Vem har manual till en styvmorsa?

Vi har ju redan fastställt att det inte finns någon manual för att vara förälder. Det finns ingen instruktionsbok. Alla har sitt eget sätt att vara föräldrar på. Vilket kan ju vara bra, det är lite så vi uppfostrar individer och vi får den härliga blandningen av olika personligheter i samhället. Jag vet ju vilken typ av människor jag vill att mina barn ska vara så jag ger dem den grunden av moral och etik som JAG anser rätt. Jag vet i alla fall min roll till barnen. Det är mitt ansvar att se till att de har mat, kläder, en trygg tillvaro, ett hem, kärlek, uppfostran och allt däremellan. Det behövde i alla fall jag ingen manual för att fatta. Det borde vara uppenbart för alla. Det är lite det som står i kontraktet man skriver på när man blir på smällen.

Sen har vi den andra skaran av “förälder” som definitivt inte har någon manual.
STYVMORSAN och/eller STYVFARSAN.
Vi har många namn. Styvmamma, plastmamma, bonusmamma. Kärringen som farsan bor med, etc osv. Vad ÄR vår roll? Har vi några skyldigheter? Några rättigheter alls? vad får/bör/ska vi göra?
I just vår familj ser det lite annorlunda ut. Mina tre barn sedan tidigare har mer eller mindre blivit hans. Om än inte på pappret än, men i praktiken. De kallar honom pappa, han tar samma ansvar som jag gör.
Det var ingen svår eller konstig övergång – mina äldsta söners pappa är avliden så den föräldern opponerade sig inte. Dotterns pappa kunde lika gärna varit avliden – han är inte intresserad. Hon har aldrig träffat sin biopappa så min sambo tog den rollen fort och enkelt, genom att vara som en pappa för henne; blåsa på sår, pussa godnatt, borsta tänder och allt annat som föräldrar gör.
Så min sambo slipper hela den “styvförälder” grejen. Ingen ser honom som en styvförälder.

För mig är det annorlunda.
Hans dotter sedan tidigare har en biologisk förälder som träffar henne varannan helg. Och det är ingen hemlighet att vi inte kommer överens. Vi har inte samma uppfattning om föräldraskap. Och så som jag är mamma till mina biologiska så har jag varit flickans styvmamma – alltså ingen skillnad alls. Men det är inte alltid okej med mamman. Jag vet inte alltid vad som är okej att göra. Det är en jobbig sits att sitta i, att alltid undra “är detta okej”?
Vilka “mamma-saker” kan jag göra, utan att göra den andra föräldern upprörd?
Får jag köpa kläder? Får jag fläta flickans hår? Får jag lov att borsta tänder, hjälpa till med dusch och nagelklippning? Tillrättavisa? Krama?
För även när jag gör saker av kärlek så kan det ibland bli problem. Jag förstår att mamman vill ha alla mamma-grejor för sig själv eftersom hon de facto är biologisk mamma. Men det blir svårt att undvika, för mig, alla dessa saker då jag ju är mamma i detta hemmet. Jag är väldigt noga med att det ska vara så rättvist mellan alla barnen som möjligt. Ingen får lov att känna att de inte hör hemma här. Så jag har alltid försökt att göra lika och barnen använder det mantrat mot mig ofta – de kan detta: “Får en, får alla!”
Så när ‘mina’ barn kommer och vill ha någonting, så fixar jag till alla. Om jag handlar saker till nån, handlar jag till 99% av gångerna till alla 5. När det är lov från skolan får alla vara ledigt hemma, om de vill. Och vid sistnämnda kan det bli fel. Vid höstlovet exempelvis ville hans dotter vara hemma hos mig, med de andra barnen. Det var naturligtvis okej för mig, men inte för mamman.

FÅR, KAN, SKA, BÖR – VAD, NÄR, HUR?
Det finns ingen lista på vad jag FÅR lov att göra, vad jag KAN göra och vad jag SKA göra.
Hur hårt det än låter så är det såhär, i teorin: Jag har varken rättigheter eller skyldigheter gentemot mitt styvbarn. Hon är inte mitt ansvar, hur man än vrider och vänder på det. Det är hennes pappas och hennes mammas ansvar.
Utan att tänka på det då det varit som det mest naturliga för mig, har jag tagit roll som en modersfigur åt henne utan att ens tänka på det. Jag har omfamnat henne, pussat henne och talat om att jag älskar henne lika mycket som de andra barnen, att hon är lika viktig. Jag har inte gjort skillnader mellan henne och de andra barnen – vilket nu i efterhand biter mig i arslet.

EljenaSå hur ska jag bete mig som styvmorsa? Vad är okej? Hur är man styvmorsa? För jag kan inte vara mot henne, som jag är mot de andra barnen för då blir det liv i luckan. Så HUR ska man vara? Ska jag vara mer som hennes vän än förälder? Ska hon vara som en inneboende för mig? – Eftersom hon faktiskt har två föräldrar redan? Eller ska jag fortsätta och vara modersfigur som jag gjort hittills och skita fullständigt i vems tår jag trampar på och bara ta de kvädelser som spottas åt mig?

Det är några av de hundra tankar som snurrar i mitt huvud på sistone.
Och med det sagt; retoriska frågor.

Vad TYCKER jag?
Eljena2Ju större nätverk barn har av vuxna förebilder som erbjuder kärlek och stöd desto bättre. Sen om det är förälder, bonusförälder, lärare, pedagog, mor/farföräldrar, syskon, kusin eller vadsomhelst – kan kvitta. Givetvis så länge dessa är SUNDA människor. Det är någonting jag tycker man ska unna och TILLÅTA sina barn. För barnens skull.
Istället för att bli arg/ledsen för att någon annan har en föräldraroll/förebild i ens barns liv, kan man försöka vara tacksam att någon annan också älskar ens barn och vill den väl och tar hand om det barnet då man själv inte kan eller vill. Det är en styrka att kunna, som förälder – att dela med sig av det vackraste, mest värdefullaste man har; sina barn.


Jag ska erkänna att när mina söners biopappa lämnade och skaffade en ny kvinna så kände jag INTE likadant. Min modersinstinkt ville ha barnen för mig själv vilket är enormt egoistiskt. Jag ville inte att någon annan skulle ens vara låtsasmamma åt MINA barn. Jag fick dock inte ens tillfälle att vänja mig vid tanken då det umgänget rann ut i sanden.
Idag är jag äldre och visare och ser saker och ting ur ett helt annat perspektiv. Jag välkomnar min förmåga att ändra åsikt.

Men faktum kvarstår – Jag har inte en susning om vad en styvmorsa gör och inte gör, vad denne får och inte får göra. Och ingen manual har jag heller.

Jag AVUNDAS de som kan samarbeta och kommunicera om barnen/styvbarnen. Som kan komma överens som vuxna människor och enbart se till barnens behov.. Utan onödiga och överflödiga och barnsliga “Det är BARA pappan/mamman som får!!”

Men detta vet jag; om en styvmorsa beter sig som de gör i alla sagor så är jag helt ute och reser…

Har du nån tanke? En åsikt? Lämna en kommentar så blir jag glad!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

13 tankar om “Vem har manual till en styvmorsa?”

WP Facebook Auto Publish Powered By : XYZScripts.com
%d bloggare gillar detta: