En förälders oundvikliga tjat!

Jag tycker inte om att tjata. Jag skiljer mig inte från alla andra mammor där – vem gillar att tjata? Dessvärre är det något som känns oundvikligt som förälder och något vi förmodligen har gemensamt allihop. Det går hand i hand i att fostra barn att vara självständiga.

I vårt hem, med 8 personer, blir det lätt stökigt. Och ofta faller majoriteten av ansvar på familjens föräldrar givetvis. Majoriteten av föräldrar lör sina barn från tidig ålder att plocka undan efter sig själv. Med betoning på ”efter sig själv”. Fast jag vill lära mina barn att hjälpas åt. Att ta egna initiativ och bara göra det som ska göras. Om de ser leksaker på golvet, plocka upp dem. Oavsett vems leksak det är och vem som lagt det dör. Man kan vika filtarna i soffan om de ligger överallt (vi har många filtar och älskar att mysa!), Vi använder de ju trots allt allihop. Man kan tömma diskmaskinen om man ser den är ren och full osv. Så förutom det uppenbara att man plockar undan efter sig själv, så kan man hjälpas åt med allt.

Förstår ni vilket drömscenario det hade varit, hade det funkat perfekt? Man hade reducerat sitt tjat med en betydlig del.

Än är vi inte där att jag kan sluta tjata men jag har ändå lyckats en del. Laaiti tömmer diskmaskinen på eget initiativ med jämna mellanrum. Phini likaså. De kan flytta kläder från tvättmaskinen till torktumlare emellanåt. Och vika filtar och plocka upp saker från golvet gör både Phini, Laaiti och Kaeli.

Ja, alltså – Kaeli. Hon är den som anammat detta konceptet helt och hållet. Hon plockar upp grejor hela tiden. HELA tiden. Vi har en liten back med leksaker i vardagsrummet till Meelo och Keeron. Men de två är ju värdelösa på att städa än så länge. Men Kaeli gör det med glans. Det är sällan hon går förbi något utan att plocka upp en leksak och kasta (ja verkligen KASTA) det i lådan. Oavsett vad, så gör hon det. Det är så roligt att se henne tåga in i rummet, arg som ett bi, skrika och skälla och gräla med någon och under tiden så plockar hon upp grejor från golvet, lägger saker rätt, stänger skåpsluckor och dörrar och släcker lamporna (för att spara el) och låsa dörren (så inga tjuvar kommer in). Haha. Hon tänker inte på det längre. Hon bara gör det automatiskt. När hon varit på toa lyfter hon upp sitsen och torkar undersidan av den när hon är klar. Hon städar toalett och tvättställ (vasken på toa) när hon varit på toa titt som tätt. Överlag – hon tänker knappt på att hon gör det ens och det är svårt att dölja skrattet när hon skäller på mig och städar samtidigt haha! Men givetvis kan hon också stöka ner. Glömma underkläder på golvet efter duschen, glömma sätta in skorna i skohyllan osv. Men överlag är hon awesome och de andra kan lära av henne.

Barnens rum är ganska stökiga. Tjejernas rum är överlag det rum som är minst stökigt, i synnerhet sen de bytte rum. De har sällan leksaker på golvet, det är mest E som kastar smutskläder överallt på rummet. Igår hittade jag 3 par stinkande stela strumpor, två par byxor, en t-shirt och en luvtröja som E kastat lite hursomhelst. Och hennes bidrag till att hjälpa till är att ta upp sin jacka på rummet eftersom det blir stökigt i hallen med alla ytterkläder. Hahaha! Sötunge. Men hon och de två minsta pojkarna är de som inte hjälper till såvida man inte ber de specifikt. Det kanske kan bero på att jag är mindre sträng mot de tre ? Det får vi jobba på. Dvs tjata lite till. Haha!

Hur funkar det hos er?

Har du nån tanke? En åsikt? Lämna en kommentar så blir jag glad!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

3 tankar om “En förälders oundvikliga tjat!”

WP Facebook Auto Publish Powered By : XYZScripts.com
%d bloggare gillar detta: