Vet hut, kiddo!

rummet Det här med ungarna och att jag nu plockat undan varenda leksak kan kännas om en överdriven och drastisk handling. Och jag är den första att erkänna att det var en vredeshandling. Jag har inte mött negativ kritik om detta (ännu). Men tag godtar även de kommentarer som är av en annan åsikt. Ni behöver alltså inte hålla med mig.

rummet (1) Jag kände att jag var tvungen att göra någonting konkret för att min röst inte bar längre. Man kan bara skrika så mycket. Och istället för att ge pojkarna varsin käftsmäll tyckte jag att detta var en bättre lösning. Och om man kan ta sin vrede och hämdlystnad och ändå lyckas göra nått bra av det så tycker jag att det är en bra handling i grund och botten. Pedagogiskt eller inte, det vet jag inte mycket om. Men jag tror ändå att pojkarna lär sig mer av en konkret handling än snack och skrik. För barn har problem att fokusera, koncentrera och framförallt lyssna. Särskilt som jag har två stycken. Om den ena avviker gör den andra det med. Att försöka få deras fulla uppmärksamhet samtidigt är nästan omöjligt, särskilt som de är så tätt i åldrarna.

Hur kan jag få de att förstå..? På många sätt blir det lättare att uppfostra dem ju äldre de blir men samtidigt så mycket svårare. Särskilt som min äldste, den en gång försiktiga och blyga pojken, nu blir tuffare och tuffare. Och det var ju det jag ville, ju! Jag ville att han skulle bli tuffare. Men han blir mer och mer lik mig..! Och som jag sa till min mamma i morse – “De är tuffa. Men JAG är TUFFARE!”
Men jag försöker ändå vara noga med att de alltid ska veta VARFÖR. Det är alltid okay att ifrågasätta och de ska alltid veta varför jag gör det ena än det andra. Så i morse fick de berätta för mormor vad mamma gjort men även varför. Och han vet även hur han ska få tillbaka alla sina grejor. Särskilt skridskorna som det gjorde mest ont att jag tog. Den 26 januari är det dags för dagis att ta den sista skridsko-turen och jag har sagt åt Phini att om han inte börjar LYDA mig, är SNÄLL och STÄDAR undan efter sig så kan han inte åka skridskor utan han får titta på när hans kompisar åker. Och det är för jävligt, hela tanken är djävulsk för att han älskar ju att åka skridskor. Hit him where it hurts. Nu är det någonting viktigt på spel för honom. Men föga anar mitt barn att det egetligen är ett tomt hot, för det har jag faktiskt inte hjärta till – överhuvudtaget. Men han får gärna tro det. Shhhhh.

Idag är det den 26 december och julfirandet är översökat och de flesta barn har sina nya leksaker att leka med. Inte mina barn förvisso men nästan alla andra. Andra barn fick julklappar som deras mamma leker med – Låter det familjärt, Lotta..? Hur funkar Sanders Guitar Hero? Haha. För mi bär det av till Emma och tillsammans övningskör vi till Malmö och Triangelns Köpcentra där jag ska jobba i några timmar. Lördagen kommer se likadan och och Söndagen med.

Du gillar kanske också...

6 svar

  1. faster anka skriver:

    Jodu Maddis det är inte lätt att råda… *kiss* om jag skall råda som mamma 70-80 tal eller som mormor eller som barnpedagog vet jag icke. Diskutera vad barnen SKALL kunna göra.Som pedagog skall du möta dem med respekt. Lära dem att plocka upp sina leksaker ,kläder mm plocka upp innan de tar fram nästa grej.Ha inte för mkt på deras rum ha hellre spel,pussel och deras egna böcker i ett köksskåp och låt dem sitta med det vid köksbordet på så vis lär de sig att sitta stilla en stund.Gärna lugn bakgrundsmusik stresshormonet kartisol sjunker då *zzz* Positiv energi sprider HARMONI.Ring i en liten klocka innan upplockningen.Säg nu hjälps vi åt att plocka upp(ej städa) Du är bra på att vara konsekvent och ha ett förhållningssätt.Ha ngn form av medalj.etc Lördagsgodis
    Säg nu sitter vi 3 här och bestämmer vad ni vill göra antingen tillsammans eller var för sig.Jag vet det är inte lätt och med facit i hand skulle jag göra annorlunda själv.Lycka till med föräldraskapet och ta långa djupa andetag Kra Kram *hart* Faster ANKA

  2. Kicki skriver:

    Jag förstår ditt utbrott mer än väl har själv haft många, *note* många men:Se till att de har en chans att klara av att hålla ordning. ;) Kanske inte så många saker framme på en gång. Ha då hellre saker undanlagda som de får be om att ta fram och sedan ge tillbaks när de lekt klart.

  3. Bara jag skriver:

    Joddå det fungerar utmärkt. HAr lite problem med vissa låtar bara haha *rock*

  4. alma skriver:

    Du kan va lugn, kritiken kommer knappast – bara igenkännande mammor som nickar och Mats vågar sig nog inte hit fler ggr hahaha! *blomma*

  5. Me skriver:

    Kanske var det drastiskt men det är du som är deras mamma och det är du som bestämmer vad som behöver göras.

    Jag minns själv hur jag blev av med leksaker när jag var liten då jag trotsade och skrek. Skillnaden var att jag skrek på hjälp men ingen lyssnade utan bara straffade. Jag fick aldrig tillbaka mina saker. Och det gör sjukt nog fortfarande ont. Ingen vuxen minns ens att de tog mina saker.

    Jag tycker att så länge du ger dem en chans att få tillbaka sakerna så gör du helt rätt.

    Juliga kramar

  6. Therese Anerland skriver:

    Förstår att du tappar humöret.
    Vem f-n skulle inte göra det med två pojkar som inte lyssnar?

Har du nån tanke? En åsikt? Lämna en kommentar så blir jag glad!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.