Vi hörde bebisens hjärta slå

Idag är det fredag. Phinis feber har pendlat mellan 38-39 grader de senaste dagarna sen jag fick ner den från 39.9. I onsdags gick han och la sig 14.30 på eftermiddagen och sov i stort sett till morgonen därpå. Han vaknade till med jämna mellanrum och pep om att han frös. Jag hade ju tagit av honom täcket för att kyla ner hans brännheta lilla kropp. Dagen efter hade jag fått ner febern till en mindre oroande temp, men han har fortfarande lite feber. Hans mage är okay och han är pigg och vaken så min oro börjar lägga sig lite. Det är just som Phini får feber som jag blir orolig eftersom han riskerar att få feberkramp. Vi har stesolid i kylen i-fall-om-att.

I morse var det dags för min inskrivning på MVC. Sedvanlig kolla vikt, längd, urinprov och blodprov och journalanteckningar i min nya röda mapp. Vikten: 67kg. Fan i helvete. Ångest. Längd: Jag sa 160 för det låter bättre än 159. Mitt HB var en riktigt jawdropper på 131. Det har jag inte haft på flera år och jag är förbannat stolt för jag har verkligen kämpat för att få upp det. Hon kikade i mina tidigare journaler och vi pratade lite och förde in viktiga detaljer i min nya journal. Martin var med på besöket, han ville det. Och jag måste erkänna att jag uppskattar hans genuina intresse.
Vi pratade om mitt senaste akut besök till KK när de gjorde ett VUL och dels tyckte hon det var konstigt att hon inte fått papper om det från KK för det brukar (och ska) de skicka. Dels tyckte hon, som jag, att läkaren kanske kunde sagt något annat än att han tyckte det fladdrade till när vi diskuterade hjärtslag på VUL. Han kanske kunde ha kollat ordentligt. Men ja, det är som det är. Vi pratade lite om den paranoian och oron man har som gravid. Om missfallet mellan mina söner. Vi pratade om det mesta. Jag blev inbokad på en tidig glukosbelastning i nästa vecka eftersom min pappa är diabetiker, då får man två glukosbelastningar. Fy fan jag minns det där.. ingen favorit precis.

Innan vi skulle gå undrade hon om det var något annat, om vi hade några frågor eller så.. och jag såg min chans. Jag tänkte, att frågan är ju fri. Here goes.. Jag frågade om fosterljud. Jag vet ju att de inte lyssnar efter hjärtljud så tidigt i graviditeten. Vecka 10+0 idag, alltså går jag nu in i vecka 11. Och hon svarade mig det som jag redan visste. Att de oftast inte gör det för att det kan vara svårt att höra hjärtljud, dels för bukfett och i mitt fall ärrvävnad efter bukplastik osv.. och ibland hör man ingenting fast att där FINNS ett litet hjärta som slår och då kan man bli orolig och rädd i onödan egentligen, men om jag var själv införstådd med det och kunde gå därifrån utan att vara orolig så javisst.. Och jag var införstådd och ville försöka ändå.

Och hon behövde faktiskt inte leta länge.. Jag sa till Martin att leta upp min mobil fort så att jag kunde spela in hjärtljudet vi hörde. Hjärtat som slår i min mage med 163 slag i minuten. Jag spelade in ljudet och Martin var snabb med att följa mitt exempel. Hans leende från öra till öra för nu blev det verkligare för honom. Jag har ju känt graviditeten, barnet växer inuti mig. Nu fick han själv höra att det faktiskt bor en människa hos mig. Snacka om reality check.

Så jag tog mig friheten att göra ett miniklipp så at ni också kan få höra bebisens hjärta slå.
http://www.youtube.com/watch?v=2uErOEJASPY

 

Snacka om kärlek omedelbart igen. Martin kunde inte sluta le, han tuffa omkring på små rosa fluffiga moln. Jag fick det mer bekräftat och mer än så, jag fick idag veta med säkerhet att just nu.. så lever min bebis.

Du gillar kanske också...

14 svar

  1. nina skriver:

    *harrt*

  2. Kristel skriver:

    Dem hjärtljuden är magiska…..blir helt varm i kroppen!

    (har läst din blogg ett tag, den är mycket givande och intressant!)

    Kramar

  3. netscape skriver:

    Att höra sitt barns lilla hjärta slå i magen på en är bland det häftigaste som finns! Man känner fullkomlig lycka…..
    Bra att Martin också varit med…..oavsett hur det kommer bli mellan er 2, är det viktigt att du är en mamma som ser till barnets bästa och kan lägga dina känslor lite åt sidan nu… Du är en förebild på många sätt.
    Kram / Jeanette

  4. Nettan skriver:

    Underbart att få höra hjärtljuden, det är lika magiskt varje gång!! ;-)
    Själv har jag gjort en GBP, men valde eftersom det är stooooor dumpingrisk vid glucosbelastningstestet så har min BM valt att göra extra många blodsockerkoller på mig…

    Lycka till på bebisresan!

  5. hmmm skriver:

    Om det är stesolid prefill eller rektalsprutor så ska du INTE ha dem i kylen. De ska förvaras i rumstemperatur, högst 25 grader. :)

  6. Tina Wedin skriver:

    du och Martin är över för gott eller? kan inte minnas att du skrivit mer om honom än att han flyttat…vet att han gjorde bort sig biiiiiig time . men vissa par tar sig igenom saker och ting som händer….

    /Tina

  7. Andie skriver:

    Va mysigt med *harrt* -ljud.

  8. Hanna @ jasas.se skriver:

    Glad jag blir över att bebis lever och mår bra där inne.. klart h*n gör! Och fan vad KUL att läsa att Martin är så med, som han är!!! Glad jag blir.

  9. Mariamalmgren skriver:

    jag tappade andan för att lyssna på den OM och OM igen… såå vackert.. vi var själv på ortopeden…och skulle träffa doktorn… och ditt mms ..gav verkligen min dag en guldkant hjätat..jag hoppas du förstår min lycka för dig och martin… för den lilla bebisen..;) hihi.. massa kramisar… *harrt* *harrt*

  10. mimmi skriver:

    Modigt av Martin att gå ut på Maddis blogg och erkänna att han gjort bort sig, samt att visa sin kärlek för sitt ofödda barn! *clap*

  11. Me skriver:

    Testa att pressa lite färsk citron i sockervattnet på glukosbel. Har hört att det ska göra det mer uthärdligt för de som har svårt för de. Själv så tyckte jag inte det var illa alls förutom dammet i botten av muggen *blä*

  12. Maria skriver:

    Jag tyckte nästan att citronskiten gjorde smörjan ännu träligare att få i sig. Har också gjort två stycken och den andra ggn gick det faktiskt lite lättare, men mums är det inte :S

  13. malin skriver:

    Var jättelänge sen jag läste din blogg! Men när jag läste så var jag en aktiv läsare och röstare. Sen fick jag barn och tiden fanns inte längre.
    Grattis till bebisen i magen! Insåg att jag missat något stort!
    Grattis igen!
    /malin

Har du nån tanke? En åsikt? Lämna en kommentar så blir jag glad!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

WP2FB Auto Publish Powered By : XYZScripts.com