Rekonstruktiv Kirugi: Bukplastik & Bröstinlägg

Varning till känsliga läsare. Starka bilder

Den mänsliga kroppen är en otrolig skapelse. Tänk hur mycket huden egentligen kan tänjas utan att gå helt i sönder? Och när man har gått ner väldigt mycket i vikt så får man naturligtvis mycket hängig hud. Tilläggas bör att om man motionerar under tiden man går ner i vikt så drar sig en del hud samman. Och ju yngre man är, desto mer elastisk är huden. Jag hade goda förutsättning från första början men faktum kvarstår – det var väldigt mycket hud till övers efter att klätt en 122 kilos hydda.

Jag gjorde så gott jag kunde att motionera. Ni ska veta att det inte är lätt att motionera när man är fet. Har du testat att gå till närmsta affär med över 70 kilo extra på dig? För att inte nämna jogging eller någon annan form av träning. Jag hade oftast ont i ryggen och ont i knäna och tappade andan väldigt lätt. Med övervikten hade jag utvecklat allergier och svår astma vilket inte gjorde saken lättare.

Jag fick väldigt mycket hängig hud på kroppen. Jag är än idag tacksam att jag slapp kalkonhäng, under hakan och att det itne syns i ansiktet att jag har gått ner i vikt. Huden som hängde som mest var på magen, armarna och låren och det gick som oftast att dölja med kläderna. Jag sklle aldrig få för mig att ha en alldeles för tajt eller kort tröja på mig för då syntes det. jag fick ”stoppa in” min extra hud i byxorna och det gjorde inte att jag kände mig speciellt snygg.
Men förutom den biten kan man även få fysiska problem med överflöd av hud. Där huden kan lägga sig i lager bildas oftast svampinfektioner som man inte kan kringå. Jag hade inte så mycket svampinfektion i lager men hade problem med min navel. Min navel trycktes ihop av skinnet som hängde och jag fick ofta sår och det luktade illa.

Jag hade länge planerat att få en bukplastik och hade olika information om hur man går tillväga. Av någon anledning kom jag inte till skott. Det var i 2006 som jag bestämde mig för att det var dags och jag kontaktade då en privatläkare. Peter Cosmo på Citadellkliniken i Malmö tog emot mig. Han visade bilder och förklarade hur det går till, tog bilder på mig och skulle hjälpa mig med min ansökan till landstinget.

Privatläkare hade/har avtal med landstinget att få göra bukplastiker och få betalat av landstinget om patienten blev godkänd för operation efter rekommendation av läkare. Det samma gällde implantat i bröst men det har ändrats.
Peter Cosmo kunde se nästan med detsamma att jag skulle få godkänt, och det fick jag.

Jag fick min tid hemskickad och jag var exalterad. Ett steg närmare! I samma veva som min inbokade operation lämnade karln mig och jag stod ensam kvar med två barn. Jag undrade om jag kanske inte borde dra mig ur operationen – hur skulle jag kunna ta hand om barnen själv när jag var nyopererad? Men min mamma ställde upp till 110%.

Jag åkte till Landskrona där operationerna utförs på en nybyggd klinik, just vid havet. Utsikt från rummetUtsikten var som ett fotografi. Innan jag fick komma till mitt rum pratade jag med läkaren och sköterskor och korsetter provades ut för mig. Jag kände mjig så enormt välkommen, ungefär som en gäst på ett lyxhotell.
Det togs prover på mig och läkaren talade om att mina värden var faktiskt ganska dåliga. De hade önskat att jag hade bättre värden men jag låg på gränsen till att få bli opererad eller inte.
Uppe på rummet fick jag byta om och jag fick en näve med tabletter. Vita piller, röda piller och roliga piller. Jag halsade alla efter att jag naturligtvis förhört mig om vad jag nu skulle stoppa i mig. Det dröjde inte länge förrän jag kände ett lugn svepa över mig.

Med vita tub sockor och en vit morgonrock i frotté på kom Peter, min läkare och hämtade mig. Vi gick till nedre våningen, in i ett väldigt stort kontor. Hela kliniken var vit, alla möbler var svarta. Det var kalt och kallt och väldigt rent. På kontoret hade han en liten mini fotograferings hörna där jag fick posera för bilder, just innan operationen. Jag kan inte i ord klä hur genant det kändes att släppa morgonrocken och ställa mig spritt språngande naken framför läkaren och låta honom ta naken bilder på mig, med min avskyvärda kropp. Tacka fan för de roliga pillerna jag hade stoppat i mig tidigare.

Tillsammans gick vi till operationssalen. Jag klev själv in i rummet och tappade nästan andan. Rummet var helt öppet med fönster överallt och den enda utsikten man hade var havet. Så långt ögat kunde nå. Ännu ett lugn svepte över mig när jag ombads att lägga mig på britsen. En narkosläkare kom fram till mig och ställde massa frågor som jag svarade på sömn drucket. Sköterskor presenterade sig och alla var så enormt vänliga mot mig. Och när det var dags att räkna baklänges försvann jag in i min egen lilla värld.

Jag var hög som ett höghus på min underbaraste M. Orfin när jag blev väckt. Jag kan i Dagen efterdagsläget inte minnas att jag hade vidare ont, däremot att halva jag kändes spänt. Efter ett tag kom läkaren in och berättade att allt hade gått fenomenalt, resultatet blev väldigt lyckat. De visade mig min mage och jag förfärades nästan. Hur i helvete kunde de säga att detta var snyggt? Jag såg slangen som gick rakt in i magen och var blodfylld och med ens äcklades jag. Dränage, kallar de det. Bra & ha förmodar jag med det ser faktiskt ganska nasty ut. Jag tittade ner mellan benen och såg med detsamma att jag fått ett muslyft! Musen var uppdragen, det var inte en handfull hud till venusberg mer! Och en del av tatueringen var bortskuren. Jag kunde inte låta bli att fnissa. Sköterskan sa att hon tyckte det blev jättefint och att min mage kommer bli så snygg. Jag tänkte att det säger hon nog till alla..

Jag stannade inte på kliniken länge, jag åkte faktiskt hem dagen efter och blev hämtad av min gamla kollega Lasse som kom att bli min kollega igen några månader senare. Jag fick med mig ett mindre apotek, med både smärtstillande morfin, panodil och antibiotika i förebyggande syfte. Jag var duktig med att ta alla mina piller, förutom morfinen. Jag bet hellre ihop så länge jag kunde än att proppa mig full med smärtstillande.

Min mamma flyttade in till oss för att hjälpa mig, som var sängliggandes i början. Mamma diskade, städade, lagade mat och skötte barnen. Vad hade jag gjort utan min mamma.. Jag halvlåg i soffan men försökte röra mig så mycket jag kunde och det dröjde inte länge förrän jag var uppe och gjorde saker jag inte fick. Jag hade fått instruktioner av min läkare om lyft som jag inte fick ta som jag till slut inte hade mycket till val än att göra. Vad gör man när ens barn sträcker ut armarna och vill pussas med sin mamma.. eller när han desperat behövde ny blöja.

Efter några veckor var det dags att åka in till mottagningen i Malmö för att ta stygnen. Sköterskan mindes mig och hälsade mig glatt. Det var bara två små trådar som skulle klippas av, resten var bara tejpat. Det var för mig svårt att förstå att det inte gick upp när det bara var tejpat med tanke på hur omfattande operationen var. Läkaren hade tagit bort mitt gamla ärr från min magsäcksoperation som på den tiden hade häftats ihop med agraffer och lämnat ett fult tjockt ärr med prickar på vardera sida. Ärret som min nya operation lämnade var mycket finare.
Sköterskan förundrades över hur fint det läkte och vilka fina ärr jag hade fått. ”Det där kommer knappt synas sen ju” sa sköterskan till mig. Jag är inte född i farstun, jag vet att ärr aldrig försvinner. Att det bleks efter några år vet jag om, men de finns ju alltid kvar. Hon sa att min mage var en av de finaste bukplastik hon hade sett. Och jag undrade om hon inte sa det till alla..

Korsetten som jag hade fått efter operationen skulle jag bära dag och natt. Rekommendationerna var olika om hur länge. Jag vill minnas att jag hade korsetten på mig i några månader. Den var obekväm och äckligt osexig men tjänade sitt syfte.

Efter 6 månader var det dags för en återkontroll post operation. Sköterska kom fortfarande ihåg mig och mötte mig med ett glatt ”Hej! Här kommer den finaste magen vi har gjort!”. Efter mitt senaste besök hade hon talat om för min läkare vilket fint resultat och sköterskorna och läkaren inkluderad var alla nyfikna på resultatet 6 månader efteråt. Läkaren instämde, det var ett av de bästa resultaten han hade och tog efterbilder på mig med.

Och med det tackade jag min läkare för ett arbete väl utfört och gick vidare med steg nummer två – den uppkommande bröst operationen som jag skulle få av landstinget, utfört på MAS. Jag försökte att få godkänt att låta Peter Cosmo göra min operation men det blev avslag på den fronten. Man märkte väl av en avundsjuka och tävlan när jag hade kontakt med överläkare och administration på plastikenheten i Malmö. DE ville göra min operation och än idag hade jag önskat att Peter Cosmo hade fått fixa mina bröst med.

Om du vill läsa om operationen då jag fick mina bröst – Klicka här.

Varning för känsliga tittare. Före bilderna nedanför är tagna före alla mina operationer, efter bilderna är tagna 6 månader efter bukplastik och ca 1 månad efter brösten. Man ser fortfarande tydliga ärr på bukplastiken på efterbilden. Ni kommer förmodligen även se hur tärd jag var på förebilden. Jag mådde inte bra, varken psykiskt eller fysiskt. Min kropp var blek av mina dåliga värden och jag ville mest sjunka ihop.

Före/Efter 6 månaderOch nej, jag skäms inte ett förbannat dugg att lägga upp dessa bilderna. Det var ju så jag såg ut, varför hyckla om det. Jag gjorde någonting åt det, jag vågade. Jag levde i en kropp som fick mig att må dåligt och när du ser bilderna kanske du kan förstår varför och förstå mitt val om mina operationer och även förstå varför det benämns REKONSTRUKTIVA operationer och inte skönhetsoperationer – det är en viss skillnad och om du frågar mig – en JÄVLA skillnad.

Idag har jag platt mage och bröst.
Och jag ångrar inte ett dugg.

Har du nån tanke? En åsikt? Lämna en kommentar så blir jag glad!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

24 tankar om “Rekonstruktiv Kirugi: Bukplastik & Bröstinlägg”

WP Facebook Auto Publish Powered By : XYZScripts.com
%d bloggare gillar detta: