inte ens tio och jag är trött på detta jävla tåget.

Lämna en kommentar!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

13 tankar om “Vem bor i SKÖVDE?!”

%d bloggare gillar detta: