ante omnis mea familia

Walking dead – inte serien, men jag.

Det var verkligen länge sedan jag bloggade. I ärlighetens namn har jag inte skänkt många tankar åt bloggen.
Ni vet ju att vi flyttade men mycket mer än så vet ni inte.

Såhär är det. Om det kan kallas skov, det jag upplever så är detta ett skov från helvete. Jag har minsann sällan varit så multidrabbad som jag varit den senaste månaden. Det känns som om mitt immunförsvar ligger nere, som om någon har en checklista med åkommor som ska drabba mig. Nej, jag tycker inte synd om mig även om det låter så, jag berättar bara hur det är.

Var ska jag börja..?
När jag färgade håret under graviditeten fick jag sår över hela skalpen. Små röda prickar som kliade utav förbannelse. Trots att jag provade olika märken och mildare toningar så fick jag problem. Jag trodde ju att det var på grund av hormonerna under graviditeten. Men nu senast jag färgade håret blev det likadant igen,m men värre. Mina öron, baksidan av öronen och hela skalpen är nu fulla av rodnad, svullnad och röda som prickar som varit sår och numera ruvor och kliar utav förbannelse. Och med det fick jag en ögoninflammation samtidigt och små röda utslag över knän, ben, armbågar, armar som kliar som fan.

Sen smällde ryggen och den smällde rejält! Jag hade gått nån månad med ryggont, i synnerhet efter flytten men sen small den utav helvete. Jag kunde inte gå, jag kunde fan inte röra mig. Och som vanligt strul med att få tag på vårdcentralen och min läkare och få min medicin utskrivet. Nåja. Jag hade pisseont och var sängliggande. Magnus tog väl hand om mig den helgen och på måndagen fick min mamma avlösa honom och komma hit och hjälpa mig. Jag kunde ju inte gå än mindre lyfta Keeron och byta blöja etc.. De första dagarna kom mamma hit, sen när jag fått min medicin (smärtstillande) så kunde jag i alla fall ta Keeron. Men mina föräldrar tog Kaeli några dagar för att underlätta – jag vill ju inte köra bil när jag tagit starka tabletter. Så de lämnade henne på dagis och hämtade. GULD värt med familj som ställer upp!

Min rygg är inte riktigt bra. Det kan ta tid innan den är okej. Sen har jag ju kvar den andra ständiga värken i fötter, händer, knän etc osv. Och som grädde på moset hittade vi en knuta på halsen. Den är mellan 1,5-2cm stor. Den sitter under, snett bakom örat på sidan. Det är förmodligen bara en svullen lymfkörtel som reaktion på min plötsliga allergi mot kemikalier (hårfärg) men det hör liksom till att man bli en aning nojjig när man får knutor – i synnerhet när pappa hade lymfom (cancer) med en likadan knuta på samma ställe som jag. Om den inte lägger sig så kollar jag upp det. Sen plötsligt märker jag att jag har oförklarliga blåmärken lite här och där, framför allt på benen.. Sen har jag haft feber ovanligt ofta.. eller ja,. feber och feber, förhöjd kroppstemperatur i alla fall.. normalt ligger jag på 36 grader men på sistone har min kroppstemperatur gått uppemot 37,5-37.9 grader och då känner jag mig febrig. Va fan är detta…

Jag har i alla fall fått tid till smärtrehab. Det är en remiss jag tjatat om i flera år, och äntligen har min läkare skrivit och skickat den. Jag ska dit under två dagar och träffa läkare, psykolog, sjukgymnast och lämna prover och svara enkäter igen. Ingen önskar mer än mig att de hittar orsaken till alla mina hundra symptom och kanske vet hur man kan bota/lindra. Ge mig mer energi så jag slipper gå omkring i dvala dygnet runt.

Så är det här. Jag hade kunnat lova att bli bättre på att skriva men jag har varken energi eller ork eller lust att sitta och skriva.. jag mår verkligen sanslöst dåligt och hela min kropp värker.. Jag upptäcker mer eller mindre nya symptom dagligen och börja undra om inte min kropp ger upp helt.

Men jag är oerhört tacksam för den lilla skaran trogna läsare som fortfarande hänger kvar. Om någon alls? Jag har förmodligen mist alla mina läsare med dessa sparsamma uppdateringar.

Vem av er hänger kvar?

Lämna en kommentar!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

40 tankar om “Walking dead – inte serien, men jag.”